“Svinhugg går igen” säger ju ordspråket. Ett märkligt ordstäv som i sig själv väl inte betyder nånting, man har gått betydelsen att dumheter man gör får man äta upp – dom kommer igen.
Så blev det förstås för mig också. Ni som följer Bloggen har ju fått till livs att den gångna vintern inte var någon höjdare för min del, det blev ingenting gjort. När sedan vårsolen lyckades väcka mig så var jag mer än lovligt på efterkälken och började med vinterns vedjobb i mitten på april. Nåja, hur som helst, det betydde att det var mycket som skulle springas fast och det har jag väl sysslat med nu då i en och en halv månad – på bekostnad av Bloggen. Det har liksom helt enkelt inte funnits tid att skriva hur gäna jag än har velat, och ämnen har inte heller saknats. Nu idag är vädret sämre och lockar till inomhusjobb så vi skall väl försöka reparera skadan med någon slags sammanfattning.
Best Of Vårbruket 2016 alltså:
En av mina större väderfarhågor inträffade i år. Valborg och första maj var jättefina. Enligt den prognosmodell som jag hittat på alldeles själv så betyder det att sommaren blir dålig. Den som lever får se det, men mera handfast betydde det att vårbruket startade tidigt. Jag fick ut rapsen -som jag provar första gången i år- redan den 3. maj och samma kväll tänkte jag skriva en blogg med rubriken “Det går bra nu”
Jag borde inte ens ha tänkt tanken för dagen efter upphörde det.
Som någon kanske minns hade jag ju i både experiment- och ekonomisyfte lämnat 80% oplöjt i höstas. Något som borde vara odlingstekniskt självmord i mina jordar, men allas vår Fader EU ville ju ha det så och betalade för sig, så varför inte? I skrivande stund är nog frågan mera “varför”? Nyss nämnda raps såddes på det område som var höstplöjt och där var som sagt inga sorger. Dom började sen.
Följande projekt var vetesådd. Vetet skulle då sås i obearbetad kornstubb där halmen hade tagits bort i fjol. Planen var tallriksharvning och s-pinnharvning, sen sådd. Tallriksharvningen gick riktigt bra.
Här är en bild av den från i fjol orörda marken med kornstubb. Bilden ovan visar bearbetningsredskapet.
Bild på marken efter bearbetning med tallriksharven. Ser bra ut men ändå ingenting jag vill använda som såbädd. Således väntade jag en dag och åkte iväg ut med Väderstad NZ S-pinnharv. Om det är någon som tror att en Väderstad harv inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen. Det enda vettiga harven fick utfört var att A) packa och B) Dra upp precis all halm som var nervänd av tallriksharven. Det gick att ta sig 20-30 meter och sen var det packat i pinnarna igen, och resultatet var så vansinnigt bedrövligt så jag kom mig inte ens för att ta en bild av eländet.
Efter detta körde jag sönder grävmaskinen som jag lastar såmaskinen med, och en liten stund senare körde jag sönder en 650 kg gödselsäck. Hej och hå
Det verkliga eländet började dock när jag skulle så vetet i halmbädden. Eftersom det var fullt med halmstickor som en matta över hela området hade jag inte en chans att ser var det var sått eller inte. Varken körmarkörerna eller själva maskinen förmådde visa tidigare körspår så det blev en gissning av hela såprojektet. Om det är någon som tror att en Simulta med dubbla skivrister inte kan packa så kan jag bekräfta motsatsen. Sen hoppade även drivkedjan av på såmskinen och det gav upphov till följande följdsjukdomar. A) När har maskinen slutat så? och B) var är kedjan? Efter endel travande i åkern hittade jag kedjan och tror mig även kunna räkna ut var själva haveriet skett så jag kanske fick det korrigerat.
Härvid började jag bli ganska trött på mitt vårbruk.
Dagen därpå började alla mina grannar köra runt på åkern. Jag började skruva såmaskin. Kedjan kom på igen efter diverse svordomar och ett samtal till Junkkari. Därifrån fick jag på mail ett schema över kedjorna, och med hälp av det kunde jag sen börja så igen.
Tills kedjan hoppade av igen. Och igen. Och igen. Efter endel uppgivna stånkanden kom jag på sambandet. Den hoppar av bara när jag backar. Alltså blev det att planera om sådden och fyllandet av maskin så att det inte behövde backas något mera denna dag. Gissa om jag var glad över att ha stora fyrkantiga skiften.
Även utan kedjeproblem hade det varit lite irriterande för eftersom grävmaskinen tackat för sig och tagit ut sjukledigt så var jag tvungen att fylla med samma traktor som jag sådde med. Ergonomi nolla.
På något sätt blev ändå (hel)vetet sått i god tid i år.
Nästa projekt var korn i rypsstubb.
