I går hämtade vi de nytryckta böckerna “Äpplen i Finland” av Gun-Britt Husberg och Kristina Segercratz (tecknade illustrationer). Jag har inte direkt varit med i arbetet men fått följa med det på nära håll så att säja.
Det började redan i Överby då den bättre hälften gick trädgårdsmästarutbildningen där. Hon är biolog från Uni och skulle skriva sin gradu på Tvärminne forskningstation. Men så lurade jag henne med på en resa till Bulgarien mitt i sommaren. Det var på 70-talet så vi åkte båt till Gdansk och sedan tåg via Prag till Sofia. Vi bodde i tält och det var annars bra utom då det regnade. Biolog som hon var så stod hon mest med huvudet i någon buske vill jag minnas.
Efter det så började hon arbeta på Lantbrukets forskningscentral i Dickursby. Forskningen kring rapsbaggar ledde till en licentiat. Men sedan flyttades forskningsanstalten till Jockis och hon åkte ett år hela vägen dit tills det blev för tungt och hon började arbeta som lärare på sjuksköterskeskolor, först i Kuusankoski och sedan i Borgå.
Äppelprojektet startade på allvar för ungefär tio år sedan då hon började söka efter gamla äppelsorter i Hindersby med omnejd och också ympade in dem på nya grundstammar. Min pappa hade gått i Lantbrukarskolan i Lappträsk och också ympat redan på 30-talet så det fanns vissa traditioner i familjen. På hembygdsgården Kycklings i Lappträsk kyrkoby anlades en genbank för våra inhemska äppelsorter (varvid hon blev ordförande för hembygdsföreningen).
Den lilla hobbyn urartade snart till hårt arbete och över tusen ympar började växa upp i växthuset. Sedan blev de allt större och måste planteras ut så nu har vi nån hektar äppelträd på Bos-Sestu. Jag hade aldrig tid att hjälpa till så mycket eftersom åkrarna, skogarna, maskinerna och byggnaderna skulle skötas om men Henrik har hjälpt en hel del. Fast bokskrivandet kunde vi inte hjälpa till med så mycket.
Den gamla vännen Kia (Kristina Segercrantz) var däremot med i bokarbetet från början. Hon är en av Finlands bästa illustratörer så bilderna i boken bör betraktas med andakt. Det fick också tryckeriet göra för det tog ett år av hopande och roende innan färgerna blev de rätta. Som en på tryckeriet i går rätt så diplomatiskt konstaterade så var det ett “intressant” tryckarbete och att hon minsann visste vad hon ville. Nå, jag har ju fått höra om alla svängarna i långdansen här hemma på kvällarna.
Men bok blev det och en pall med böcker ligger nu bak i Ducaton (papper är tungt). Det blev en fin bok men visst har den kostat mycket tid och arbete (och en hel del pengar). En milstolpe var då vi fick tillgång till Alexandra Smirnoffs bok “Handbok i finsk pomologi” från 1894. År 1896-1902 utkom Alexandra Smirnoff & Olof Eneroth: “Handbok i svensk pomologi”.
Sedan utvidgades fältet till halva Östnyland och mina (många) kusiners trädgårdar samt till Arboga i Sverige eftersom vi har ett hus i Medåker norr om Arboga. Så nu finns i korpral Nornbergs trädgård också äppelträd ympade från de gamla sorterna vid sidan av de mycket gamla äppelträden som möjligen härstammar från Pommern som ju var svenskt ända fram till 1815. De svenska soldaterna lär ha hämtat hem äppelträd därifrån.
År 2011 byggde vi nytt växthus som snabbt fylldes med äppelplantor. Med åren kom det allt fler och det blev mycket arbete att flytta ut och in dem (till vintern). Då de måste planteras så satte vi först trädgården full med äppelträd och sedan en del åkrar mellan åkerholmarna. Det passade bra för det var bitar som är svårbrukade med stora maskiner. År 2017 lämnade vi för första gången in en stödansökan med äppelodling på åker.
