Projekt “heimane i skick” fortsätter.

“Pensioneringen” närmar sig så det börjar bli bråttom med att få hemmanet i överlåtelseskick. Vi, det vill säga jag och flickorna, köpte lite tilläggsmark för ett par år sen och efter att ha odlat korn på större delen i ett par års tid så är tanken att vi nu i år ska försöka odla våra grönsaker där. Vilket betyder att jag förutom att få näringsbalansen och pH i skick också försöker trygga tillgången på bevattningsvatten. Längs ena långsidan löper en kanal som jag tänker utnyttja för ändamålet men den var full med vass och ävja så flödet var inte det bästa. Så det var ingen annan råd än att rensa upp kanalen.

Fick börja med att hugga bort en del björkar och videbuskar som växte på slänterna, det gjorde jag redan i januari då det var lite snö och lätt att få korta stubbar. I vanliga fall brukar ju åkerkanter och diken fyllas med snö av vinden men i vinter har det ju varit sparsamt med vitvaran. I andra ändan av åkern var det låglänt så där ordnade jag med plats för jorddeponi åt grävmassorna.

Röjning av slänter.
Körde ihop okvistat för att slippa ris på åkern.
Det blev ett par flisvedshögar av det klenare och närapå 100 meter ved av det grövre virket.
Slänterna röjda. Kanalen helt återväxt med vass och ävja.

Sen återstod bara själva grävningen och den passade vi på med nu under den gångna veckan. Det kom lite mera material än beräknat, uppskattar att vi har transporterat knappa 2000m3, så det tog lite längre tid än planerat. Men nu är jobbet gjort och jag är nöjd med resultatet. Dessutom var föret riktigt bra då tjälen bar och vädret var torrt.

Grävningen på slutrakan.
Kom så mycket material att vi inte hann köra bort allt utan en del blev jag tvungen att lasta själv.
Grävmassorna kördes i svackor och legdar på åkern…….
….för att sen jämnas ut med grävmaskin.
Kanalen efter rensning, hoppas vattnet räcker till under sommaren.

Nu återstår kalkning och sen är det bara att invänta vårvärmen och tjällossningen innan sådd och plantering kan påbörjas. Det är ju lite extra spännande att ta en ny åker i bruk för det brukar kunna komma lite överraskningar. Ogräsfloran börjar jag ha koll på men eventuella jordburna sjukdomar är det lite svårare att få grepp om innan odlingen är i gång. Man har ju inte riktigt full koll på åkerns historia.

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda.

7 reaktioner till “Projekt “heimane i skick” fortsätter.”

  1. Och så fort det handlar om vattendrag, så måste man anmäla eller söka tillstånd, även när det är på den egna marken.

  2. Intressant. Men ni har ju fina trädgårdsjordar där (visst är jag avundsjuk). Jag planerar också att förbättra åkrarna men det rör sej mest om att få bort vattnet från de svackor som det finns på nästan varenda åker – och då vi har styva lerjordar så kan man glömma att få bort vattnet med täckdiken. Eller visst får vi bort det men det tar lång tid eftersom jorden släpper igenom vattnet så långsamt. Så nu tänkte jag skopa svackor som leder bort det mesta ytvattnet. Får man bort redan 1 cm så är det ju en stor procent för det mesta vattnet finns på ytan. Ni kanske har sett mina “fågelsjöar” de senaste åren – fast inte förra sommaren då det minsann var kruttorrt överallt. Ren katastrof åt andra hållet. Egentligen berörde fågelsjöarna inte så stor areal som torkan.

    Jordförflyttningar betyder massor med kubik för det mesta.

  3. Joo, men rensningar till tidigare djup är oftast inget problem. Kalkning av massorna brukar dock fordras men det gör man oftast ändå när de breds ut på åkermark.

  4. Joo fina jordar här men politikerna vill ändå helst lägga dom under asfalt i den gröna omställningens namn

  5. I dagens läge får man nog vara glad om någon vill ta över. Nu har ni förstås både produkter och en marknad på ett helt annat sätt än en traditionell bonde. Småfrö, plantor och deras groning och utplantering är en vetenskap i sig själv i en radodling. Det är nu inte så där att bara hoppa på för vem som helst och tro att nu skall man “göra det”
    Tycker du är någon sen på pensionen. Hos oss har en och annan hoppat på partiell förtida ålderspension på 25 eller 50% från 62års ålder. De flesta äldre är väldigt uttråkade och måttligt stimulerade av dagen eu jordbruk och har ingen klarhet vad man skall göra av hemmanet. Brossan odlade i 15 år och sade till mig du har det betydligt enklare om du slutar odla “potatis” nåja höll nu på i 28 år tills jag kom till insikt. Sålde utmarkerna och har nu karboniserat hemma åkrarna i 10 år.
    Arrenderade ut från och med i år till ett ungt par med krav att potatisen skall levereras till packeriet jag är delägare och styrelsemedlem i. Jag fick arrendera motsvarande areal av dem som jag fortsätter med karboniseringen med.

  6. Visst, du vet hur krävande specialväxtodling är men du som känner mig vet säkert också att jag inte är rädd för utmaningar. Samtidigt är det ju väldigt stimulerande att se grödorna utvecklas och se resultatet av arbetet. Men allt har sin tid och det känns som att det börjar vara dags att ge över ansvaret åt de efterkommande. Efter att ha ägnat så gott som hela mitt liv åt odlandet så går det nog inte att helt lämna det man kan och gillar bäst, men jag har också många andra intressen som jag inte hunnit ägna mig åt vilka det skulle va roligt att utveckla så länge kraft och ork finns i kroppen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *