Julfest

Idag hade jag förmånen att medverka på Pedersörenejdens Jordbrukarkvinnors julfest och berätta lite om Bondbloggen. För säkerhets skull vill jag understryka att det är ett rent sammanträffande att deras julfest sammanfaller med att dagens rim i julkalendern handlar om “argsinta gummor”. 😉

Jordbrukarkvinnorna är en samling kvinnor med jordbruksanknytning som ordnar träffar, utfärder, fotvandringar, m.m. och som synes även julfester. När man jobbar hemma är det rätt skönt att komma ut och träffa folk mellan varven, så såna här initiativ behövs verkligen.

Termen “jordbrukarkvinna” är för övrigt lite intressant. Benämningen på kvinnor verksamma inom lantbruket är lite flytande och har dessutom varierat med tiden. Förr i tiden var de formella titlarna på herr och fru i huset “husbonde” och “värdinna” (i vår lokala dialekt “håssbond” och “moora”), ibland kunde frun kallas “lanthusmor”. Under 80- och 90-talet började vissa tycka att titlar som värdinna och lanthusmor lät lite missvisande, eftersom de på nåt vis antyder att fruns arbetsplats är i köket och hemmet vilket inte alltid stämmer överens med verkligheten då många kvinnor deltar i arbetet på exakt samma villkor som sina män. Å andra sidan passade termen “kvinnlig jordbrukare” inte så bra in på de damer som var gifta med en bonde men inte deltog i gårdens arbete. “Jordbrukarkvinna” kan te sig lite styvt att uttala, men är en rätt bra och bred benämning som täcker både de kvinnor som jobbar på gården och de som bara råkar vara gift med en jordbrukare.

För många år sedan läste jag en debattartikel i lokaltidningen som rätt bra beskrev skillnaden mellan den traditionella synen på värdinnan och den mer moderna jordbrukade kvinnan. Inlägget var skrivet av en kvinnlig jordbrukare och hade runnit upp ur att hon och hennes man skulle skaffa en ny traktor. I samband med traktoraffärer är det inte ovanligt att köparen får en del promotion-prylar, typ handdukar eller halare med traktormärket på o.s.v. I deras fall erbjöd säljaren förutom ett par halare ett presentkort på smörjolja och reservdelar till husbonden och till värdinnan ett presentkort på smycken från en guldsmedskedja. Och det här gjorde damen i fråga förgrymmad. Vad är det där för logik? Mannen skall lockas med smörjolja och reservdelar, lilla frun slänger man lite glitter åt så är hon nöjd. “Jag vill minsann också ha ett presentkort på smörjolja och reservdelar, för jag är precis lika mycket jordbrukare som gubben!”

Om inte minnet sviker mej helt bidde det också en traktor av ett annat fabrikat, åtminstone den gången. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats