Måste väl pröva en rubrik på eget hemspråk också ibland. Jag tror nog ändå dom flesta vet att ovanstående betyder “elström” och elström är det som detta inlägg till största delen skall handla om.
Efter att ha läst Nisses inlägg om att kölden kunde få pågå tills april kunde jag bara konstatera att våra utgångslägen är lite olika. För mig får kölden gärna försvinna omedelbart. Allt under -5 är olidligt.
Idag knäpper dock kölden i knutarna, det ligger väl runt en drygt -20 grader så det är allt annan än gästvänligt. Långt under dom temperaturer då saker och ting kan frysa sönder. Kanske närmast då saker som innehåller vatten har ju nog sedan länge passerat “bäst före” om dom utsätts för kyla i denna mängd.
Således behöver saker och ting värmas upp, och det kan ju ske på olika sätt, men för det mesta är el inblandat på ett eller annat vis. Tyvärr kan ju elen bli en rejäl brandrisk under sådana omständigheter och det är väl närmast det som jag skall skriva några rader om nu.
Iden till inlägget kom för bara en stund sedan när jag drog ur en värmare ut uttaget. Kontakten kändes varm och vid beröring av själva stiften blev det nog att doppa handen i snön, så varm var den. Och så skall det inte vara.
Nu är det skäl att påpeka att jag inte är elektriker, jag har inte någon som helst behörighet på elområdet, men elintresse har jag alltid haft och via mitt jobb har jag också varit tvungen att skaffa lite elkunskap för att använda brandförebyggande eller -tyvärr- också vid brandorsaksutredning, så lite kunskap har väl kommit med åren. Tyvärr har också en del kunskap kommit bakvägen, dvs av fel och misstag man begått med sitt överstora självförtroende. Dock har nog det självförtroendet falnat rejält med åren och numera gör jag nog egentligen ingenting annat än tillverkar en och annan skarvsladd själv – om ens det.
Alltså vill jag påpeka att de råd som jag ger nedan är amatörråd, finns det minsta tvekan om att det svajar lite så verifiera med en riktigt elektriker, detta för allas säkerhet.
Det första missförståndet som man brukar ramla över är “Vi har jordfelsbrytare så vi behöver inte vara rädda för kortslutningar” Men riktigt så är det inte, jordfelsbrytaren är i huvudsak ett personskydd som skall skydda från elstötar, dvs när utgående och tillbakakommande ström inte “stämmer” så slår jordfelsbrytaren ur och skyddar användaren från en elstöt.
Gammaldags proppar eller mera moderna snabbsäkringar är det som skall skydda från kortslutning, och det gör dom nog, om tex en mus eller råtta tuggar sig igenom båda ledarna och dör tvärsöver så skulle det ju omedelbart starta en brand (om det finns brännbart material), men i de flesta fall tar säkringen hand om det hela och problemet är löst. Överlag är inte möss och råttor så ofta inblandade i bränder som man kunde tro, just av den orsaken.
Egentligen skall också säkringarna ta hand om överbelastning, och visst gör dom det, prova anslut en 5kW värmare till ett enfas 10A uttag så ser Ni – pang. Dit for säkringen direkt. Men det som är riktigt farligt är lätt överbelastning under lång tid. Då är det inte alls säkert att säkringarna löser ut, men mera värme utvecklas än vad installationerna klarar av och så småningom är branden ett faktum. Detta var ju precis vad jag höll på att uppnå med min sladd idag. Största antalet elbränder jag har haft att göra med härstammar från just detta, man kanske kör en 2500W värmare några dagar eller veckor över en underdimensionerad skarvsladd. Det kanske går bra i två veckor, men sen nån gång över tid utvecklas tillräckligt med värme för att tända på den svagaste punkten. Själv hade jag eld i en skarvsladd via vilken jag värmde två små hönshus härom vintern. Jag körde alltför mycket förbrukning över en 1,5 mm2 sladd och som sagt, det gick bra en vecka, men helt plötsligt gick det inte alls bra. Den tog eld. Visserligen mitt ute på gräsmattan just när jag stöpslade i, så ingen fara, en omständigheterna kunde lätt ha varit annorlunda.
Gällande skarvsladdars längd har jag kollat med många elektriker under årens lopp och man får lite olika svar, men rent generellt skall man försöka undvika skarvsladdar över 20 meters längd eftersom längre sladdar påverkar säkringarna känslighet negativt. Bra är också att minnas att skarvsladdar uttryckligen är till för tillfälligt bruk. Har man haft en skarvsladd nånstans ett par månader är det läge att tillkalla en elektriker som gör en fast och säker installation istället på stället. Här är också läge att påminna om att eventuella “sladdkelor” alltid skall rullas ut i sin fulla längd innan användning.
