Kalle funderar i ett tidigare inlägg på att oljan blir dyrare och dyrare. Dyrare olja påverkar som Kalle konstaterar uppvärmningen av bostad och byggnader och påverkar dessutom jordbruket indirekt i.o.m. att tillverkningen av både konstgödsel och bekämpningsmedel till stor del baseras på olja. Som ekoodlare berörs jag själv förstås inte så mycket av gödselpriset, men vad som däremot påverkar mej direkt är att bränslet till traktorn blir dyrare.
Ett intressant alternativ till brännoljan kunde vara att köra traktorn på rybs- eller senapsolja, för vilka man ju kan odla råvaran själv. Egenproducerat drivmedel skulle säkra tillgången på bränsle och dessutom vara miljövänligare än brännolja. Redan för ett par år sedan räknade jag tillsammans med några kollegor på ekonomin i biodiesel till traktorn. Tanken var att skaffa en gemensam oljepress och producera bränsle åt 5-6 gårdar. Tyvärr strandade projektet då på att vi inte fick nån lönsamhet i verksamheten, bränslet blev helt enkelt för dyrt. I takt med att brännoljan nu blir dyrare blir förstås också biodieslen automatiskt fördelaktigare, så kanske det vore dags att damma av kalkylerna igen och se hur de ter sig i nuläget?
Personligen vurmar jag lite för senapsolja framom rybsolja, eftersom den är enklare att framställa. Nackdelen är dock att den inte går att använda på vintern, eftersom den stelnar vid minusgrader.
Trots att tanken på att vara självförsörjande på drivmedel onekligen känns tilltalande finns det en del etiska frågetecken kring att odla bränsle på åkern. Med tanke på att åkerarealen i världen är begränsad, och på lite längre sikt antagligen för liten, är det då acceptabelt att använda den för annat än livsmedelsproduktion? Vissa inom jordbrukssektorn hävdar med emfas att man borde ta bränsle ur skogen och låta åkern producera enbart livsmedel och detta främst av etiska skäl. Fast å andra sidan, om marknadsläget är sådant att det lönar sig att köra traktorn på rybsolja eller bränna havre i värmepannan, varför skulle man ha dåligt samvete för att man anpassar sig? Vi bygger industriområden och handelscentrum på prima åkermark, kan det då vara fel att odla bränsle på den?
Jag har faktiskt skaffat en sats förvärmare för Belarusen – man måste värma upp rybsoljan ordentligt på vintern – och tänkte prova med eget bränsle. Och om man lyckas övertala den bättre hälften som studerat kemi (det gör biologer) så kanske man kunde få till stånd riktig biodiesel.
Tillsvidare har andra brådskor skjutit upp planerna men om oljepriset stiger ordentligt så kan biodieseln komma upp på en högre prioritet.
Det är svårt att försöka följa svängarna i “marknaden”. Det är inte ens ett år sedan vetepriset var i botten och nu har alla livsmedelspriser stigit – vetet med 125 %. Och sockerodling som jagades med blåslampa för en kort tid sedan täcker nu bara 80 % av EU:s behov. Och sockerpriset är rekordhögt vid import.
Med tanke på att vi behöver cirka två år för en omställning av produktionen så fungerar kvartalsmarknadstänkandet bara inte. Och det är inte hållbart att odla genom att jobba på annat håll och sätta pengarna i jordbruket. Egen drivmedelsproduktion kanske inte är väldigt lönsam än men det kan vara bra att ha beredskap om oljepriserna plötsligt går genom taket. Och vi har sett ganska många våldsamma svängningar de senaste två decennierna så man bör aldrig säja aldrig.
Vad gör man med vad som blir kvar av senapen när man pressat oljan ur den? Kan man breda det på julskinkan, eller matar man det i kossorna? Eller blir det bara kompost?
Jag är faktiskt inte riktigt säker. De som tillverkar senapsdiesel verkar mest kompostera resterna och använda dem som gödning, men jag förstår inte varför det inte skulle gå att använda t.ex. som djurfoder på samma sätt som resterna från rybspressning. I.o.f.s. kan ju smaken vara en smula kraftig.
Det finns en finländsk odlare som heter Väinö Laiho (http://www.ekolaiho.fi/) som är guru på senapsolja. Den allmänna trenden är att biodiesel (RME) är det som gäller, men på gårdsnivå är senapsolja faktiskt inte så dum heller.
Detta med att vara tveksam till att odla bränsle på åkern. Det var jag också i allra högsta grad ända tills någon upplyste mig om det har människor gjort i all tid. Nämligen mat till hästarna som sedan drog plogen. Efter det blev det mycket lättare för mig att acceptera tanken.
Du har en poäng där, Kalle. I princip brukar jag inte automatiskt anse att ett visst resonemang håller bara för att vi gjort på samma sätt tidigare, men i det här fallet köper jag tankegången.
Fast om nån kan erbjuda ett skogsbaserat bränsle skulle jag ändå föredra det. Framförallt i Finland är ju tillgången på råvara markant större om vi kan ta den ur skogen än om den skall tas från åkern.
