Jag hade en lågstadielärare vid namn Gurli. Gurli lärde oss räkna. Hon visade oss att 1+1 alltid blev 2 och att 4×4 alltid var 16. (utom när det handlar om fyrhjulsdrift)
Dock missade Gurli en sak, nämligen marknadskrafterna. Marknadskrafterna räknar tydligen med en logik som ingen som inte är marknadskraft själv riktigt kan förstå.
I går gjorde jag ett besök på en av ortens mat-marketar. I jämnhöjd med tomatpyramiden vid grönsakerna sprang jag ihop med en tomatodlare och kom i samspråk med honom. Vi noterade att tomaterna (dom närproducerade Närpes-Tomaterna som varit en sväng ner till Helsingfors) kostade 3.20 kg. Odlaren kunde upplysa mig om att dagens pris för producenten var 1.70 / kg.
Häng med nu:
1.70 x 2 = 3.40. Pålägget i procent som kommit efter att tomaterna lämnat växthuset närmar sig alltså 100. Det är vad det är, mellanhänder skall väl också leva, men i nästa ekvation blir det mera intressant. Vi lämnar procenten och går över till absoluta värden. Från konsumentpriset 3.20 drar vi odlarens pris som var 1,70. Då ser vi att någon har behövt tjäna 1.50 för att få ut odlarens produkter till butiken. OK!
En bit bort står ett bord med importäpplen. Prislappen på dessa är 0,79 euro, dvs 79 cent. OM vi utgår från att odlaren av dessa äppel någonstans i världen inte skulle vilja ha något betalt alls för sina produkter, vilket är osannolikt, så betyder det att samma marknadsföringskedja nöjer sig med en vinst på 0,79 euro för utlänska äpplen, men vill ha 1.50 för att leverera inhemska tomater till affären.
Vad är det jag inte förstår?
Är det så att distributörskedjan anser att inhemska produkter kan få vara så mycket dyrare till förmån för impoterade och i så fall varför? Eller är det så att Gurli hade rätt och 1 +1 faktiskt är 2, men att jag fallit av flaket nånstans.
Jag fattar inte, gör Ni?
Nja, Kalle räknar nog rätt men när det gäller marknadsföring så har omkostnader underordnad betydelse. Här gäller det att räkna ut vad kunden är villig att betala, så tydligen räknar man med att när det gäller hälsosamma inhemska tomater så är detta rätt pris och när det gäller importäpplen så är 0,79€ det maximala man kan begära.
Så, Christer. Om det är så som du säger så blir ju effekten att vi som producerar inhemska produkter i praktiken kommer att sponsra försäljningen av utländska produkter genom att dom inhemska produkterna får bära en för stor del av omkostnaderna. Det här är ju inte bra. Då kommer vi ju alltid att konkurrera från en sämre utgångspunkt.
Bilförsäljarna har nu tvingats redovisa bilskatterna separat. Kanske det vore modellen här. Priset borde delas upp i odlarens andel, marknadsförings andel, transport andel mm
Bra, Berndt!
Odlarandelen med på prislappen! Sen får kunden själv avgöra om det är värt att betala ett lite högre pris för en inhemsk produkt. Själv kan jag betala lite mer ifall det kommer odlaren till nytta och många till skulle säkert då också gå över till “det dyrare alternativet”. Däremot vill jag sannerligen inte betala för att varorna skall ta en sväng via Helsingfors (eller någon annan avlägsen by) innan de hamnar på utgångsortens butikshyllor!
Miljöcertifiering, som är så populärt i företagsvärlden nu, kräver ju också att maten är närproducerad. Detta för att minska på transporterna…
Miljön är nog en av nycklarna till att vi skall kunna vara konkurrenskraftiga gentemot utländska produkter. Långväga transporter, som belastar miljön på ett otillbörligt sätt, måste ge avtryck på priset på produkterna hos konsumenten. Då skulle man åstadkomma en prissättning som premierar lokalproducerade produkter. Däremot skall det inte sluta med att det blir dyrare överlag för konsumenten men med en “transportkompenserad” prissättning skulle de lokalproducerade produkterna får en miljömässig fördel som också syns på priset. För i slutändan så tror jag att de flesta konsumenter ändå röstar med plånboken. Alla handlar tyvärr inte miljömedvetet.
Man kan här dra en parallell till bilskatterna i Finland. Numera så är ju bilskatten som vi betalar årligen men även den bilskatt som räknas ut då man köper en ny bil uträknad på utsläpp av CO2. Alltså har bilskatten fått en miljökomponent som påverkas av bilens miljöpåverkan och utsläpp av växthusgaser.
På samma sätt skulle man även kunna CO2 kompensera transporten av till exempel oxfilé från Argentina och vips så skulle den lokalproducerade oxfilén bli konkurrenskraftig. Efterfrågan skulle öka, priset kunde sänkas och miljön skulle vinna på det. Konsumenten skulle fortfarande ha valbarheten men miljökompenseringen skulle göra det lättare för konsumenten att välja lokalproducerat när prisskillnaden inte längre blir ohyggligt stora.