På onsdagen sprack årets köldrekord i Östensö när kvicksilvret kröp ner till -28. När man vintertid jobbar utomhus i såna temperaturer lär man sig (av nödtvång) att klä sig ordentligt. Nån köldgräns för djurskötsel finns inte, så krampaktiga manlighetsbevis i stil med att vägra använda långkalsonger rensas bort rätt snabbt. Klädkoden innehåller endast två kriterier; ekiperingen bör vara tillräckligt varm och ändå inte alltför otymplig. Man måste ju kunna ta sig in i traktorn, klättra över grindar och jobba i utstyrseln. Faktorer som matchande färger och trendriktigt snitt ingår vanligen inte i urvalskriterierna.
Sanningen att många tunna lager värmer mer än ett tjockt är fortsättningsvis fullt gångbar. Egentligen använder jag till stora delar samma kläder vintertid som sommartid, men i markant flera lager. Häromåret då vi som lägst var nere i -35 räknade jag som mest till sju lager tyg på överkroppen, och då gick det fortfarande upprätthålla rörligheten någotsånär.
Termokläder, alltså såna som släpper igenom fukt men håller värmen, är finemang då det blir riktigt kallt. Ett annat knep är dubbla undertröjor. Att ha två t-skjortor närmast kroppen påverkar nästan inte alls rörligheten, man kan jobba på helt som vanligt, men de värmer anmärkningsvärt bra. Ett gravt underskattat plagg då det gäller att värma utan att minska rörligheten är västen. Den fungerar ungefär som dubbla underskjortor, värmer överkroppen men håller armarna rörliga. Dessutom är västarna ett bra mellansteg när man känner att klädseln är nästan bra men lite på tunnare sidan. Då kan en väst ovanpå arbetshalaren vara lagom medan en tröja till hade varit för mycket.
För varmt får man väl aldrig, men man kan ju åtminstone undvika att frysa. Och för att citera en bekant, vi kan ju glädja oss åt att varken bromsar eller åska är nåt problem på många månader ännu. 🙂
