Sådärja, då stod en titel till skriven i CV:n. Jag trodde inte, eller snarare var jag säker på att det inte skulle hända. Ändå blev det så.
I går när jag kom hem konstaterade jag att nätet låg nere. Ingen bondblogg, inget Facebook, inget Aftonblad. Bara en TV! Just då i går gjorde det inte så mycket, jag hade sysslor ändå, men när jag kom hem i kväll och märkte att nätet fortfarande sov så började jag känna märkliga vibrationer i magtrakten.
Tänk om jag missar något. Det är väl första symptomen antar jag. Att man levt utan Internet i 35 år utan att missa något var en klen tröst. Nätet måste bara i gång nu. Tänk om det kommer en viktig E-post. Det gör det iofs inte så ofta men tänk om just i kväll.
NÄTET MÅSTE IGÅNG NU!
Omstart av väggboxen, omstart av datorn, omstart av TV´n, (för säkerhets skull) och helt plötsligt funkade det igen. Jag kastade mig över Bondbloggen som naturligtvis såg rätt lika ut som förra gången.
Den viktigaste insikten blev att ja, precis som en alkoholist eller annan missbrukare så är jag tydligen Internetist. Fast jag inte vill…..
Det är väl inte så farligt att hamna på kroken hos herr Internet !
Det är nog värre med de alla andra “krokarna” som lockar folk.