Det var nu det började bli intressant. En liten del av åkern hade vårvete som förfrukt, och det var tallriksharvat i höstas med unket resultat.
Såhär såg det ut i närbild när jag påbörjade tallriksharvningen, dvs nästan oförändrat från orört växttäcke. Men här skedde underverk.
Samma åker som ovan, men körd en gång med tallriksharv och vi har oss en färdig såbädd. Detta var en häftig lärpeng, det spelar tydligen ingen roll hur det ser ut på hösten efter tallriksharven, det viktiga är att man har varit där och bökat med den. Detta gav upphov till nyfödd experimentlusta och i ett anfall av “vild och galen” kom jag på att försöka direktså. Utan direktsåmaskin.
Alltså sådde jag korn totalt utan bearbetning i fjolårets rypsstubb med en Simulta 3000 T med skivristar både på gödsel och utsädessidan. Få vad det blir till? Jag vågade inte mig på hela åkern utan det blev en ca tre ha som testades. Hittills ser det riktigt dåligt ut, men å andra sidan är ingen tröskning aktuell ännu på ett tag.
Alltså, efter 25 odlingssäsonger har jag nu kommit fram till att:
- Det går inte att vårploga leråkrar (Det visste jag förr också)
- Det går inte att lämna spannmålsstubb orörd på hösten om man inte tänker direktså följande vår
- Man behöver inte nödvändigtvis plöja på hösten, det räcker bra med tallriksharv eller kultivator.
- Egentligen behöver inget av det ovanstående stämma.
Det är ju vad som kommer i vagnen i höst som talar, men just nu känns det nog som om EUs växttäckesjönserier skulle vara precis det man anade från början. Dumheter.
För min del tyckte jag nog det var bra att ha det mesta plogat i höstas när våren nu kom så hastigt på och man fick vara rädd för att såvädret skulle hålla i sig den enda veckan i början av maj när allt torkade upp och blev bra på någon dag.
Vår Herre kan nog inte ha menat att allt skall plöjas på våren kanske under de enda få dagar det är vackert väder, har man dessutom gödsel som skall göras ut kanske själva sådden blir ogjord …
Man får förvänta sig att då man lägger om system så går det inte smärtfritt. Vi har också en väderstad harv men min pappa lagade en axel till och skaffade S-pinnar som är smalare till den istället för original. Ibland måste vi köra lite grundare första harvningen pga halmen. Vi Kör med kultivator på hösten på lerjordar och på våren då det gäller Lättare jordar. Är det mycket halm så brukar det löna sig att köra med rullharven först. Fastän man Kör med både rullharv och kultivator så blir avverkningen ca 45 min / ha.
Man får förvänta sig att då man lägger om system så går det inte smärtfritt. Vi har också en väderstad harv men min pappa lagade en axel till och skaffade S-pinnar som är smalare till den istället för original. Ibland måste vi köra lite grundare första harvningen pga halmen. Vi Kör med kultivator på hösten på lerjordar och på våren då det gäller Lättare jordar. Är det mycket halm så brukar det löna sig att köra med rullharven först. Fastän man Kör med både rullharv och kultivator så blir avverkningen ca 45 min / ha. Du testade inte att köra ett stråk med tallriksharven grunt efter att du sådde kornet direkt, tror det kombinerat med större utsädesmängd kunde lyckas.
Instämmer angående vädret på Valborg, då ska det helst blåsa från norr och regna småspik ifall man vill att resten av sommaren ska likna nåt. Men vi får se… Jag har den erfarenheten att man bör köra ett varv med talriksharven på hösten för att få halmen att förmultna ifall man tänker skippa plöjningen och inte har direktsåmaskin att tillgå. Stor skilnad på jordmån förstås.
Maskinen behöver inte heta Simulta för att det ska djävlas med drivningen. Tumes svaghet. I fjol var jag
tredje gången till Turenki efter ny axel till drivningen av utmatningen från hjulet. Fredag var det och med
nutida transportalternativ så blev det att hoppa i bilen och ta en tur/retur till Turenki. Där bedyrade man att NU har man förstärkt axeln så nu håller den. Hann börja så sådär lagom när jag noterade att arealmätaren
inte rört sig. Jo, nog hade axeln hållit men nu var gängorna som håller kedjehjulet i ändan fd och det snurrade tomt. Nå, jag “limmade” med Kemppi och fortsatte tills även svetsfogen gett sig. Blev ngt irriterad
och svetsade stadigare. Funkade till lördag mitt på dagen då axeln gick av. Reservdelsdejouren var öppen till
kl 12 och axeln rök 12.10. Men den som spar han har så jag hade tre gamla axlar att välja mellan och hittade
en som hade två gängvarv kvar. Drog fast kedjehjulet och svetsade igen hålet samt kortade av kedjan så att
det inte finns mera än ett par millimeter spel i automatspänningen. Noterade precis som Kalle att det räckte
att hjulet suddade i lite (buren maskin) och gick fel väg. Men man kan ändå undra vad i hela friden som får
till stånd sådana krafter och på ett sådant sätt att axeln ryker men kedjan håller många gånger efter varann.
