Egentligen var det inte tänkt så, men faktum är att det där tankhuset som figurerat på Bondbloggen de senaste veckorna faktiskt kom att utgöra en del i en installation med namnet “Brandskydd förr och nu”. Tankhuset står nämligen en bit från en gammal spannmålsbod, ett stenkast från de övriga byggnaderna på gårdsplanen.
Förr i tiden innehöll sädsboden något av det värdefullaste man hade. I boden förvarades nämligen spannmålen som dels skulle ge mat för att överleva vintern, dels utsäde som skulle ge nästa års skörd. Därför var det vanligt att boden byggdes en bit bort från gårdens övriga byggnader. Om det utbröt eldsvåda fick den absolut inte nå boden. Lador, hus och ladugårdar går att bygga upp och möbler och kläder är världsliga ting men brann spannmålen upp innebar det att gårdsfolket fick svälta.
Bränsletanken skall placeras minst tio meter från närmaste byggnad och avsikten är den samma som med boden, men i motsatt riktning. Eftersom motorbrännolja är brandfarligt finns det risk att elden kommer lös och då skall tanken stå så långt ifrån andra byggnader att den kan brinna upp utan att nåt annat stryker med. Samma princip, men tvärtom. Boden skall stå en bit bort för att inte brinna upp, farmartanken för att bara den skall brinna och inget annat.
Så nu står de där sida vid sida, åsidotagna i olika epoker men i grund och botten av samma orsak. Och med tanke på hur råoljepriset artar sig är det väl snarast en tidsfråga innan också farmartanken kan sägas innehålla något av det värdefullaste jag har. 😉
Tänkvärt och vackert. Har förundrat mig över att inte brandman Kalle kommenterat detta “hundra prosentiga bygge”med ett ord.Undrar bara om nåt liknande kan spåras i Närpes?
Kalle har nog kommenterat och även gett hårresande siffror på vad en sanering av ett bränsleläckage kan kosta. Finns att läsa i en kommentar till inlägget “Skyddsbassäng“.
Jag tror det finns en del lösningar runt om i bygderna, det här är nog inte den första baljan som gjutits. Tankar med “integrerade” skyddsbassänger av plåt ser man ju lite varstans. Men på det stora hela är farmartankarna nog något av en dold bomb som vi inte reflekterar över hur farliga de verkligen kan vara för både miljö och plånbok om det går illa.
Tack. Lite nöjdare blev jag :-).
Kanske lite slarvigt av mig att inte orda något om detta. Jag är nämligen rå-imponerad över bygget och har redan börjat sondera ett eget dylikt. Åtminstone skall tanken på restaurering i höst när den är tom. Det borde absolut vara lag på skyddsbassäng runt tankarna.
Även i övrigt anser jag att jordbrukets brandskydd är eftersatt i jämförelse med många andra branscher.
Skissar du på en liknande konstruktion kan du överväga att göra den lite större än vad tanken kräver. Då får man rum för oljedunkar, spilloljefat och annat miljöfarligt. Ev. kunde man ha det som sommarförråd för bekämpningsmedel. Allt “farligt” i ett och samma hus med lås på dörren och hög kant så inget kan rinna ut.
Som den pessimist jag är, så noterar jag med förvåning att bassängen (åtminstone av vad jag ser på bilderna) tycks vara enbart betong…som ju ingalunda är helt tät, varken för olja eller andra vätskor.
Hade det alltså inte varit värt att i sammanhanget se till så den blev ytbehandlad med något som faktiskt är TÄTT? Jag menar, en trygghetskänsla som bygger på falska premisser är ju nästan värre än att vara helt utan skyddsbassäng.
Peik har onekligen en poäng. Betongen torde nog hålla vatten men vill man vara riktigt på säkra sidan kan man måla den invändigt med tät färg (sån där som är lite “plastig”). Bassängen är ju tänkt enbart som en säkring för att garantera att man noterar problemet och åtgärdar det, inte för nån långtidsförvaring. Men jag håller med om att känslan av säkerhet kan vara falsk. Brännolja är så lättflytande att det rekommenderas att man gjuter bassängen i en gjutning. Gjuter man i flera etapper kan oljan sippra ut i skarven mellan gjutningarna.
Problemet är närmast det, att får du bara en liten läcka i tanken, någonstans osynligt, så märker du inte den läckan, därför att oljan läcker rakt igenom, ner i marken såpass snabbt, att det inte ens hinner uppstå en märkbar oljepöl på säkerhetsbassängens botten.
Och råkar du få en riktigt ordentlig läcka, så har du trots allt inte så väldigt mycket tid att reagera förren alltihop börjar sippra igenom. Knappast tankar du någon maskin precis alla dagar, året omt, och oljan tar sej genom obehandlad standarbetong med en initialhastighet på ungefär 2cm/dygn. Sedan när betongen är mättad läcker den olja med ungefär samma hastighet som vattnet genom kaffekokarens filter.
Borde det inte bara vara att flytta tanken isåfall efter att man städat upp det mesta och sen harva och ploga lite oftare på det oljedrabbade området så försvinner problemet med den läckta oljan ungefär som när första snön kommer och döljer lövhögarna??? 🙂
Peiks argumentation är verkligen övertygande. Det blir att behandla bassängen invändigt till sommaren. Runt tanken finns ett visst kryputrymme så målning eller annan behandling låter sig nog göras. Tack för inputen.
Beträffande det där med att låta snön täcka är det kanske inte en helt vattentät strategi… 🙂