Påfyllning

Kvävebehållaren där våra tjurdoser förvaras i måste fyllas på nu och då. Hur ofta, beror på det hur ofta och hur länge den har varit öppen. För vår del betyder det att vi åker med behållaren till St.Karins, dit en “kvävebil” kommer.
Förutom kväve får man också köpa olika attiraljer som behövs vid semineringen, som t.ex. handskar. Dessutom levereras det doser som man beställt på förväg. Idag fick jag med mig doser av Nora Prästgård, Oblique och en ungtjur (Genvik-tjur) DaCapo.

Man kan också få kvävet levererat ända hem, men hittills har det varit behändigare att vi själv åkt iväg för att få påfyllning i behållaren. Nu har det dock blivit ändringar i tidtabellen för kvävebilen. I stället för att åka på morgonen till St.Karins är vi nu tvungna att åka på kvällen. Den här tiden kolliderar med kvällsmjölkningen. Trots det hade jag idag god tid att åka iväg, för vi har avbytare. Anttes föräldrar brukar nog också hjälpa till med att åka till St.Karins, men i framtiden börjar vi kanske ändå att utnyttja hemtransporten.

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!