En dag som denna känns det inte rätt att skriva om skidåkning så jag lägger följetongen på hyllan.
För nu är det vår i luften!
Tofsvipan kom flygande på sitt kännspakt vingliga sätt och solen sken samt gav oss flertalet plusgrader. Jag satte sista handen vid anskaffande av grönsaksfrön under större delen av dagen men när det var klart måste jag bara ut för att kolla läget i jord och skog.
Här utanför gården har isen legat tjock på åkern så första kollen gick till rågåkern för att se om läget var lika kritiskt där, det är ju inget vidare om is och vatten ligger på åkern och kväver de till våren vaknande rågskotten. Så riktigt farligt såg det ändå inte ut då det inte behövs mycket värme till innan rågåkern befrias från istäcket men ännu kan ju mycket hända. Att rågbrodden blev gles i höstas då det var så torrt att sådden grodde ojämnt gör ju inte saken bättre……. men vi får se framåt maj hur det går.
Det som jag reagerade över vid tjäl- och snömätningsrundan i onsdags var att det i år fanns is överallt, också där marken lutar vilket kanske beror på att regn och smältande snö frusit fast på den kalla marken utan att rinna bort. Det finns nämligen en hel del tjäle speciellt på åkrarna den milda vintern till trots men så har det förstås varit väldigt sparsamt med isolerande snö. Och köldknäppen i början av november for säkert iväg med det mesta av den i jorden lagrade sommarvärmen. För den intresserade kan jag meddela att på plöjd åker låg tjälen 56 cm djupt och på stubbåkern 42 medan det i skogen varierade från 4 till 22 cm. Rikligt med is fanns det också i skogsdikena och många trummor var igenfrusna så smältvattnet sökte sig alternativa rutter ner mot vattendragen.
Frånvaron av ordentlig tjäle i skogen oroar mig lite för jag har en del virke liggandes som jag inte hann få ut innan resan till andra sidan Atlanten. De senaste dagarna har jag inte heller hunnit dit då det varit fullt upp med vårbestyren inför odlingssäsongen. Dessutom har jag besvärats av nån slags inflammation i axeln som gör vänstra armen orkeslös och då är man ganska hjälplös i skogen. Den håller som tur är på att bli bättre så jag tror jag försöker mig på lite skogsarbete nu i helgen då det i början av nästa vecka står en del möten antecknade i almanackan.
Om man nu kommer sig till skogen för byvägen är blöt och gropig och skogsvägen var rena isbanan idag, det var just och just att man tog sig fram med paketbilen. Ska man köra virkeslass borde man nog sätta på iskedjorna och det har varit ett stort problem under hela vintern för jag kan inte för böveln komma ihåg vart jag lade dem i våras när jag tog av dem. Jag har letat överallt men neäe dom finns inte att hittas på nåt av de ställen jag brukar sätta dem. Antagligen har jag satt dom på nåt ställe där jag säkert skulle hitta dem? :/
Bilden ovan om någon illustrerar i alla fall att vi går mot ljusare tider 🙂
Den här vintern har varit ovanligt isig, åtminstone här hos oss. Jag har inte tidigare tyckt att jag behöver kedjor på traktorn, det har sällan varit så besvärligt att jag inte klarat av det lilla jag kör på vintern. Men i år blev det till att skaffa kedjor. Två lördagar efter varandra fastnade jag med skogsvagnen, inte i skogen men när jag kom ut till en väg där jag kört hela vintern tog det stopp i världens minsta stigning. Irriterande när det gått bra i oländig skog över stock och sten och så fastnar man på vägen…
Det kan vara besvärligt att ta sig upp på skogsbilvägarna ibland, inte bara en gång man fått lasta av köra upp på vägen och lasta på igen. Nån gång har det räckt med att risa vägen om man haft tillgång till ris eller toppar i närheten. Inte alltid man vågar ta fart heller ifall diket på motsatta sidan är djupt. Inte så mycket snö och is kvar där jag högg idag så kanske det går utan kedjor. Landsvägen så slaskig idag att jag iddes inte ta traktorn, imorgon är det kanske påfruset och bättre före.
Lösningen heter BestGrip 5,2 mm 3 st i varje dragribba i alla däck är lösningen! Alltid med när de behövs
sommar som vinter. Sitter fast också för jag har tappat bara tre dubb på nästan 2000 timmar och då har
de varit i året runt. Ganska mycket vägtransporter på barmark har de fått utstå. När jag monterade dem
och var lite fundersam på om de skulle hållas fast kontaterade den yngre husbonden “Di har ju dem under rekka så huru sku di int halls under traktorn”. Tydligen hade han rätt. Ger även fast man inte riktigt skulle tro det en viss hjälp även i djup snö eftersom det inte slår is under däcken.
Joo, det var nåt jag funderade på då jag inte hittade kedjorna. Räknade ribbor och kom till en kostnad på närmare 1000 euro, men det är det kanske värt. Nya kedjor blir lite dyrare om jag nu inte hittar mina gamla. Blir inte vägunderhållet bättre så åker man antagligen i diket förr eller senare och då är det definitivt värt att satsa lite i dubbbar… eller kedjor.
Jag vill ha kättingar på hjulen för de skyddar bra mot de stenskärvor som vi har gott om i skogarna. Hindersby består ju av lera och stenbackar. I år har det varit nödvändigt också ute på åkrarna där vägarna varit helt istäckta.