Det är lång väg till Kristinestad från Östra Nyland. Jag steg upp sex och körde till Böle där jag träffade Mårten. Efter litet äventyr med bil och kamera (den beställda bilen fanns i Karis och kameran var inlåst) kom vi i väg och kunde plocka upp Unni i Lojo och Sonja i Pikis.
Sedan åkte vi bil i många timmar i regn och rusk. Men det var ett glatt gäng som sent omsider körde in på Kalles gårdsplan. Hos Kalle väntade Mats och förstås Kalle själv. Efter att ha stjälpt i oss en kopp kaffe gick vi en snabb rundtur kring Kalles domäner och sedan måste vi åka till Kristinestad. Kalle soffpratade som om han aldrig gjort annat (se Kalle i den gula soffan) och så gick vi allihopa för att äta.
Mats var tvungen att åka hem och titta till djuren (som ju klarat sej bra) och Kalle åkte förstås hem. Vi sydlänningar sov på det fina hotellet och sedan blev det igen en lång åktur. Typiskt nog så var det fullt prat nästan hela vägen ned där Antte väntade på Sonja. Resultatet av pratet får ni se så småningom här på Bondbloggen – mer säjer jag inte. I Lojo lämnade vi Unni som tar ledigt från Bondbloggen på grund av familjetillökning. Till sist kom jag hem ganska sent på eftermiddagen.
Det är egentligen ganska fantastiskt att nätet numera gör det möjligt för oss att “umgås” hemifrån varenda dag. Om man skulle vara tvungen att åka på sådana här resor varje gång man skall diskutera så skulle det bli väldigt sällan. Åtminstone då det gäller umgänget mellan nylänningar och österbottningar. Nätet binder ihop oss på ett helt annat sätt än förr. Visst var radio och TV också stora steg framåt men det nya med nätet är att var och en kan vara med i en diskussion. Så stort tack till Svenska radion och TV:n, Unni, Mårten och Ingela för Bondbloggen som blivit ett nytt “rum” där vi kan träffas (utan att göra så här långa resor – även om det förstås var roligt att se på Kalles “torp” i verkligheten). Radio och TV ersätts inte direkt av nätet utan snarare kompletteras de med nya möjligheterna.
tack själv nisse 🙂