I väntan på vårsådden (det ska regna i ett par dar nu) så har vi radat bräder. Det är virke som blev över då vi byggde den nyaste torken (nummer 4) för snart 20 år sedan. Förvaret har varit problematiskt för en hel del bräder är över 6 meter långa. Nu har vi i alla fall radat om virket och byggt hyllor så man lättare kommer åt det man behöver. Det nya virkeslagret flyttas från den gamla ladugården (1908-1945) till den nya torkens bottenvåning. Där ryms upp till 10 meter långt virke och så hålls det torrt eftersom fläktarna blåser torr luft där varje sommar.
Först gällde det att städa för det kommer ned en massa damm genom luckorna varje år. Det stör inte virkeskvaliteten men är otrevligt att arbeta i. Huvudsakligen kommer här att finnas långt virke (över fem meter) som inte behövs så ofta. Det kortare virket och alla stumparna kommer på en hylla (en våning) i ladan. Där fanns tidigare en hylla men den var för låg så man inte kunde köra traktor under den och revs då vi behövde massor med utrymme för torrhö på 1950-talet. Men den var praktisk för förvaring eftersom man kunde köra in bredvid den med släpvagn.
Och så kördes två vagnar bräder från uthuset (gamla dyngdalen) till lagret. Logosol-sågen står nu framför det som tidigare varit virkeslager och det har varit besvärligt att få ut virket. Dessutom kan man inte köra in under mellantaket där annat än med gamla MF65. Också husens funktion måste ändras då det kommer nya maskiner. För transporten använde vi det gamla långa släpvagnen från 1940-talet som är byggt på en lastbilsaxel. Det är bra för det är så lågt att man kan stiga upp på det direkt och det är lätt att rada virke. Det har varit i tuff användning både sommar och vinter tills vi fick skogsvagnen på 1980-talet.
Den gamla kalluftstorken (nummer 2) fanns i andra våningen (bodvinden) och byggdes 1963. Under bräderna finns ännu den gamla gropen av cement där man kippade sädlasset och säden blåstes upp i torken via röret till vänster (se nedan). Jag minns bra hur jag på sommaren slipade cementen ända in på natten.
Farsan ville utnyttja de gamla husen och byggde två torkar inne i dem. Problemet var att det var för lågt i tak då de fylldes med säd och speciellt i den här torken så slog man huvudet blodigt mot alla pärtspikar som kommit genom bräderna. Visst krökte vi dem anefter men det fanns alltid någon spik kvar. Gropen är också fylld av vatten som ju är vanligt här i våra platta marker. Alla gropar fylls med vatten. Tjälen har sedan lyft upp gropens cementvägg nästan 20 cm som av bilden synes. Men nu skall gropen bort och ersättas med ett jämnt golv. Logosol-sågen finns alldeles utanför det här och sågtillbehör kommer att finnas på hyllorna till höger.
Det har varit en hel del staplande av bräder och jag kände mej som Karl Nilson i Povel Ramels visa från 1960. Lyssna speciellt på slutet av visan.
Men nu blir det underhåll av vårsåddens maskiner. Det är regnigt, kallt och blåsigt men nästa vecka skall det bli varmt.
Nu för tiden kan det hända att man radar bräder men förr så “stapLa vi värtje” 🙂
Opa ekta hindersbyyiskå sku he noo va “ti rad bräädär”. Povel Ramels Karl Nilsson “stapla bräder” liiksåm ni …
Staplar gör man med just nysågat virke som skall torka och “rakna” av den fuktiga stapelns tyngd.
En stapel skall vara på en torr plats som utsätts för sol och vind. Virket läggs på höga stöttor som är i vattpass, bräden en par cm emellan och mellanlägg vi varje varv, stapeln kan bli mycket hög(kyrkstapel)
Mycket torra bräder radar man sedan in i något lider och kan ligga där i vägen i tiotals år.
Jo, det är just tiotals år gamla bräder som vi flyttar. Visst är de i vägen men man sågar inte 6 meters bräder så ofta så jag sparar dem tills de verkligen behövs.