Genetiska jämförelser

Igår gjorde jag mitt första gårdsbesök i jakten på en ersättare åt Trisse. Det rörde sig om en besättning som själva producerar slaktdjur men som också säljer en del av djuren till avel.

Första gallringen av kandidaterna görs på basen av olika index. De gårdar som satsar på avel väger sina djur tre gånger under djurets livstid, nämligen vid kalvning, 200 dagars ålder och 365 dagars ålder. Resultatet av vägningarna indexeras sedan enligt en skala där medeldjuret är 100, så att en djur som t.ex. har index 106 på kalvningsvikt var 6% större än medelkalven när det föddes.

Kalvningsvikten är något av ett tveeggat svärd, man vill gärna ha stora kalvar men inte så stora att de förorsakar kalvningsproblem. 200 dagarsvikten är egentligen mest ett mått på mammans mjölkproduktionsförmåga, men också den är intressant eftersom jag vill att de kor jag rekryterar efter den här tjuren ger mycket mjölk. Kalvarna skiljs från mamman vid ungefär 200 dagars ålder så därför anger skillnaden mellan 200 dagars-index och 365 dagars-index hur kalven klarat sig när den måste äta helt själv. Dessutom räknar man på basen av de här tre indexen ut ett totalindex som blir en sammantagen bedömning av djurets egenskaper.

Oavsett indexen är det bra att få se tjuren på riktigt innan man bestämmer sig, helst också hans mor och far för att kunna bedöma dem. En bra tjur skall vara rejält byggd och välutvecklad, benen skall vara raka både bakifrån och från sidan, klövarna i skick, ryggen rak m.m. Är man riktigt noga borde man också plocka fram ett måttband och mäta omkretsen på testiklarna för att garantera fertiliteten, men nånstans där går gränsen för min nyfikenhet.  Eller snarare är det väl modet som tryter.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats