Här sitter jag och bara är

Ja, här sitter jag och bara är… lite kaputtad och försöker lite samla ihop huvudet efter dagen.

Att vara småbarnsmamma tar nog på kotten. Blöjor, tänder, sovtider, dagis, byk, pipmuggar kring golven, bark från vedkorgen i sockorna, och så har hon ju lärt sej att klättra. Upp överallt och så hoppa och dansa lite. Ibland går det bra, ibland sämre… Och nu fyller Cindy snart 1år. Fort gick det.

Jag försöker få gjort lite av det nödvändigaste. Får hit, får dit, vem är vem och vem ska gå med vilken bagge… Jag köpte ny bagge den här hösten, Vinicius. Ett vitt bagglamm, som passar alla mina tackor, så jag skulle kunna använda bara honom, men… gulleplutten Petrus får gå kvar med dom tackor som han kan gå med. Snällare bagge tror jag inte att finns. Han börjar vara en del år, men en så snäll bagge hittar man inte alla dagar. Av alla baggar jag haft, är de få jag har kunnat lita helt på, att dom inte kommer i knävecken när man svänger ryggen till, eller liknande, men Petrus kan man lita på. Han är också helt schysst med lammen. Undrar hur länge han får vara kvar, om jag nånsin kommer att kunna göra mej av med honom… Nå de visar sej. Vinicius har inte riktigt visat alla sina sidor ännu, men de kommer väl. Fördelen med att köpa bagge som lamm, man hinner vänja och tämja dem lite.

Ja, de är får… Får, får, får… Flytta från betena, sortera tackor till bagge, boka slakt och reparera stängsel. Klippa, göra pappersjobb och sånt. Det ändrar inte så mycket på en fårgård. Man kanske gör lite olika. Provar nya sätt och funderar lite hit och dit, men i stort ändrar de inte så mycket.

Lite sakta klykade det för mej att, justja, jag har ju haft gård nu i 20 år. Det va när Jens Berg va hit och bandade in ett avsnitt Framtidsodlarna med mej som de skramlade till. Just de ja, de va ju år 2001 som jag fick pappren i skick och kunde börja kalla mej bonde. När jag tittar bakåt, så, nog har det ju hänt en hel del på dessa 20år. Undrar om de händer lika mycket kommande 20 åren… Eller kanske mer?