Det var någon här på Bloggen för ett tag sen som skrev ett överflödigt inlägg under den dumma rubriken “Nästan onödigt nöjd” Om någon tänker påstå att det var jag tänker jag neka som Petrus. Och OM det mot förmodan var jag var det säkert inte mitt fel. Eller åtminstone inte uppsåtligt…..
Till saken. Det som såg så jättefint ut i slutet på juli har gått i baklås så det bara smällt om det. Regn i ungefär 20 dagar bitvis riktigt hårt har förvandlat en toppensäsong till en riktig katastrof. Eller åtminstone håller det på att bli.
En tur genom kulturlandskapet härom dagen var så nedslående att det inverkade menligt på nattsömnen. Det fanns ställen där vattnet nådde upp till axen och det fanns också ställen där uthus och torkar stod omringade av vatten. På många andra ställen var speciellt havren helt platt och även på vissa ställen var det svår liggsäd i vetet, något som inte precis brukar hända.
På något sätt verkade kornet ha klarat sig bäst och det tror jag beror på att kornsorterna börjar vara förädlade till så kortväxta att dom klarar hot uppifrån bättre. Det värsta ändå är väl det att det inte slutat regna ännu idag, nästan en vecka efter detta. Visst har ån fört iväg översvämningsvattnet och där är situationen någorlunda normaliserad men skadorna finns ju förstås kvar, och dom kommer inte att reparera sig mera i år.
En bild av en havreåker tagen på måndag kväll i Närpes. Ser riktigt illa ut och det värsta är att det blivit bara värre under veckan som gått.
En annan bild av läget på måndag kväll. Det är sannerligen ingen fröjd att titta på.
Det märkliga var att jag på onsdag var en sväng till Seinäjoki och kunde konstatera att bara några kilometer österut var situationen en helt annan. Österom Teuva var tröskning i full gång på många ställen, och inte såg vegetationen speciellt illa ut heller – snarare tvärtom.
Nåja, vad lär vi oss av detta. Intet nytt under solen, när man skall få sin utkomst av jorden är det inte människan eller EU som styr utan det är nog vädret. Det nyckfulla vädret som kan förvandla en blivande succé till en fullbordat fiasko på några timmar. Fast det var ju ingen överraskning förstås.
Nu har det gått några dagar sedan bilderna togs och jag påbörjade texten ovan. Läget har blivit bättre och tröskningen har nog kommit igång här i regionen. Men mycket elände skall nog genomlidas innan snön faller (om den nu inte råkar komma om två veckor förstås). All liggsäd skall plockas upp av jorden och mycket värdelöst spannmål skall tas tillvara. Redan nu hör man rapporter om mörk havre och nästan svarta veteåkrar. Lägg då till energiprisen för torkningen och det urusla spannmålspriset – då är nog bondens leende för länge sedan satt i halsen.
En enda fördel var ju att jag hade riktigt bra semesterväder – tre första veckorna i augusti. Eftersom det regnade sgs hela tiden kunde jag faktiskt unna mig lite ledigt och det är mig inte ofta förunnat.
Men som sagt – nån bloggtext om några toppenförhållanden – det har inte jag skrivit, bara så Ni vet!
Tycker speciellt att många havreåkrar har gått o lagt sig. Jag hade tur i år och stråstärkte ganska mycket. Har totalt ett par ha med liggsäd, där kummin var som förfrukt. Det finns alltid en otrolig växtkraft efter kummin.
Jag har väl tidigare uttalat mig om växtföljdens betydelse. Sådana här höstar är man nog extra glad att man har både viltåkrar och vallar. Det är Lättare att hinna tröska spannmålen då som blir mogen än att ha hela hemmanet med spannmål som mognar på en gång. Troligen är det bra att ha oljeväxter ett år som detta. De mognar sent och krockar inte med spannmålströskningen.
Jag tog en rundtur på mina åkrar den fjärde augusti. Det var en fröjd att se växtligheten, inte ett strå hade lagt sig, även om växten var ganska tät på en del ställen. Kornet, som jag sådde 2 maj, började vara moget. Måndagen den 7 augusti hade någon varit ut och vältat 2-3 hektar av havren – jag hade trott att den skulle klara sig när den var så långt hunnen, och sedan dess har det nog inte blivit bättre.
Byt Kalle bromsvätska i Claasen om Du inte har redan gjort det! Vi har likadana tröskor och mitt senaste
slarveri kostade 1700 € när bromscylindrarna hade börjat läcka och förstört beläggen. Vithåriga gubben
på K-Lantbruk i Kokkola behagade begära 250€/bromssko x 4 st + kolvarna + montörens arbete. Man kan ju undra vad som får tyskarna att bygga in raketteknologi med balanserade bromstrummor och hydrauliskt
2-krets bromssystem i ngt som far i den hisnande hastigheten av 23 km/h. Sku väl räck me staka i trumbo!