I fjol utvidgades äppelodlingen och Henrik satte upp ett två meter högt nät runt planteringen. Vi har hård konkurrens med harar och hjortar som på nolltid kan förstöra en odling.
Vad det blir i framtiden vet man inte. Det är ju inte någon vanlig äppelodling med högproducerande äppelträd utan snarare en forskningsträdgård med gamla sorter. Det har varit tal om att producera cider av ovanliga sorter men vi får vänta och se. Det är utanför mitt område så jag håller mej till gammaldags åkerodling och skogsarbete. Dessutom kan jag inte äta äppel alls. Det finns någon syra som inte min mage tycker om. Men så fort man kokar äppelmos eller steker så går det bra.
Det här är en del som är ganska ny i vår vardag men visst ingår äppelträden redan i den. Boken är resultatet av minst tio års arbete och en avslutning på ett stort projekt. Det är en lättnad att äntligen hålla boken i sin hand men det är ännu mycket arbete som väntar.
I finland säger man inget om någon gjort någonting bra.
I sverige höjs folk till skyarna fast det kanske inte alls är så bra.
Nåja lite förenklat men lite så.
Tänk att ge sig på äpplet(frukten) som råkade vara en av de första som serverade oss i ståhöjd. Bara att sträcka ut handen och ta för sig om inte om(ormen) hade funnits. (Arbets)kläder behövdes inta alls.
När frun är teolog och jag trädgårdsmästare så kommer det snabbt fram hur det gick som det gick och vem som gjorde vad.
-lite censur-
Vad som sedan påverkat alla värdens bönder och jordbrukare och trädgårdsodlare +(alla övriga)
Utslängda ur trädgården bara att ta saken i vacker hand och börja odla och försörja sig själv. Tistlar och törne och alla andra värdens ogräs att drags med mm. (Konst)gödsel, frö ogräs nämnde jag redan,
skadedjur, insekter, torka, kraftiga regn. Listan kunde göras hur lång som helst. Tänk om vi bara fått fortsätta som förut.
Till boken.
Vad bra att efter en hel del jobb och experiment få till det och få det dokumenterat i en egen bok.
Kriminalromaner och allt annat hitta på drömmar, när man går till en fakta bok och har gjort det på riktigt. Nu har jag inte läst den ännu, men bra jobbat och det som är skrivet är skrivet.
Jag såg att YLE sände “En tvättäkta lantis på äppeljakt” där de reser runt i Danmark efter gamla äppelsorter, där berättade de också att de nu DNA-sekvenserar danska äppelsorter. För att finna ursprunget till sorterna, precis som man tidigare har gjort med alla druvsorter som man använder för vintillverkning
Det gör man i Finland också men det kostar en hel del.
I hemsoporna igår såddes det höstvete och tröskades rybs. Höstvetet såddes med direktsådd och sedan följer ogräsbekämpning snabbt på. Den normala tröskningen går på slutrakan. När jag hälsade på “pojkarna” så anlände tre john-deere från samma familj till spannmålstorkningen och invägningen.
Son, mor och svärdotter, mycket imponerande. Redogjorde för våra gemensamma rötter.
Torkägarna förklarade det är mycket stort slitage på sästappningsvägarna när stora volymer går igen varje höst.
Bytte elleverantör på ett stort köpcenter i lempälä. Tänk när tonårspojkar ger bättre anbud än ett hundra årigt företag och deras försäljare. Har haft flytande avtal sedan maj och det gamla skulle ringa upp ,men det gjorde de aldrig sedan elen varit förhållande dyr i sommar. Nu köper jag av det som hyr vindkraftverks tomt av mig. Cirkeln är sluten.
Tack för den som läste.
Var kan man köpa boken ?
Tröskningen inledd med inte alltför upplyftande resultat. Ekohavre
gav efter omständigheterna nöjaktigt men där det fått för torrt hade
den grenat på sig igen med en del grönskott som hunnit för långt så torktiderna blev därefter. Att vänta ut det gröna kan ju också innebära att det bästa går förlorat.
