Snabba ryck.

Jag fick larm från flispannan och befarade att silon gått tom, går ut för att kolla och mycket riktigt var så fallet. Den här tiden på året är ju inte värmebehovet så stort, lite varmvatten så man får bort det värsta jorddammet innan man lägger sig och så har jag på lite nattvärme åt tomaterna och gurkorna då nätterna är kalla. Det fanns ändå lite flis kvar i hörnen som jag kunde borsta ner så att jag skulle klara mig till morgonen så ingen panik.

Klockan är inte mera än 20:45 så jag ringer entrepenören som jag brukar anlita för flisandet för att se om det möjligtvis går att flisa lite imorgon. “Jag har varit på uppdrag så jag kan komma direkt” får jag till svar. “OK jag ska bara koppla ur traktorn och flytta undan lite maskiner samt koppla till vagnen” svarade jag. Jag hann nu endast koppla från traktorn innan han var på gården så han fick lov att vänta lite innan tuggen kunde startas. Det blev att fylla vagnen framifrån för jag märkte att den saknade bakbräde när jag kom till flisvedshopen, så det fick jag fick lov att springa hem och hämta.


Klockan är 21:06, bakbrädet är på plats och tuggen igång.

21:13. Vagnen är med råge fylld

28 minuter från beställning till färdigt arbete är inte illa och då blev det ändå några minuters väntan eftersom jag inte var förberedd på så snabba ryck 🙂

Om allt skulle gå så snabbt vore dagarna betydligt kortare, idag har jag försökt mig på att få igång det mobila bredbandet och det……… men det är en annan historia.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.