Undrar om man kan göra diesel av blåbär?? 🙂
Är det inte så att man får en bättre temperaturtålighet om man blandar med vanlig diesel/brännolja (jag tror det, men är inte helt 100% säker).
I så fall kan man försöka hitta den inblandningsnivån där produkten är tillräckligt köldtålig för att klara av vintersysslorna (som snöskottning, gödselhantering och foderhantering), men inblandningen av vanlig diesel såpass låg att man ändå räknar hem investeringen om än på lite längre tid.
Vårbruket, skörden och höstbruket äger ju rum i plusgrader, så den tiden kunde man skippa inblandning
Jag har samma uppfattning, men är inte säker på varifrån jag fått den. Men det borde gå att blanda för bättre köldtålighet.
Jag kom på att jag kanske blandar ihop det med bioetanolen, som måste blandas upp med bensin under de kalla dagarna för att alls kunna förgasas och antändas.
Men faktum kvarstår. Jag är rätt säker på att om man blandar två vätskor med olika stelningspunkt så blir blandningens stelningspunkt någonstans mellan de två rena vätskorna.
T ex om man sätter sprit i vatten så fryser inte vattnet vid 0 grader längre…
Det är ganska enkelt att tillverka biodiesel själv. Man måste tillsätta kaliumhydroxid som “tvättar” bort glycerolen. Ett recept hur man bygger en egen “processor” för biodiesel hittar ni på
http://www.oilpress.com/biodiesel-information-fran-skeppsta-maskin-ab.htm
På nätet finns också beskrivet hur man enkelt tillverkar egen biodiesel i en 20 liters plåtämbar.
Sedan är det en annan sak vad man gör av glycerolen. På sommaren är det enklast att bränna alltihop i traktorn.
Där är en av fördelarna med senapsdiesel: där tillsätter man ingenting, den behöver bara stå och “klarna” ett tag och sen är den bara att hälla i tanken.
Glycerolen var faktiskt en av stötetstenarna i vårt biodieselprojekt. Den används i kostmetikindustrin och i mediciner, så man kan i princip sälja den. Marknaden är dock väldigt osäker och priset varierar kraftigt och enligt våra kalkyler borde man få bra betalt för den för att verksamheten skall vara lönsam.
Sen kan man ju också tänka sig att börja göra biodiesel bara av purt intresse och då är ju lönsamheten en bisak. 🙂
Aldrig funderat på en biogasanläggning?
Jag vet inte om du läser svenska lantbrukstidningar, men i senaste numret av Land Lantbruk (kom ut i Sverige fredag 14/1) fanns beskrivet en biogasanläggning för gårdsbruk som framställer biogas av fordonsbränsleklass och som vid en optimal drift betalt sig efter 5 år. Visserligen inget att köra traktorn på, men kan man omvandla skit till guld (bokstavligt talat) så kan man köpa diesel för det guldet, och miljön har vunnit på det, genom att metanet som rötar ut ur gödselstacken använts till bilbränsle. Dessutom är metan 25 gånger potentare som vätxhusgas, så att förbränna det till koldioxid är en miljövinst många gånger om
Just Land Lantbruk prenumererar jag inte på, men jag har ändå följt med biogasen lite nyfiket från sidan. Hittills har anläggningarna varit i den storleksklassen att jag borde bygga en tillsammans med 3-4 andra, men senaste året har de kommit ner en del i storlek och kostnad. Har för mej att JTI hade utvecklat en liten variant som rymdes på ett lastbilsflak och då börjar det ju bli intressant. Så visst funderas det i de banorna också.
Biogasen tilltalar framförallt därför att man då slipper dragkampen mellan huruvida man skall odla mat eller bränsle på åkern.
Precis! Så länge du har kreaturen så har du gödsel och säkert en del gammal spillensilage. Blast och andra rester från växtodling, hushållets avfall (likväl som hushållets invånares avfall om de finska miljöbestämmelserna tillåter det), ja allt organiskt går att röta och utvinna biogas ur. Himla fiffig teknik.
Läste nånstans nån “gasaktivist” som förklarade att det går att göra biogas av allt som börjar lukta när det blir gammalt, och det är ju onekligen en hel del. 🙂
Jag intervjuade Väinö Laiho för ett par år sen för ÅU och han körde för det mesta med blandningen 60% senapsolja och 40% diesel. Han sade att den funkar fint ner till -20, men jag minns inte vilken blandning han då avsåg (antagligen den jag just nämnde, men han hade väl testat med många proportioner – från ren senapsolja).
Det är ju intressant även ur den synvinkeln att man inte behöver ta så mycket stress över att få bort senapen ur bränslesystemet. Sommartid kunde man köra på ren senap och nångång på höstkanten börjar man köra med brännolja istället. I skarven mellan de två kommer man ju att ha lite blandad soppa i tanken men det kanske inte gör nåt.
Fast jag har för mej att Väinö brukade byta bränslefilter till vintern, vilket låter logiskt.