Kalvarna som figurerade i Amningsakuten börjar så sakteliga klara sig på egen hand. Randie och hennes kalv Halvan har flyttat ut med de övriga korna, till den oroliga moderns fasa. Hon våndas och lockar oavbrutet när han söker sig ut på egna äventyr, vilket han gör rätt ofta. Fortfarande diar han enligt min mening ganska korta stunder, men det kan förklaras av att han är rätt liten till växten (därav namnet). Han kanske inte orkar mera än så här per mål.
Cinderella och Cherry har hela veckan fått hjälp med att få digivningen att funka. Cinderella är duktig och lärde sig systemet ganska snabbt. När jag kommer ut i ladugården kommer hon självmant fram till mej och så letar vi tillsammans upp mamma. När jag sen tvingar in Cherry i ett hörn och håller ett vakande öga på dem får Cinderella dricka. Hon har fortfarande fått en spark i huvudet och ett horn i baken ibland, men hon är seg och ger sig inte. Till Cherrys försvar skall sägas att ett delproblem är att hon varit rätt svullen i juvret. Hon sparkar mest i början av digivningen, när Cinderella diat bort en del av mjölken och juvret inte längre är lika spänt går det bättre. När juvret börjar bli tommare ser hon riktigt ut att njuta av processen.
På torsdag och fredag började Cinderella bli allt mer ointresserad av mina hjälpinsatser, vilket tyder på att hon inte är hungrig. Det i sin tur tyder på att hon endera får dia Cherry också när jag inte är till hands eller att hon hittat en annan ko som tillhandahåller mjölken. Jag skulle föredra det förstnämnda, men oberoende av så börjar min insats vara överstökad för den här gången. Ifall att hon hittat en annan ko som fungerar som amma kommer hon inte längre att vara lika intresserad av att jobba med Cherry. Varför kämpa med en motspänstig mor när det finns enklare sätt att få mat?
