Det gled in på plöjning i kommentarerna i förra inlägget så jag gör ett skilt inlägg i saken då det varit lite knepigt med plöjandet i höst.
Vädret ställde till problem med skördandet vilket jag beskrev i förra inlägget och det ledde till att plöjningen också blev på hälft. Man vill ju inte ge sig tid till plöjning innan skörden är klar. Vanligtvis räknar jag oktober till skördemånad och november viker jag åt plöjningen. Men när snön kom tidigt och det blev för kallt för skörd så kopplade jag i plogen lite tidigare i år och körde några skiften under de dagar då det var lite varmare eller blott några minusgrader. Valde några mindre åkrar som man kunde plöja klart på några timmar för under kalla nätter fryser vändtegarna och där man kör i snön, som annars isolerar bra, till så det kan vara svårt att fortsätta en ny dag. Lite fruset får det vara men jag brukar sätta gränsen vid en 2-3 cm tjälskorpa, skivristerna bör lätt skära igenom i alla fall. För även om det går så blir det inte så snyggt plöjt och påfrestningarna på utrustningen samt bränsleförbrukningen ökar när det är fruset.
Läste i en plöjningsgrupp jag följer hur man neråt Europa förundrade sig över hur vi plöjer när det är snö på marken. Man menade att man aldrig ska plöja ner snö då det kyler ner jorden och leder till sänkta skördar. Jag blandade mig i diskussionen och skrev att lite snö gör väl varken till eller ifrån då marken ändå oftast fryser en fot eller två. Jag har ofta plöjt i snö och 10 cm snö är i alla fall inget problem snarare tvärtom, det är ljust och fint och traktor och plog hålls rena. Är det lös och torr snö flyger den iväg samtidigt som jorden vänds så tiltorna lägger sig väl. Prövade plöja lite i medlet av förra veckan, det gick men blev inte så snyggt då det fanns små frusna fläckar här och där så nu får jag nog förklara plöjningen avslutad för i år.
Ett annat problem som störde plöjningen i höst är kravet på 33% växttäcke, det blev inte heller enklare av de något oklara reglerna över vad man fick plöja eller inte och vad som räknas som godkänt växttäcke. En del grödor som morot, lök och potatis godkändes inte och permanenta vallar fick man inte heller räkna in. Jag gillar överhuvudtaget inte dylika schablonmässiga krav, det hade nog varit bättre med nån form av “morot” åt dem som har möjlighet och intresse av att hålla grönt över vintern. Att den våta hösten försvårade sådd av höstgrödor gjorde ju inte saken bättre. Har förstått att växttäckeskravet är något som omfattar hela EU men nog har dom betydligt lättare att uppfylla kravet längre söderut där höstsådda grödor är lättare att förverkliga än här i norr. Ställvis finns också här jordarter som är svåra att plöja på våren och vårbrukestiden är kortare så att plöja stora arealer på våren är inte så lätt.
Själv hade jag tänkt täcka halva växttäckeskravet med höstvete och hade gödsel och utsäde klart men regnet och den utdragna skörden gav inte tid eller möjlighet till sådd. Jag tyckte att det blev för sent men i och för sig så kunde en sen sådd ha lyckats i höst då det var varmt ännu en bit in i oktober. Räknade just att jag har närmare 60ha att plöja i vår och även om jag säkert sår en del saneringsgrödor som det inte är så bråttom med så är det nog lite väl mycket att plöja under bråda vårbrukstider.
Sätter in en favorit i repris från början av bondbloggskarriären 🙂 vi har kanske nytillkomna följare som inte sett den tidigare.
Jag vårplöjer 130-150 ha årligen. Går nog det också. Men det är bara för att det fungerar bäst på våra jordar och vi inte har problem med att det skulle torka bort.
Joo vet att du vårplöjer en hel del och hade jag “bara” spannmål så vore det inget större problem. Men det ör ett lapptäcke att hålla på med 50- talet olika grödor. Gick ändå bättre än väntat att harva med 80-90 så den får kanske svettas lite med harven i vår också.
