Det här hade jag tänkt skriva för länge sedan men så gick tröskan sönder på nytt, och på nytt och på nytt och på nytt. I fjol gick den inte sönder alls men tog igen skadan i år. Det är ju normalt att den går sönder då man börjar tröska. Det var inga stora saker men det tar tid att reparera. Och så var vädret regnigt med skurar allt emellanåt. Åtminstone hotar prognoserna hela tiden. Ett tag med hela 45 mm på ett dygn – men det kom bara 16 mm.
Det som räddade tröskningen var att Baijars Guy i Liljendal hade reservdelar hemma. Det var bara 15 minuters väg och så kunde man få igång tröskan igen. Nu räknar jag inte med svetsningen av haspelröret som är alldeles för svagt. I år satte jag in vinkeljärn som förstärkning. Men man får bara svetsa ändarna så att de ger efter litet. Om svetsen blir för stum så spricker den lättare. Som vanligt så håller en slarvig lappning längre eftersom den ger efter litet.
De andra felen var ett lager till skakaren. Det var så undanskymt att man inte såg det innan skakaraxeln började ta emot plåten. Jag har de senaste åren köpt en mängd utdragare och nu behövdes de. Det värsta var att man måste krypa in i tröskan och ligga med huvudet nedåt för att få loss skakararmen. Det gick bra då Henrik var hemma men då det nya lagret skulle sättas in så fick jag själv krypa in. Och det gick bra att krypa in men att komma ut tillbaka var värre.
Efter att ha tröskat ett lass så gav fläktremmarna upp och motorn blev överhettad. Vi har förut haft bekymmer med fläktremmarna för spännaren finns UNDER generatorn så att det skall vara extra svårt att komma åt den. Inte går det uppifrån och inte går det nedifrån. Nu hade vi nya kilremmar hemma men de var av olika sort så den ena var ganska lös. Det var bara att hoppas att de skulle hålla tills allt var tröskat. Och de höll … Nu skall jag köpa sex nya fläktremmar att ha i lager.
Sedan lyckades vi tröska nästan en hel åker innan styrleden till bakhjulen brast. Reservdelsboken hade uppenbarligen helt fel eftersom den hade en innergänga medan verkligheten hade en yttergänga. Men Guy hittade en styrled med rätt gänga och efter en ny åktur till Liljendal så fick vi igång tröskan igen.
Sedan fastnade det fullt med halm i tröskan och det var så sent på kvällen att vi åkte hem. Följande dag då jag började tröskan så blev det inte bättre fastän säden hade torkat upp. Efter att ha tömt hela tröskan på halm och agnar så hittade vi till sist felet. Det var en 17 mm nyckel som hade blivit kvar i skakaren och till sist satt sej på tvären i skruven där den satt som sten. Man har hört om läkare som lämnat kvar alla möjliga verktyg inne i patienten och jag börjar förstå dem. Vi försökte gå igenom alla verktyg som vi hade inne i tröskan då vi bytte lagret men trots allt blev det kvar en nyckel i alla fall. Jag har medkänsla till kirurgerna – det är inte så lätt …
En ny resa till Liljendal – Guy hade rätt kilrem hemma. Den gamla var så förkolnad att den inte orkade dra runt tröskverket mera. Före nästa höst skall vi kontrollera alarmen för där finns en smatterkoppling vid skruven som nog borde ha utlöst alarmet. Möjligtvis var den så smutsig att den inte gav kontakt. Efter att ha spräckt förra tröskan genom att köra den full med våt halm så har vi varje år kontrollerat halmbrytaren men tydligen lönar det sej att kolla alla alarm.
Fem fel på fyra dagar blev det i år. Då jag hade kört sista åkern så märkte jag att bakre skakarhållaren hade brustit. Den måste i alla fall bytas nu genast så den är hel nästa år. Man glömmer lätt allt som borde göras då det är ett helt år innan man behöver tröskan igen. Vissa delar håller jag i lager såsom gummibussningarna för skakaren men tydligen måste jag skaffa fler delar att ha hemma.
Och skörden då ? Som jag tidigare konstaterat så gick det mesta fel i år. Fjolåret ställde till med elände eftersom höstsprutningen gick dåligt. Det var fullt med ogräs på åkrarna – mest baldersbrå. Ändringarna i stödreglerna gjorde att tre åkrar blev mångfaldsogräsåkrar. Och så gick årets besprutning dåligt. Juni var så torrt att ogräset inte hade grott före besprutningen. I juli kom däremot ogräset med kraft.