Dagens installationer är säkra, till och med mycket säkra och elbränder har visserligen minskat rejält över tid, men fortfarande finns det fällor. Själva elapparaterna är också säkra idag såtillvida att dom användes rätt. Ett elektriskt element för inomhusbruk skall inte föras utomhus för ute i fukten kan det bli en fara. Så länge elapparaterna inte är urgamla så är dom nog säkra, det är återigen överbelastningen som är faran. Och just vid köld lurar den runt hörnet redan efter nån enstaka grendosa. Överlag är det elapparater som alstrar värme som är dom stora bovarna, detta främst för att dom kräver ganska hög effekt, och för att hålla priserna nere används inte de bästa komponenterna. Ett bra exempel är vattenkokaren, som är en stor brandrisk, men som sällan utveklas till byggnadsbrand eftersom man ju per automatik sgs att alltid har vattenkokaren under uppsikt när den används.
Ibland önskar man nog ändå att man valt en annan yrkesbana så man inte skulle behöva se brandrisker överallt. Jag brukar ibland tänka på forna dagars värmelampor man hade åt smågrisarna här i huset, brännheta lampor mindre än en meter ovanför halmen. Skulle jag vara tvungen att leva med en sån installation lämnade jag nog inte grishuset för ett enda ögonblick. Ändå gick det oftast bra. På samma sätt blankvägrar jag att köra in ett fordon utan huvudströmbrytare i stora uthuset från 50-talet, detta trots att det nog stod både personbilar och traktorer med och utan motorvärmare påkopplade där hela 60- 70- och 80-talet, ja en bra bit in på nittio. Utan att något hände. Men som sagt, är man nojig så är man.
Hur som helst, man kan ju inte sluta leva, och ett liv utan risker finns inte, men vissa saker är ändå bra att tänka på.
Här kommer någon sorts kontroll/minneslista som jag åtminstorne själv lever slaviskt efter.
- Använd helst inte elapparater som är äldre än 15-20 år, oavsett apparat och oavsett ställe.
- Beställ en behörig elektriker minst vart 10.de år till gården och be han/hon gå igenom all el, även fast allt skulle fungera. Bara genom att upptäcka löskontakter i elskåpen kan rädda gården undan katastrof.
- Räkna alltid snabbt över belastningen på uttag och skarvsladdar, undvik om möjligt grendosor som går hit och dit.
- Är installationerna från tidigt 60-tal eller ännu äldre. Renovera i morgon!
- Lämna inte värmare eller andra elapparater oövervakade under en längre tid, speciellt inte om det handlar om bostadshus eller djurstall.
Själv har jag bytt alla gamla elskåp till nya under de senaste 10 åren, dessutom har jag bytt ut varenda fast installation som är utförd med annat än MMJ kabel (dom vita styva) och framför allt dom som är utförda av icke behörigt folk.
Och ändå, fast jag gjort allt jag kan så är jag paniskt rädd för en elbrand, 365 dagar i året. Som sagt, man borde kanske valt ett annat yrke….
PS Visst drog du ur telefonladdaren i morse när du slutade ladda i morse?
Nä, -20 grader är nog onödigt kallt även om jag vill att skogsvägarna skall frysa.
Som elingenjör så har jag ju en viss bakgrund och som gammal bonde en hel del erfarenhet av elektricitet (“ströömn” som vi säjer här). Kalle har alldeles rätt att sladdar är farliga – inte för LED-lampor men nog för värmebatterier. Och ju längre sladdarna är desto osäkrare att propparna fungerar.
Men jag håller inte med om att nya elsaker är säkrare. Tyvärr så sparar man på att göra allting sämre hela tiden. Billig import (som snart är allenarådande för att de är billigare) är ofta rena smörjan. Och marknadsliberalerna har tagit bort de statliga testerna. Numera finns det nån sorts billig CE-märkning som man inte kan lita på för det går lätt att trycka falska lappar.
Så vad kan man då lita på ? Tyvärr är det svårt att svara enkelt. De gamla kablarna var tjocka och tuffa och tålde nästan vad som helst. Sedan kom det kablar med billig plastisolering som smulas sönder så fort man rör den. Om man i en dosa ser en sådan isolering så gäller det att stänga av elen och genast byta kablarna. De nyaste kablarna är bättre men inte att lita på alltför mycket – där sparas kvaliteten bort i många fall. Marknaden har tyvärr konkurrerat bort de fina kvalitetskablar som vi hade ännu för 30-40 år sedan. Här måste man använda ögonen och sunda förnuftet. Kasta inte bort en fin gammal gummi-isolerad Nokiakabel och ersätt inte den med billigt importskräp med plastisolering som inte har testats (just ingenting testas numera). Om gummit börja visa sprickor så är det dåligt men är det mjukt och helt så skall man inte se enbart på åldern.