Vete (konv) riktigt bra där fukt funnits men stora ytor som skummarkör på tröskan inte varit ur vägen. Torrt och hl. vikt 76 kg men bara ca 2 ton/ha.
Äppelboken får man genom att skicka epost till MatildaHindersby.net (hon heter Gun-Britt Matilda) eller skickar SMS till +3584573484385. Hon har ännu inte hunnit ta kontakt med bokhandlarna.
Vi har bara vårvete som dessutom såddes sent i början på juni så vi har inte börjat tröska än. Jag måste väl sätta GPSen i tröskan för på vissa ställen på våra lerjordar så har det som överlevde regnena torkat bort. Vi fick inte en droppe under den allra värsta hettan i juli (utom de två sista dagarna då det kom hela 7 mm).
Hitta lite pausmusik:
https://www.youtube.com/watch?v=GSNO-tqL9tA
Bara någon skriver något bra så kan andra häng på typ.
Jag har nästan alltid använt läderstövlar, efter en kort session men gummistövlar i ungdomens dagar.
De läderstövlar jag har nu har läkt in vatten en tid vid regn och stoppningen är slut i sidan och sliter på “knölun” så dit har jag ett skoinlägg emellan. Har en längre tid sökt nya läderstövlar. Helt vanliga hellånga svarta “gammaldax” läderstövlar. Sökte nu sist i hesa, hämeenlinna, lemäpälä och tammerfors. Men icke sa nikke. Konstläder med färggranna sömmar nitar spännen reflexer elskydd syraskydd och allt annat “trams” Äkta läder hellånga och en lite stålhetta räcker för mig.
I flera affärer fans bara skogstövlar och någon simpel kall gummistövel. Vi bor i finland och hösten och vintern är på väg. Det finns två skofabriker (jalas och sievi) i landet men det finns ingen som kan göra en hederlig lederstövel som funnits i hundratals år. Vad gör man då jo jag ringde till fabrikerna och påtalar problemet. De lyssnade noggrant och noterade problemet. Mina senaste var gjorda 2013 och med god skötsel har de hållit i åtta år. Första problemet är när sulan murknar sönder.
För en vecka sedan trampade jag nästan på en huggorm i skogen och stöveln räddade mig.
Lite flistips mm https://www.youtube.com/watch?v=-aGCcGXRXs4
Hej på er
Låter intressant. Beställer 1 exmplar av boken till adress:
Benita Serén
Fnnuddsvägen 1274
25760 Kila
Hälsningar Benna och Tom
Hej på er också !
Boken postas säkert på måndag. Varje dag går bokexpressen upp till kyrkobyn med bokpaket. Den är utgiven på eget förlag som det heter. Tryckandet drog ut på tiden för Kias fina teckningar måste få absolut riktiga färger och det var svårt. Ännu har jag hört mummel om vissa kärlsträngar (i genomskärningarna) men det är bara experten som kan se det. Kia har gjort fantastiskt fina teckningar som också är vetenskapligt riktiga. Författaren går omkring och är självkritisk men varje äpple har undersökts mycket grundligt. Det har varit äpplen på äpplen dygnet runt i flera år nu. Det bästa ur min synvinkel är att jag får goda äppelkakor väldigt ofta. Jag kan inte äta råa äpplen (där finns någon syra som min mage inte gillar) men tillredda äpplen går bra.
Våra äppelodlingar är litet speciella för de består av gamla sorter som inte just finns i de moderna äppelodlingarna. Det var hårda bud i juli då vi inte fick en droppe vatten på en månad i den hemska hettan. Det blev att dra vattenslangar och bevattna för att få de nyligen utplanterade äppelträden att överleva. Så det har inte bara varit att sitta och skriva litet vid datamaskinen utan författaren har ofta stupat i säng helt utmattad på kvällarna.
Många varma hälsningar här ifrån Hindersby från författaren och hennes bihang.