Jag borde ha brutit vallen på 8 hektar i fjol höstas men osäkerheten ifråga om de nya stödvillkoren gjorde att jag lät bli. Så det var inte många hektar vete att tröska i år heller. Det går inte att komma med nya regler en vecka före vårbruket utan man måste veta vad som gäller minst ett år i förväg. Vi fick nog meddelanden att vi borde beakta de nya reglerna men vilka nya regler ? De kom först i maj i år …
Om två år kanske vi börjar få ordning på odlandet igen om nu inte politikerna och tjänstemännen ändrar reglerna på nytt. Jag har inget emot reglerna i och för sej men det går inte att ändra jordbruket med en veckas varsel. Det är som att vända ett stort fartyg inne i Suezkanalen – och det har man ju försökt med dåligt resultat.
Nu har jag kört glyfosat på eländet och det borde ha varit goda förhållanden vid besprutningen så kanske det ser bättre ut nästa år. I år bytte jag GPS-program till AgriBus (japanskt). Det är ganska tydligt och lätt att använda i jämförelse med det ungerska Machineryguide som dessutom bara fungerar på den gamla plattan som har sett sina bästa dagar. Även om jag inte tycker om att AgriBus kör upp all min data på nätet. Jag vill ha lokal lagring så att inte alla skurkarna kan stjäla mina uppgifter. Molnlagring är fullständig idioti. Ungefär som att frivilligt sätta huvudet under giljotinen.
GPS är absolut nödvändig då jag skall spruta vallen. Vi har så oregelbundna åkrar att man inte vet var man har sprutat efter de två första varven. Tyvärr tog åskan kål på vårt RTK-system (som ger 2 cm noggrannhet) och plattans inbyggda GPS har upp till 3 meters fel vilket är för mycket. Men vi skall väl snart få det reparerat igen.
Nu hoppas jag på torrt väder så jag kan hacka vallen ännu i höst. Då förmultnar den bättre under vintern så den inte krånglar på våren. Vi har direktsådd och torr halm eller torrt gräs brukar fastna i såmaskinen. Hacken är under reparation just nu för stödhjulens lagring är dålig. Med hjälp av fräsen tänker jag sätta in nya glidlager men lagerhållarna är helt slutslitna så få nu se om det lyckas. Det går att köra utan stödhjul men då kan hacken gå i jorden där det är ojämnt.
Just nu gäller det att torka vetet men det är inget problem. Fukthalten var vid tröskningen omkring 20 % och elpriset har de senaste dagarna varit på båda sidorna om noll. På lördag hotas det med regn men annars lär vädret bli torrt (om man nu tror på prognoserna).
Det har varit en tuff sommar men nu är maskinerna ihopskruvade och tröskningen klar. Man kanske hinner med litet byggarbete ännu höst.
Eftersom alla ändå kör med GPS numera så finns det ju ingen anledning att inte ha den helt självkörande, så kan man ta bort all vikt som finns där bara för att det finns en förare!
He-he, så mycket litar jag inte på GPS-systemet. Troligen hamnar då traktorn i bäcken förr eller senare. På en gammal MF-165 från 1970 finns det inte heller någon anslutning från GPS:n till ratten. Du måste komma ihåg att jag bara har gamla skrotmaskiner även om jag satt in en del högteknologi – men bara om det absolut behövs.
Tycks vara med Nisses haspelrör som med generatorstaget på Claasen. När det ska spöka så spökar det! Av ngn outgrundlig anledning fick generatorstaget för sig att gå tvärt av när tröskan var inne på sitt 16:e levnadsår (tror jag). Inga problem, fram med svetsen och lappa ihop. Körde några timmar och samma sak igen! Tänkte att nog var det ju som själva f-n om man inte ska få det att hålla och gjorde ett helt nytt spännstag av ett stadigt flatjärn. Samma sak!! Tvärt av, nytt stag utan gamla svetsfogar! Nytt försök och nu gjordes staget så att det gick på övre sidan av generatorn. Simsalabim! Där satt det! Sen har det inte varit något problem med det. Farligt att säga för krånglar väl nästa gång man startar.