Allt sått iaf men kommer säkert att komma kommentarer när brodden kommer upp när det är luckor och dubbelsått om vartannat där drivningen jävlast. Finns ju ingen tacksammare källa till skadeglädje för
“byyssis omsorg” än just såmistor i broddstadiet! Dessutom brukar de gärna kommenteras också! Nämnda
mistor (misstag) har också en obehaglig egenskap att alltid finnas under köksfönstret eller mitt i byn till
allmän förnöjelse. Aldrig på ett utskift långt borta dit inte en käft har ärende!
Har man simulta så vill man ju helst inte backa så mycket annars heller då stenar som fastnat mellan hjulen åker upp mellan hjulen och plattformen. Åtminstone på litet äldre vältkombin av detta märke. Har råkat ut för detta någon gång per år tills jag kom fram till att man skall INTE backa på åkern om man inte måste. Efter detta blev såningsarbetet litet mindre svavelosande.. Att få bort stenarna därifrån är inte lätt. Oftast får man slå sönder dem med hammare och mejsel, vilket inte heller är så lätt där under laven. I år Körde jag sönder mitt första däck pga. en sten som fastnat. Det händer litet då och då att det ryker ur något däck så de slits ju ut i förtid.
Har du kollat om de där spännhjulen för kedjan står någorlunda rakt? Ifjol hoppade kedjan av för mig när jag backade in maskinen efter rengöring och smörjning. Justerade spännrullarna före vårsådden i år och det verkade funka. Men de är känsliga! om jag justerade dem helt rakt så började de hoppa och klättra på hjulen. Verkar vara så att de skall vara litet lagom snett!
Jag monterade skivbillar på gödselsidan i år och har sått havre i stubb som endast bearbetats en gång med rullharv på våren. Det gick ganska fint, bara två stockningar på ca 5 ha. Fjäderharvning var inte att tänka på! Efter sådd såg det nog konstigt ut men nu när brådden börjar bli litet jämnare så ser det rätt bra ut. Återstår att se hur det ser ut i höst då, men det beror väl som vanligt mest på vädret. Lättare lättbearbetning får man nog svårt att hitta. Kunde kanske kallas fattigmans direktsådd. Har också sått rybs i motsvarande förhållanden i år och där var det snabbare plantuppkomst än bredvid där det var plöjt och harvat. Troligen pga. mera fukt i den lättbearbetade jorden.
Har själv juko vältkombi som vi kört med i 17år men aldrig en kjed skulle hoppat av ,har börjat snegla lite på nån nyare vältkombi bla. simulta så det är intressant att höra för o nackdelar
Jodå Anders, kedjan är rak i förhållande till dreven men jag tror att en bidragande orsak kan ha varit att kedjan ä ganska lång och automatspänd med fjäderbelastning vilken om man ser på “spåren” i dammet
varit helt utspänd. Kortade av den ett par länkar och peppar peppar har hållit sedan dess med inkluderad
svetsning. Ska ta in maskinen i verkstaden i vinter och grundrenovera den. !989:ans modell och är på 3:dje
omgången slitdelar på bigödningsbillarna. Kan man ju tänka att vem i h-e renoverar upp en nästan 30 år gammal maskin, men trots att den varit med länge så finns ingen rost för alltid efter avslutad säsong så
har den blivit tvättad och inoljad inför vintern. Meritlistan är lite på 1700 hektar. Lite ovanlig modell för fast
det är lyftarmsmaskin så är sålådorna lika stora som på en bogserad. Sådana maskiner tillverkas inte mer
och med den lysande kapitalström som spannmålsodling presterar i dags läget så har jag inte knappar nog
för en nyinvestering. Dessutom så är den snabb att så med eftersom jag kan backa in under råsädssilorna
i torken för fyllning och bara öppna luckan. Tumes släpbillar för utsädet har dessutom den goda sidan om
det är ngt sånär stenfri mark att man kan hålla rätt hög hastighet och utsäde far dit det ska i alla fall.
På båda sidor om 2o km/h och när fyllningarna inte tar nämnvärd tid sår man ledigt över 20 hektar/dag/dygn. Därför så skulle man kanske ge gamlingen lite rehabilitering i vinter och satsa ett par €
och hålla igång den några år till. Gjutjärnsspetsarna på utsädesbillarna börjar bli lite nötta (bytta en gång
vid ca 900 hektar) och utmatningen på gödselsidan börjar bli sliten. Nuförtiden så har den ju ändå nästan
en pensionärstillvaro med bara 23 hektar att så, men roligt om den den är i skick iaf.