Jag tror våra plogar har rostat bort – jag har inte haft fram dem på åtskilliga år. Och jag sörjer dem inte. Jag minns bra hur “roligt” det var att köra med harven över tiltorna på våra styva lerjordar. Åtskilliga framaxlar har brustit på MF-165 som vi använde för harvning. Men jag har sett Christers jordar och där blir det minsann inte sådana tiltor. Vanligen försöker jag undvika att köra alls efter tröskningen men i år måste jag köra med den tunga hacken på grund av de mängder med ogräs som grodde först i juli efter besprutningen – mest baldersbrå.
EU tar livet av sej med alla idiotiska byråkratdirektiv. Det fungerar inte med en-storlek-passar-alla från Medelhavet upp till Nordkap. Jag har ju inga problem för jag bearbetar inte alls. Men idiotiskt är det …
Att lite nedplöjd snö skulle kyla ned åkern inför kommande år hade jag ingen aning om.
Senaste vinter hade jag en tredjedel av hemåkern oplöjd just på grund av att klara växttäckesprocenten. Man borde kanske placerat en skylt vi byggdevägen och förklarat för vanligt folk varför det var halvfärdigt.
Nisse en stor del av stuntade på plogtiltorna lindrades och tom försvann med 4 wd och dubbelmontage.
Tog i höstast några markkarteringsprov för specialmiljöstöd. Kol (C) 1,1 och 1,3. Organiskt material 2,6 och 3,0. Så till min fråga vad är gokänt och vad bör man sträva till. Ingen guide och inga grön/rödstämplar. Dessutom saknades Ca P Ka Mg och svavel. Allt detta till mångfalt dyrare kostnad än normalt prov.
Jag har inte plöjt en meter i höst. Det brukar jag oftast inte heller, ekoodlingen vinner på att vårplöjas om bara jordmånen tillåter det. Däremot brukar jag stubbharva allt på hösten för att lite mota ogräsen, det blev inte heller gjort. Först var det alldeles för blött, sedan blev det mitt i allt för skarpt när marken frös. Borde försommarträda allt nästa år för att reda upp det här årets ogräsproblem, men det går inte heller eftersom man varje år måste ha en viss andel avsalugrödor (i praktiken spannmål) inom ekoodlingen.
Det är klart att med stora Zetorn som är tre gånger tyngre än MF-165 och dubbelhjul så hade man inte känt av några tiltor alls. Men nu har jag blivit så bekväm att det tar emot att sätta fast plogen – speciellt som det verkar fungera med direktsådd. Jag vill inte heller köra i onödan på våra lerjordar på grund av risken för tillpackning. Om det är blött så blir leran som cement då den torkar. Det lär ta 15-20 år innan plogsulan försvinner på lerjord – om den alls gör det. Det gäller att tänka om med direktsådden så jag har hela tiden en hel del att lära. Varje år är ju annorlunda. Överst på listan är att få bort eller minska på svackorna så ytvattnet rinner bort. I det hänseendet är plöjning bättre för överlopps vatten ligger då under tiltorna. Åtminstone så länge det kommer måttliga regnmängder.
Jordarna dit norröver vinner nog på att vårplöjas då ni har bättre med fukt. Och säkert ett plus i eko.
Det känns som man är steget efter hela tiden speciellt med dessa byråkratiska påfund som tror att allt går enligt mall.
Kan det vara så att direktsådden flyttar upp plogsulan till sådjupet om det är problem med ytvatten?
Jag har inte “bara spannmål” har nog ett stort antal grisar också som kräver att allt fungerar årets alla dagar vare sig det är vårbruk eller julafton. Men är nog medveten att frilandsodlingen också är utmanande.
Det vet jag också men nu var det min vårbearbetning jag tänkte på i detta fallet. Och det är ju som du skriver det kommer ovanpå allt det dagliga som upptar stor del av dagen.
