Om man skulle börja tröska……

På något obegripligt sätt blir det samma sak alla år. Jag är sist ute på åkern. Många av åren har jag förstått det eftersom jag gillar sena sorter och sen sådd, men i år blev det nog en liten överraskning. Runt den 15 augusti rullade tröskorna överallt på åkrarna häromkring och skörden blev till 90% klar på några dagar. Det beror förstås både på ideala förhållanden, men också på att den med spannmål sådda arealen knappast varit så liten sen kanske nån gång på 60-talet.

I mitt senaste inlägg ondgjorde jag ju mig om ojämn uppkomst av kornet och det problemet kan ju ingen fin höst i världen korrigera, så ännu runt sagda datum hade jag nog alltför mycket gröna korn i kornet för att tröskning skulle kännas som ett alternativ. Efter att ha väntat några dagar så gick det förstås precis som det brukar – det gick inte att hålla sig. Det finns ett talesätt på slätten som säger att den dagen man avser att börja tröska så skall man skicka trösknycklarna med någon som åker till södern i två veckor. Alltså bestämde jag mig för att pröva det. Inte bokstavligen men praktiskt. Jag delade risken och körde av halva kornaarealen och bestämde mig för att vad som än händer väntar jag två veckor med andra halvan.

Beslutet visade sig vara synnerligen vettigt.

Det korn som jag tröskade i augusti var naturligtvis en rejäl besvikelse vad gäller mängden – eller besvikelse vet jag inte, man hade ju inte precis förväntningarna högt ställda heller. Det orkade inte riktigt tre ton utan stannade strax under. Dessutom fanns det nog gröna områden som jag helt enkelt hoppade över, även i det som var sått allra först. (12.5)

Växtligheten var också så kort att det nästan skulle ha behövts skummarkör på tröskan. På några varvs håll kunde man inte avgöra om det var tröskat eller inte. Då är det rätt illa.

Bilden med tröskans framhjul som referens säger väl en del om den oslagbart korta och dåliga växtligheten.

Allt detta till trots så efter fem timmar i torken (gröna kornen gjorde sitt) så var hl vikten ändå cirka 66 och med det finner jag mig mer än nöjd denna nådens sommar.

Idag skriver vi nu då söndagen den 2 september och idag tänker jag då fortsätta. Vädret har varit på min sida och nog finns det gröna korn kvar men kanske bara nån enda procent så nu får det vara nog – nu kör jag av resten idag.

Sedan är ju bara resten kvar. Vårrapsen. Den står grön och grann utanför stugan och verkar inte ha nån brådska alls att skifta färg. Dessutom ser den dålig ut, många plantor har vissnat och andra har inte bildat några frukter alls. Jag uppskattar en skörd på max 1000 kg men vi får se. Överraskningar har kommit förr.

Så även 2018 är allt som vanligt. När de flesta kollegers tröskor redan är tvättade och inkörda och mössen redan börjat planera bosättning så skall Clas 48 ut på åkern. Men jag vill påpeka en sak – mina sena höstar har betydligt oftare lönat sig än blivit en katastrof – undantaget 2004 då det blev mycket dyrt. (Vetet var 32 timmar i torken)

Till slut vill jag citera en känd lantbruksförsäljare från några år tillbaks som sa; “Du måste ju tänka på grannarna också, dom nöter ju upp sina gardiner när dom skall titta efter vem som är ute på åkern ännu” Så var det då – idag är nog intresset mindre och skördesäsongen överlag mera utdragen – för alla. Fast 2018 har ju inget varit normalt.

Författare: Kalle

Har varit spannmålsodlare sedan 20 årsåldern. Jobbar som brandförman i Närpes, det betyder att jag inte är heltidsjordbrukare annat än i hjärtat. Jag har familj, sambo och tre döttrar födda -04, -09 och -16 Jag odlar spannmål och oljeväxter på 38 ha, och gör detta på största allvar. Den skrala lönsamheten har inte knäckt mig, bara gjort att jag inte kan vara heltidsbonde. Dessutom har jag ett intresse för närhistorien, och jobbar gärna med att restaurera nyare veteranbilar. (70-talet) Har tre dylika + en mc i garaget. Samlar gärna material och skriver ner mycket nutidshistorier för framtiden. Jag är öppen för det mesta bara det inte har med sport eller idrott att göra. Jag betraktar all sport och idrott som flykt och försvarbeteenden, det man inte kan göra med traktorn kan gott lämnas ogjort!

11 reaktioner till “Om man skulle börja tröska……”

  1. That´s it Boys&Girls! Tröskade sista fraktkörningen vete i går kväll. Knäpptorrt utan grönt men mängdmässigt kanske en liten besvikelse. I alla fall en bra feeling att få tröska något som putsar maskineriet till sist och inte slemmig liggsäd. 19-åriga Claas 48:an klarade sig med 26 € + ett par nitar
    till bettet i reservdelskostnader. Inte illa! Arealmässigt blev det betydligt mindre i år än tidigare år, lite mer än hälften, pga av torka och grovfoderbrist bl.a . Torktiderna har varit synnerligen moderata liksom hl.vikterna. Endast en torksats klarade inte inköpsgränsen för korn på 60,0 kg, men det mesta var bara snäppet över. Havren medelbra med ca 55 kg/hl. Vetet otorkat än.

  2. Jag har ägnat en del av dagen åt att rengöra tröskan och göra den klar för vinterförvaring. Det var kokhett i solskenet och svetten rann som bara den. Kunde inte låta bli att tänka på fjolåret när jag gjorde samma procedur, då var det november och man frös trots att man hade vinterkläder. Då hade den sista havregröten som jag tröskade frusit fast, nu räckte det med några fjuttar tryckluft så var tröskan ren.

    På min ekohavre har vikten varierat mellan 50 och 58 kg, fukthalten mellan 15 och 19% vid tröskningen. Mängden har legat mellan 1000 till 2000 kg per ha. Normalt borde medelskörden vara ca 2 ton för mig, allt över det är att beteckna som bra. I årblev det kanske ca 1300 kg i medel. Ingen katastrof men ändå ett dåligt år.

  3. J.ag var till Rihimäki på söndagen och då såg jag hur kort halmen var där i Martila trakten c:a 10 cem.
    På manga ställen hade man kört ett varv o sedan lämnat det var för kort att få i tröskan utan att få sten och mylla med. Mycket var så ojämt att man väntar väl på att det mognar

  4. Jag är helt på samma linje som Kalle men vi har inget korn och vetet är ännu grönblandat. Så jag har inte alls börjat tröska än. Men det gröna i vetet börjar i alla fall minska så det finns hopp att det blir tröskning inom september i år – ifall vädret håller …

  7. Typiskt, glömde skriva koden för att få kommentar godkänt. Din ärlighet uppskattas, Stefan! Tror många ekoodlare ligger under 1000 kg i år. Vilket är helt naturligt om de normala år ligger lite över 1000 kg. Jag tror många ekoodlare borde gödsla mer och ha större andel klövervall. Får väl säga detsamma om konventionella odlare. Mera vall och mera gödsel.

  8. Med skördar kring tonnet per ha borde överproduktionen i Finland snart vara ett minne blott.

    Lite jobbigt här nu men så fort det blir regn ska jag försöka få till nåt inlägg………

  10. Det kan hända att nettoinkomsten skulle vara lika bra som nu i så fall – om inte bättre. Vi har priser som är 20-30 euro under Mellaneuropa men om de skulle vara tvungna att importera så skulle priserna väl vara 20-30 euro över Mellaneuropa.

  11. Eftersom man inom eko är hänvisad till gödsel från djur så är det svårt att gödsla så att man kommer upp till rekommenderad kvävegiva, fosforn kommer alltid emot först. Korna och grisarna borde lära sig producera fosforfri gödsel, eller vi borde lära oss separera näringsämnena. Jag har alltid rätt stor del av arealen i klövervall och gödseleffekten av den är mycket bra första året efter vallen. Andra året tycker jag inte att det märks nämnvärt. Det år som man sår in klövervallen med skyddsäd så kan man gödsla för de år som man har vall också, förutsatt att den skördas. Då är det möjligt att använda så mycket gödsel att det faktiskt märks på säden också. Allt beror förstås på vad markkarteringen visar. Ett vanligt problem är att fosforn är hög och då får man inte gödsla alls…

Kommentarer är stängda.