Ingen väckarklocka som väcker. Barnen är lediga från dagis och skola och vi tar en seg och långsam morgon. Fåren ska få sitt, men ingen stress, vi hinner nog… Istället för att skena ut, sitter jag med min kaffemugg och ser på småfåglarna som kommer och pickar i sej havregryn och frön. Vinden rör lite om i löven, men ströömin ligger lugn. Det blir en fin dag idag. De är en speciell dag, och mina tankar vandrar iväg….
Jag tänker lite på de få historier som dom äldre berättat. De är inte så väl av dem, men några korta historier finns det som när min mommo va liten och de satt ihopkrupna intill en bergsvägg någon natt när ryska bombplan fällde bomber över skärgården. De hade varit blankis och när bomberna gick genom isen, skrann isbitana långt och länge på den blanka isen. Mommo hade obehag för just det ljudet hela livet, när isbitar skrinner på blankis. Sen finns det också någon berättelse nerskriven om när Bertil, som bodde i granngården här på Ytterholm, va postiljon och cyklade med post vid fronten, en natt hade ryssen skjutit sönder hans cykellampa när han kom cyklandes, så sen hade det varit att cykla i mörkret. Då va de nära. Men, de gick bra.
Det är antagligen inte bara jag som känner mej extra tacksam och självständig i år. Kriget i Ukraina rasar på, och man önskar att dom också skulle kunna få fira självständighetsdag så som vi, med tystnad utanför dörren, ljus i fönstren, slottsbal på tv till kvällen, osv. Förhoppningsvis blir det så en dag. Eller, det blir så en dag, men innan dess…. Ojoj… måtte de hela få en ända så fort som möjligt. En rättvis ukrainsk ända.
Så, från köket på Ytterholm önskar jag er alla en glad självständighetsdag!
Lyssnade på ett intressant program i radion om karelare. När de både i min mors och fars småbrukarhem (som de flesta var)inhyste karelare under senaste krig, så har man hört en del om det i barndomen. När folk fick ta pick och pack någon häst någon ko och gris plus lite småsaker och fly inte bara en utan två gånger. Medan landets söner och män åkte till fronten för att försvara och inte valde fly som de flesta i bästa ålder väljer idag, främst då över medelhavet. Om man i finland misslyckats med ett och annat så allmän värnplikt är nog en sak som man måste säga det lyckats med, med facit på hand så att säga. Märkligt att det alltid är från ett väderstreck som problemen alltid börjar.