Det som splittrar dagen med många grödor.är att jag sällan på våren får plöja eller harva en hel dag i sträck utan det ska fräsas och gödslas bädd åt planteringsteamet. Radodlingshjulen ska på för några timmar sen bort tillbaks för att ersättas av dubbelhjulen å sen lite bevattning på. De va det jag menade med att skulle jag bara ha spannmål gick det bra att plöja några dagar även på våren.
Numera finns det inte så mycket överloppstid det märktes här nu då Rosmarie är 2dgr i Helsingfors och jag har legat med 39 graders feber i ett par dagar, idag är det lite bättre. Det är ju lite livligare på marknaden så här inför högtiderna så de som jobbat har fått ha bråttom för att hinna med, de va ju tänkt att jag skulle ha hjälpt till lite.
Vi har alltid haft väldigt tät yta på lerjordarna. Men om man plöjer så far en del av vattnet ner under tiltorna och det ser inte lika illa ut som då ytan är helt slät. Man har försökt luckra upp leran med olika metoder men senast följande vår är den lika tät igen. Vårplöjning luckrar minsann upp leran men regnar det inte på försommaren så torkar precis allting bort – som i en öken. Därför heter det här i byn: “Vårplöjning motarbetar liggsäd” – ganska ironiskt. En av orsakerna till att jag började med direktsådd var att försöka hålla kvar vårfukten. Och visst gror det mycket bättre med direktsådd men både stora regn i juni och lång försommartorka ställer till med problem. Regnen är värst.
Jag ser ingen annan lösning än att få bort svackorna så ytvattnet rinner bort. Mera täckdiken hjälper något år men sedan är ytan igen så tät att vattnet inte kommer ned i täckdikena. Lerjordar är bördiga men man bör helst ha svag lutning på ytan och inga svackor.
Jag har en knapp hektar med tät lera i en svacka bakom backen i byn, där är det samma problem. Egentligen är det en gammal bifåra till ån där vattnet strömmade innan åfåran grävdes upp.
Vi har kompletterat täckdikningen flera gånger men det håller bara något år så jag håller på att fylla upp svackan för att ytvattnet ska rinna bort, stående vattensamlingar (ankdammar) gör att ytan slammar igen och der blir tätt som vore det täckt med plastik. Får man vattnet att rinna bort så ges växtligheten en chans att luckra jorden så att det börjar fungera igen.
Jo, det är min erfarenhet också. Problemet är bara det att då man fyller upp svackor så krävs det att man flyttar oväntat stora mängder jord. Det som ser ut som en liten svacka kräver att man kör flera veckor med schaktbladet. Nu har jag börjat att gräva breda svackor från gropen ned mot utfallet och jorden körs till andra ändan av gropen som jag fyller ut bakifrån. Det sparar en hel del bränsle.
Men det stämmer att växtligheten ganska snabbt luckrar upp på nytt om man bara får överloppsvattnet att rinna bort. I år var jag förvånad då jag såg Svansjön på vår åker. Den var helt utan växtlighet med skarpa kanter ett år efter de stora regnen men nu såg man ingen skillnad till omgivande delar … Jag såg på en karta från ett examensarbete på Helsingfors universitet att Östersjön gick med en vik in på våra åkrar för 7000 år sedan. Så man vet att det är gammal sjöbotten.
Oj det va en tid sen. Min åker låg under vatten för 200 år sen. Det sägs att klimatförändringen höjer havsnivåerna men här stiger nog mark ur havet fortfarande.
Vi har ganska liten landhöjning i östra Nyland. Kvarkenområdet är värst men också Uppland har varit under vatten för ett par tusen år sedan. Gamla Uppsala låg vid en segelled för inte så länge sedan. Eller länge och länge – då man börjar läsa historia och arkeologi så är tusen år inte alls länge. Faraonerna härskade redan i Egypten då det bara rörde sej mammutar i våra trakter :-).