Slutspurten

Rybströskningen fick en flygande start på torsdagen. Det hade regnat på onsdag och rybsen var alldeles för våt för att tröska. I stället ägnade jag dagen åt att köra hem lite halmbalar. Det blåste dock rejält redan från morgonen och mot eftermiddagen började både jag och tröskaren Jonas på varsitt håll fundera om det inte skulle kunna gå att tröska lite i alla fall. Blåst torkar nämligen upp växtligheten betydligt bättre än enbart solsken. Vi gick en runda och kunde konstatera att det var på gränsen. Det var fortfarande blött nere vid marken men stora delar av beståndet var så pass torrt att man i nödfall kunde börja tröska. Efter att ha kollat väderprognoserna och sett att det utlovades regn mer eller mindre hela den kommande veckan var det lätt att bestämma sig. Jonas hämtade tröskan och körde igång och jag fixade fram en vagn.

Slutresultatet blev att vi fick tre hyfsade trösktimmar vilket innebar att vi skördat ungefär halva rybsarealen innan det började regna. Rybsen är definitivt inte för torr, men det duger som en paniktröskning. På fredag morgon åkte den in i torken och vi kollade vädret framöver. För fredagen lovade en vädertjänst regn hela dagen, en annan uppehåll och 12 m/s. Kan jag få det sistnämnda, tack?

Och visst kunde jag det. Trots prognosmakarnas dystra utsikter höll sig regnet borta hela dagen. Visserligen kom vi inte upp till de utlovade 12 sekundmetrarna, men det blåste rätt bra i alla fall. Jonas och Conny fortsatte tröskningen under regntunga skyar på fredag eftermiddag och lite efter kl 18 var årets trösksäsong över för min del.

Rybsen var ordentligt fuktig, mellan 16 och 20%, så vi ser fram emot ett rejält antal timmar i torken innan den är nere under 10%. Mängdmässigt är det väl lite i samma stil som kornet, acceptabelt men en liten besvikelse med tanke på hur sommaren sett ut. Jag har kalkylerat med 1 t/ha och ser preliminärt ut att ha fått nåt i stil med 1,3. Det är samma medelskörd som jag hade i fjol och med tanke på att växtsäsongen varit betydligt bättre hade jag hoppats på lite mer i år. Men man skall inte klaga, det här är helt ok.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats