Snövintern 2021

Än blir det vinter i Norden. Förra vintern var snöfattig och åkrarna bara nästan hela tiden. Det kan man inte klaga över i år. Vi fick en massa snö förra veckan och blåsten förde in yrsnön genom varenda liten springa i husen. Det är svårt att säja hur mycket snö det kom för på sina ställen finns det metershöga drivor medan det kan vara nästan tomt på andra ställen.

Det var en varm jul och varmt nyår men det nya året började med en hel del snö. Då gick det ännu bra att köra till skogen men sedan blev det sämre och förra veckans snöfall på 40 cm gjorde att det blev paus i skogsarbetet. Därefter hade vi ett par dagar med -26 grader och då var det inte heller något skogsväder annat än att vi körde upp spåren på nytt. Men det var rent vatten under den tjocka pudersnön som isolerar så bra att det knappast blir någon tjäle alls mer i år.

Då jag fick nya fläktremmar till stora Zetorn så blev det snökörning. Det är besvärligt att få bort snön mellan husen så det tog fyra hela dagar innan det var klart. Den ofrusna marken under snön gjorde det ännu krångligare. Om man vände skopan nedåt för mycket så blev det en stor grop och vände man den uppåt för mycket så gled den ovanför snön.

Det var ju inte första gången som det kom ordentligt med snö. År 2010 hade vi också en takskulptur av snö (se Taksnöskulptur) och år 2011 kom det sådana mängder med snö att garaget höll på att stjälpa (se Garaget höll på att stjälpa).

Tillsvidare är vi inte ens nära de snömängderna – men vi är först i januari ännu … Vi har kört upp skogsvägarna flera gånger nu och de börjar se hyfsade ut trots att marken under snön inte är det minsta frusen. Då man kör över Aaltjärri så sprutar vattnet upp i hjulspåren om man kör det minsta utanför vägen. Vägen frös nog ordentligt efter två dygn med -26 grader.

I dag började vi med skogsarbetet igen men det var svårt att hitta virket under snön. Troligen blir det en hel del kvar till våren. I år blir det knappast någon gallring på grund av den djupa snön men vi behöver i alla fall få bort en massa stora granar. Det har kommit fin ungskog i kanten men längre in finns det ingen förnyelse. Därför tar vi bort en remsa stora träd så att det kommer in ljus.

På tal om gallring så har skogen gallrat sej själv alldeles utmärkt. Visserligen blev en del propsträd till flisved men det behöver vi ändå. Intressant nog så stämmer faktiskt det som jag läste i Land Skog att gallring strängt taget är onödig om man räknar på totala tillväxtmassan. De hade jämfört olika gallringsmetoder och ogallrat hade mest massa. Det gillar förstås inte skogsindustrin som vill ha stockar men med de relativt goda priserna på flisved så lönar det sej för bonden att sikta på totalmassa i stället för stock.

Förstås finns det vissa problem med ogallrat också – speciellt långa klena träd som lätt bryts av vid storm och blötsnö. Men det är också ett problem på gallrade ytor. Vi försöker lämna kvar så mycket träd att de stöder varandra tills de blivit tillräckligt kraftiga. Därför tar vi bara bort smala remsor och låter kanten stärka sej i minst tio år till innan vi fortsätter att kantförnya. Men det är en kinkig sak. Det som absolut inte lönar sej är att lämna långa smala träd kvar då man hugger bort de stora. De blåser omkull eller bryts av på nolltid.

Däremot kan man bra plocka bort stora träd inne i skogen. De små gläntor som då uppstår är ingen risk för de kvarvarande träden runt omkring som gärna får stå kvar tätt intill varandra. Vägar måste man förstås hugga upp men de är också så smala att de inte just ökar risken för stormfällning eller snöbrott. Svårt att säja hur man skall göra men det märks väl om 50-100 år.

De två kalla dagarna satt vi bara inne och eldade – utom då jag klöv ved i vedlidret. Med fårskinnspäls och filttossor blev det ganska varmt vid vedklyvandet. Det går förresten mycket bra att klyva ved då det är kallt. Veden spricker lättare då den är frusen. Och då man burit in veden och eldat i vidahelln (spisen) så har man riktigt varmt. Tur att vi har kvar den gamla muren med stor bakugn . Det är en koloss på 2×2 meter som är lika hög som rummet. Där finns det tegel som magasinerar mycket värme.

Den lilla grunkan på plattan är en fläkt som sprider värmen i hela stugan. Fläkten drivs av värmen medelst den så kallade Peltier-effekten. Det betyder att värmen genererar elektricitet. Det finns också stora Peltier-element som jag funderar på att sätta in i pannan för att driva pumparna. De ger emellertid inte så mycket effekt så det kan vara att de ännu inte räcker till. Men det skulle vara utmärkt att använda spillvärme för att generera elektricitet. I Sibirien använde forskare Peltier-effekten till att driva radioapparater. De slängde bara ena ändan av Peltier-elementet i elden och den andra i snön och så hade de elektricitet mitt i taigan.