Det är maskinerna som gör arbetet nuförtiden inom jordbruket. Men maskiner går sönder – alltför ofta tycks det. Speciellt då man använder dem. Men då kommer landsbygdens riddare på sin vita häst till hjälp. Fast vanligen är “hästen” en skåpbil full med verktyg och reservdelar. Jag tänker då på alla reparatörer som ibland jobbar dag och natt med att få våra maskiner igång på nytt.
I går var det en riddare med bärgningsbil som kom till hjälp då den bättre hälften kom hemkörande med bilen och alla varningslampor plötsligt började lysa. Hon försökte förgäves ringa mej men jag satt i traktorn och körde snö så jag hörde inte ringsignalen. Och öronpropparna med trådlöst Blåtand hade jag förstås inte med mej.
Men till all tur jobbade Östnylands riddare ännu i sin verkstad ganska sent på kvällen och kom med bärgningsbilen för att hämta Volvon. I Närpes har ni Moto-Check men här har vi Lappträsk servicepunkt som ägs av – det kan ni väl gissa – en hindersbygg och (nästan) granne. På landsbygden är pålitliga och hjälpsamma reparatörer guld värda för vi klarar oss inte utan våra maskiner och biler. De jobbar hårt och har sällan några vanliga arbetstider och ganska så litet lediga dagar. Och de håller bokstavligen landsbygden rullande.
Jag har bott tiotals år i Helsingfors och där är det minsann inte lönt att gå till en verkstad efter klockan tre på fredagen. Annars också tittar de på en som om man var nånting katten släpat in. Hyggligheten på landsbygden är rena lyxen i jämförelse med det. Det hjälper säkert också att farmors far och farfars far var bröder och egentligen alla förfäder levt och arbetat ihop i en sisådär tusen år.
Ja och så blev gumman ännu hemkörd och jag märkte ingenting förrän jag vid niotiden kom in efter snökörandet.
Landsbyggdservice.
Förr då man behövde sin paketbil alla dagar för arbetets skull och ringde till märkesverkstaden fick man som svar -efter två veckor klockan 10 har vi tid att se på den, så man ringde till “Riddaren” och då var svaret i allmänhet ” kan du vara här i morgon bitti klockan 8 så skall vi se på den.
Servicen i s.k. “landsbyggdsfirmor” är nog i allmänhet i toppklass.
Jo, det är inte bara bönder som arbetar utanför 8-timmarsdagen. Man förstod inte uppskatta landsbygdsservicen tillräckligt förrän man råkade ut för “stadsfirmorna”.
Men visst måste man erkänna att det i städerna också finns hyggliga småföretagare – det är bara svårt att hitta dem.
Vad gäller maskiner; används inte kretskort i väldigt stor utsträckning i moderna traktorer? När det kommer till moderna bilar så körs någon elektronisk komponent sönder, sen står man där och så säger verkstaden “tyvärr, vi måste beställa hem nytt, vi kan inte byta glödlampan åt dig”. Tillverkarna slutar göra vissa kretskort några år efter försäljningen och så blir man tvungen till att köpa en ny bil. Ingen kommer kunna ha en 2005 års BMW om femtio år som veteranbil när någon av de fem-sex processorerna som finns i en sådan kollapsar.
Historiskt sett har vi bytt in jordbruksarbetare mot olja. Utom vattenkraft finns inget annat energislag som ger sådan avkastning som olja, andra alternativ kommer inte ens i närheten och då inte minst för att de i sin tur kräver energi till att hugga skog, gräva kol, anrika uran m.m. Frågan är om vi inte inom 25-50 år kommer ha 67%-33% som bor i städer/landsbygd framför dagens 80-90% som bor i städer helt enkelt för att vi måste ha fler tillbaka som arbetar inom “den primära sektorn”, som de säger på Hanken. Det här är lite funderingar jag har, tänker mig att du kanske kan förbereda och gräva ut grunden för en ny statarlänga redan nu för kommande generationer f.d. stadsbor? 😉
Jo, det stämmer. Men tillsvidare kör jag bara med gamla mekaniska maskiner utan elektronik – så elektronikingenjör jag är – eller kanske just därför … För att jag skall kunna reparera själv och inte behöva vara beroende av specialkomponenter. Men jag räknar med att den specialbyggda elektroniken småningom ersätts med standardkomponenter som är lika i alla traktorer. Så har det ju gått med till exempel framaxlar som nästan alla tillverkas i samma fabrik. Då, men först då kan jag köpa en nyare traktor.
Jag har länge talat om att folk blir tvungna att flytta tillbaka till landsbygden. Och att de också kan göra det utan större problem då det byggs ut ett optiskt fibernät.. Handel, service, utbildning och allt möjligt flyttar till nätet och de fysiska arbetsplatserna likaså (utom i de fall det är omöjligt). Bankerna är bara början på den processen. Vi har haft fibernät i sju år nu och man kan se hur det inverkar på livet. Jag åker numera sällan till staden för att köpa nånting utan köper det mesta på nätet från Sverige och Tyskland. Frakten kan ibland vara billigare än från H:fors och lika snabb. Inom några dagar har jag paketet på min veranda dit postiljonen vänligt nog bär det. Det sparar massor med tid – och också pengar.
Energin är en viktig sektor och i år märker man att vedpriserna rakar i höjden då veden tar slut. Oljan bara blir dyrare liksom elektriciteten. Intressant nog kommer det också små effektiva “kraftverk” för hemmabruk med högteknologi. Och då kan man odla egen energi i skog eller på åker.
Jag har byggt ett hus som barnen kan flytta in i men statarlängan får vänta på att de tomma husen på landsbygden först får nya inflyttare :-).