Hannibals comeback

Tjurkalven Hannibal börjar så småningom återhämta sig. Efter att jag tog bort honom från mamman fick magen lugna sig och håller nu ihop helt som den skall. Han äter, dricker (vatten) och är markant piggare än för en vecka sedan. Redan efter ett par dagar kunde man märka att blicken blivit piggare och stadigare. Blicken säger faktiskt en hel om djuret. Trött och lite undfallande blick antyder att det inte mår bra, en friskt kalv skall ha en aktiv och pigg blick.

Jag stängde av ena ändan av foderbordet som en tillfällig box åt Hannibal. Det betyder att han kan smita in till de äldre kvigorna och på så vis få åtminstone en viss social kontakt med andra djur. Lämnas kalven helt ensam kan isoleringen faktiskt göra att den återhämtar sig långsammare, nötkreatur är ju trots allt flockdjur.

Lizzy, en av de äldre kvigorna, verkar ha slutit Hannibal till sitt hjärta och ställer upp som ställföreträdande mamma. Nån mjölk har hon inte att erbjuda, men hon slickar honom och pysslar precis som mammorna gör med sina egna kalvar. (Faktum är att Lizzy är Hannibals moster, men det tror jag definitivt inte hon är medveten om.)

Kommentatoren Peter påpekade att en tänkbar orsak till att Hannibal fick diarre till att börja med kan vara att han har ett anatomiskt fel som gör att mjölken hamnar i våmmen istället för i löpmagen när han sväljer. Normalt skall djuret reflexmässigt sortera maten (mjölk i löpmagen, vatten och ensilage i våmmen) men vissa saknar den här reflexen. Det kan låta konstigt men nötens matsmältning klappar formligen ihop om mjölken hamnar i fel mage. Jag har vetat att “felsortering” kan uppstå som ett resultat av felaktig utfodring, men aldrig hört att den här reflexen helt kan saknas. Man blir minsann aldrig fullärd då det gäller kreaturen. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats