Då man hör ordet “jordbruk” tänker ju många på nåt som är lite gammaldags, finns ute på landet och är bundet till ett litet byasamhälle. Till vissa delar stämmer det, men dagens jordbruk är en verksamhet som påverkas mer av internationella händelser än man många gånger tror. Regelbundna läsare av Bondbloggen har noterat att Nisse ofta refererar till råvarubörserna i Hamburg eller Paris och hur priserna där påverkas av översvämningar i Australien eller torka i USA, Sonja importerar embyron från Kanada och sperma från hennes bättre tjurar kan hamna i Nya Zeeland, o.s.v.
Idag föll blicken på två nyheter av mer internationell karaktär när jag bläddrade igenom ett par nättidningar. Tidningen ATL berättar om en kinesisk konsult som försöker locka kineser att bli jordbrukare i västra Sverige, vilket är en rätt intressant tanke. Ännu intressantare är att polska staten säljer ut c. 300 000 ha odlingsmark, i första hand till de som hittills arrenderat den men i andra hand till högstbjudande. Priset väntas med finska mått mätt bli mycket överkomligt.
Jordbruk är inte alltid en så jordfast näring som man i första hand tänker sig.
Det har alltid varit påverkat av internationella händelser fastän vi inte tänker på det. På 1800-talet måste vi lägga om från spannmålsodling till mejeriverksamhet då det kom billigt vete från de stora jordbruken i USA och Australien. Mjölk kunde de inte skicka med segelskutor.
Mejerierna byggdes nästan alla i slutet på 1800-talet.