Vintern rasat …

Så är det då slut på skogsarbetet. Det blev jag tvungen att inse i går då jag körde ned traktorn i en grop i Tallmosan. Det gick ganska bra tills jag med fullt lass var tio meter från utfartsvägen. I en krök måste jag använda styrbromsen och då slog förstås ena hjulet genom den tunna skorpan och under fanns bara ofrusen lös mossmark.

Sista lasset år m2019.

Jag hade för bråttom på morgonen för jag kollade inte motorsågen som visade sej vara tom och bränslekanistern var också tom. Så det blev en promenad hem på tre kilometer för att dricka kaffe samt hämta motorsåg och spade. I en sådan situation är det viktigaste att dricka kaffe.

Därefter grävde vi med brorsan en ordentlig grop under foten till lastaren. Igen såg man nyttan med att ha lastaren fäst vid traktorn för annars hade den varit kvar där än. Nu radade vi virke under foten och efter att ha klämt ned en mängd bitar i mossen (mossjorden var lös – nästan som vatten) så lyckades vi lyfta upp bakhjulet så vi kunde rada virke under det.

Hur man lyfter upp bakhjulet.

Efter ett par lyftningar så fick vi så mycket under bakhjulet att man kunde köra bort. Lasset hade jag radat av men jag fick en pinne med mej hem. Nu är det i alla fall slutkört. Det blev i år aldrig ordentlig tjäle ens under skogsvägarna fastän de kördes upp flera gånger.

Så nu är det bara att sjunga “Vintern rasat” (som egentligen heter “Längtan till landet”).

Vintern rasat ut bland våra fjällar
drivans blommor smälta ned och dö
Himlen ler i vårens ljusa kvällar
solen kysser liv i skog och sjö
Snart är sommarn här i purpurvågor
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor
och i lunden dansa källorne

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar
ut till landet, ut till fåglarne
att jag älskar dem, till björk och lindar
sjö och berg, jag vill dem återse
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö
trastens sång i furuskogens lunder
vattenfågelns lek kring fjärd och ö

Man undrar om vi är den sista generationen som fått uppleva naturen utan störande TV och sociala medier. Dagens ungdom sitter med näsan i mobilen och ser knappast nånting annat av naturen än en bild i rutan. Jag hör till de första som började använda Internet men jag håller helt med Linus Torvalds som nyligen beskrev sociala medier som en “sjukdom”.

Det finns massor med inspelningar på Youtube men i stället för standarderna med Akademen sätter jag in en länk till Röstrum i Göteborg 2012. Kolla in dirigenten !

Nästa vecka slår vintern tillbaka men det är i alla fall slut på skogsarbetet för den här (sorgliga) vintern. Nu skall vårarbetena påbörjas …

Författare: Nisse

Jag är bonde i n:te led på Bosas rusthåll i Hindersby som troligen är kring 1000 år gammalt - ingen vet så jag kan lika gärna påstå det. Nån vanlig bonde är jag inte för jag gick i skola och blev elektronikingenjör och forskare i teoretisk datateknik vid Tekniska högskolan - senare docent och professor. Men det var mest hobby och extraknäck för jag har bara missat en vårsådd och det var då jag var i Dragsvik. Sedan 2004 är jag heltidsbonde till 150 %. Allt är heimlaga och jag har bara skrotmaskiner som jag reparerar och bygger om själv. Med dagens priser är det inte möjligt att köpa nya. Dessutom bygger jag optiska fibernät på landsbygden. Det är inte alls mera så mycket arbete med sådd och skörd men desto mer med att bygga hus, reparera maskiner och ställa i ordning. Till det går numera 95% av all tid! Så jag bygger (sedan jag fick min första hammare och 10 kg spik till julklapp som femåring) och skruvar med maskiner, gräver i jorden och hugger i skogen på vintern. Och så måste fliseldningen skötas förstås. Mest hänger jag på nätet och diskuterar över hela världen.

8 reaktioner till “Vintern rasat …”

  1. Hej
    Tur att allt ordnade sig till slut. Men som jag någongång skrivit tidigare, så skulle jag aldrig våga bege mig till stockskogen med en bakhjulsdriven traktor. Svårt att säga om fyrhjulsdrift skulle ha hjälp, men värre hade det åtminstone inte blivit 😎.

  2. Jo, fyrhjulsdrift hade nog hjälpt. Då behöver man inte använda styrbromsarna så mycket och det är illa då man sätter bara ena hjulet att dra. Men om man hamnar att gräva upp den vart 30:ende år så är det inte så farligt. Eftersom jag har domkraften med mej (stödbenen) så kommer jag nog upp även om det är litet arbetsamt. Däremot hade det varit riktigt illa utan stödbenen.

  3. Sätter in en länk på de sista mohikanerna och får en inofficiell rapport idag att tiotusen bönder hamnar att ge upp i år(eller har det mycket illa ställt) . De behöver inte ha med bilden att göra.
    https://www.vasabladet.fi/Artikel/Visa/281480

    Själv har jag nu fått pensionen, skogsvårdsföreningen, elräkningen och ett lån amorterat efter uppskjutandet, drog pengarna genom dividend hyveln en gång före med minimala utgifter, må var att en bankrobot gav mig en varning att jag tar mycket större risker en min placeringsprofil. I dag skall pengar tas med huvudet och inte med händer och svett som förr i världen.

    Dotterns julklapp har stigit ca 60€ och gav 20€ i dividend (det här året) det kommer flera år. Damsugandet går däremot som en dans.

    Fick av en kollega höra att hans bror jobbar i japan och deras arbetsdag slutar 16 men ingen går hem före chefen stiger upp och 17,45 ser han på klockan och konstaterar att den här dagen har gått ovanligt snabbt och ingen går från jobbet 18,00. Två timmar varje dag obetald övertid nu har de tio dagers semester mot sex dagar förut.

  4. Hej Nisse, du brukar skriva att jag har blomjord på mina åkrar men det verkar som om du har blomjorden i skogen. Hur kommer det sig att den inte uppodlats?

  5. Intressant nog så fanns det förr i Tallmosan torvlador där man förvarade torv som man tog upp ur mossen. Men det var en våtmosse som bara kunde beträdas på vintern. Först nu för några år sedan blev den utdikad. Före det växte inte ens träd i mossan som är ganska långt ifrån byn. Men det fanns försök att odla upp delar av den. Den legendariske Mosa-Gusta bodde i skogen men följande generationer flyttade bort från det väglösa stället.

    Men i sen tid har man tagit upp torv där och kört hem till trädgårdarna för att förbättra jordmånen som ju ute på åkrarna är styv lera. Men det behövs stora mängder för att hjälpa upp situationen. Att just nu odla upp mossarna är inte att tänka på så dåliga som produktpriserna är. De blir nog skogar i stället.

Kommentarer är stängda.