Generatorremmen och remmen till sålldrivningen är enda remmar som behövt bytas under 24 säsonger hittills. Att remmarna är i gott skick tror jag beror på att Claasen har gjutjärnsremskivor överallt och att remmarna skall spännas otroligt hårt. Då slirar det heller inte vilket nöter på remmarna. Helt prickfritt har det inte iaf gått. Fästena till återföringsplanet hade tagit farväl så grundligt att de fallit bort. Inget att mäta med så vi tog ögonmått och for till kundens gårdsverkstad och tillverkade nya fästen och spännare. Och hör och häpna, det passade! Andra incidenten var att helt plötsligt slog spillindikatorn bara på rött för sållen. Övre sållet hade ramlat ihop på mitten av utmattning tydligen. Annars helt pga aatt jag hann stanna i tid. Hem till verkstan där vi först kapade upp sprickan med en liten vinkelkap och sedan svetsade igen den för att få en ordentlig fog. Ett 12 mm:s rundjärn i bärskenan i bakändan av sållet gjorde susen! Lär inte brista en gång till där åtminstone! En väldigt svetskunnig bilmekaniker till son var en tillgång!!
Skördemässigt har det varit blött som tusan under tassarna men allt som skulle skördas blev skördat.
Gps, nu skulle de gå att göra styrning samt “lohko” styrning på sprutan, om man vill, trots traktorn gammal.
Sampo 500, den nu sista ha ett tillägs ljud, som ej så där bara stötte på varifrån, men såll lådan och fördelningsplanens länk akslar, på båda sidor, som är med en aksel genom verket, hade kommit loss från koniska anslutning. Tur de ej söndrat nåt desto mer, tror jag samt delarna fick jag för några hundringar,
Jag hade faktiskt byggt fjärrstyrning för sektionerna på den gamla sprutan med hjälp av magnetventiler. Men de var tydligen av dålig kvalitet för de fungerade inte länge. Det var alltså vanliga magnetventiler för vatten – inte de som Hardi tillverkar. Jag tyckte inte de var så nyttiga och lät bli att sätta in magnetventiler på den “nya” sprutan (en begagnad Hardi 800). Men GPS vill jag ha för annars vet man inte var man sprutar. Tyvärr så krånglade den i år så jag sprutade ganska mycket om vartannat för jag vil absolut inte ha osprutade områden (glyfosat). Man ser vilket elände det blir med baldersbrån. Kvickroten är numera ett mindre problem.
Vi hade också en MF20X som är en SAMPO 500 men med Perkinsmotor. Det hade precis samma problem med skakaren som den nuvarande SAMPO 2055. Man måste vara noggrann med alla lager och gummin. 2055 är annars betydligt bättre än gamla 500 men skakarsystemet är ungefär detsamma – fast bredare på 2055. Vi har kvar den gamla MF20X så vi kan plocka delar från den i många fall.
Det är vissa saker som borde byggas om men det tar en massa tid. Man lappar tills man fått nog och ändrar sedan på konstruktionen. Jag är rädd för att spännaren för fläktremmen är just en sådan sak. Att den sitter under generatorn kan bero på att där fanns en kompressor för kylaggregatet men den har jag tagit bort för det fungerade aldrig. Jag plockade också bort hela kylsystemet för stora Zetorn. Det tycks vara mycket vanligt att kylsystemet (för hytten) ger upp ganska snart.
Rosenlew ändrade på sållen och skakarplanet och de är mycket bättre på 2055 jämfört med MF20X (=SAMPO 500). Jag gillar att skakarplanet är delat i fyra kassetter som man lätt kan ta ut och rengöra. På gamla tröskan var skakarplanet helt och ett helvete att få ut och in. Dessutom gick ramen sönder och måste svetsas då och då.
Var det inte MF16 som motsvarade Sampo 500?
Jo MF20 är Sampo 600.
Kan så vara. Vår MF20X är en helt unik tröska som användes på Rosenlew för att testa olika nya system. Den har bland annat centralsmörjning. Ingen reservdelskatalog fungerar – ingen handbok heller. Jag fick gå igenom hela tröskan och försöka fundera ut vad som fanns och hur det skulle fungera. Rosenlew vågade inte sälja tröskan åt nån bonde men då de fick veta att jag var ingenjör så vågade de sälja den åt mej (den var inte dyr just på grund av alla experimentgrunkor). Motorn är i alla fall en helt vanlig Perkins fyrcylindrig.