Detsamma gäller dosorna och stickpropparna. Vissa importgrejor är gjorda av rutten plast som inte ens tål våra vintertemperaturer eller ens solsken. Och man kan inte lita på att dyra är bättre än billiga ! Jag har köpt grisbilliga prylar som varit bättre än många gånger dyrare “märkes”produkter (som ofta är tillverkade i billighetsfabrikerna). Där måste man också kolla om plasten känns skör eller om den är mjuk och seg.
En viktig sak är dessutom SKRUVARNA. Vissa skräpprodukter har ynkliga skruvar som inte orkar hålla fast ledningen och man kan bara föreställa sej vad som kan hända då ledningarna lossnar inne i stickproppen eller dosan. Det måste vara stora starka skruvar ! Jag köper ofta ett exemplar och kollar skruvarna innan jag köper fler av samma sort. Kabelns dragbelastningsfäste är också ytterst viktigt – det skall vara starkt.
Jag anser att den nuvarande liberala politiken måste avskaffas och nån sorts Elektriska inspektoratet måste återinföras med skyldighet att testa elektriskt material. Bort med “marknadens” självreglering – den finns inte helt enkelt. Det enda den reglerar är vinsten och då vill den inte ha nån testning alls. Den “fria marknaden” leder bara till att vi får billigt skräp och kvaliteten konkurreras ut. Det kan gå an på vissa områden men inte ifråga om elmaterial som kan bli livsfarligt.
Jag litar inte heller på nyinstallationer av yrkeselektriker för jag har sett alltför många slarviga installationer (och nu menar jag inte byns duktiga och pålitliga elektriker – för honom känner jag och litar på). Men okända elektrikers installationer skulle jag nog kontrollera i efterhand personligen. Man kan hamna ur askan i elden. För många år sedan drog en elektriker fast en kabelskruv slarvigt och den fasen (trefas-kabel) krånglade länge innan den tjocka ledningen till sist brann av helt. Vi använder ju tre 11 kW motorer till torken så där går det ström.
Tyvärr betyder behörig inte alltid kompetent har jag märkt. Välj en känd och pålitlig elektriker.
Jag kunde skriva en massa om elinstallationer men det får räcka för den här gången.
Kalle har alldeles rätt i att man skall vara försiktig med elmaterial – speciellt värmare.
Skorstenen sotad, släckaren granskad brandvarnarens batteri bytt 11.2 och brandförsäkringen trimmad.
Då känns det som man satt in på eurojackpott.
Hade två jobbkompisar som båda bränt upp vattenkokaren(öppen eld) genom att glömma fylla på vatten.
En och annan tv har man också hört om. Tycker det känns som om bränderna har minskat med åren.
Nästan all teknik utvecklas hela tiden, så också diverse elsäkerhetsanordningar. Numera finns det jordfelsbrytare som förutom direkta felströmmar också kan identifiera begynnande ljusbågar & gnistor från t.ex. dåliga kontakter. Dom kallas “arc fault circuit interrupter” (AFCI)
Sådana har redan en tid varit obligatoriska i nybyggen både USA, Canada och Tyskland, och har i praktiken visat sig vara så pass effektiva, att dom troligtvis nog blir obligatoriska här hos också. Ingenting hindrar att man låter installera sådana redan nu också hos oss i Finland som en extra säkerhetsåtgärd.
Efter att ha kämpat med reservbilen i -15 + lite nordan.
Akkuladdare på 2h med 4 amps laddnig. 50 minuter webasto och fordskrället vägrar starta.
Med hjälp booster laddad över natten innomhus i +20 grader så lyckas det just och just gå igång.
En bil som är registrerad i finland borde ha skattelättnader om den har riktig motorvärmare.
Eldriven med integrerad timräknare i bilens dator så kunde tex bilens andrahandsvärdet påverkas betydligt.
En riktig kallstart i – 20 grader tar 5000 körkilometer av en dieselmotors totala livslängd.
Att sätta en sexväxlad låda i en skoda och sälj till en åttioårig tant ger bara bränslebesparing i kontorsmiljö.
Att sätta webasto som första alternativ är miljö hask när bilen står bredvid eluttaget.
Snart skall elbilarna stöpslas i titt som tätt i alla fall. Då är det bra man är van att stöpsla i från början.
Bilverkstaden i tuusby sade dagens batteri håller i ca fem år mot ca tio år för de äldre.