Minskat spill

Idag var det dags för lite ombyggnad i ladugården, jag monterade en ny foderbordsfront som blev levererad häromdagen.

När man utfodrar korna uppstår alltid ett visst spill, t.ex. finns det vissa växter som inte smakar så gott och som de därför ratar. Därtill tenderar de att dra ner en del av fodret i gödselgången och trampa ner det i gödseln och det spillet känns ju lite onödigt. Speciellt om man serverar en större mängd foder på en gång sorterar de ur de godaste bitarna och i den processen hamnar en del på golvet.

Korna har sen tidigare en foderfront som minskar spillet men kvigorna har haft en enklare front, en sk. nackbom. Nackbomen är enkel och billig men ger stort foderspill. Nu testar jag med en foderfront som har öppningar där djuren sticker ut huvudet. Tanken är att de skall sticka ut huvudet och hålla det ute över foderbordet så länge de äter. Det är nämligen när de kör huvudet turvis in och ut som merparten av spillet uppstår. Den här fronten måste dock monteras på rätt höjd, den får inte vara så högt att de får svårt att nå fodret eller kan fastna men inte heller så lågt att den inte gör nån nytta. Jag drog fast den enligt en grov bedömning av djurens mankhöjd, nu blir det sedan att följa med deras ätande de närmaste dagarna och justera vid behov.

För övrigt blir vintern bara vackrare och vackrare här i norr där vi förskonats från alltför kraftiga snöfall. I går var det rätt fuktigt och t.o.m dimma vilket gjorde att vi har sagolikt vacker rimfrost i träden.På kvällen när jag gick kvällsrundan till ladugården hade rimfrostkristallerna blivit så långa att de trillade ner ur träden av sin egen vikt i små, tysta snöfall. Gårdsbjörkarna riktigt gnistrade och det var moltyst. Just då kändes det helt irrelevant vad vattentemperaturen på Costa del Sol är för tillfället, det går ändå inte att jämföra med en frostig vinternatt.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats