Nisses nya Rapidsåmaskin startade igen upp tankar om framtida såmetoder. Visst är det roligt att kalla sig proffessionell bonde och tro att man vet vad man håller på med, med ibland får man lov att inse att eget huvud inte riktigt räcker till. Många kolleger även här i trakten har även dom gått över till direktsådd eller lättbearbetning. Själv tycker jag det känns som om man står utan karta på främmande mark och stirrar på två vägskyltar. På den ena står det “hhfgkrfkf” och på den andra “ioiksdhf”. Sen skall man välja det rätta av dessa två.
I slutändan handlar förstås allt om slutnettot, men att veta hur man kommer till det bästa nettot kräver sin bonde. Tanken bakom lättbearbetning och direktsådd är att man skall spara mera av utgifterna än vad inkomsterna minskar och således få ett bättre netto. Enkel matematik på pappret men så fruktansvärt svår i verkligheten.
I går stod jag på Agri-Market och stirrade på ett par nya såmaskiner. Där fanns också inbytt en Nisse-Rapid som också fick några blickar. Eftersom jag hyser en inbyggd ovilja mot allt som är större än mitt förstånd så känns inte dom nya multi-maskinerna alls bekväma i mitt huvud. Dessutom tror jag inte att jag tycker om att hjulen kommer efter maskinen och vältar med automatik, på mina lerjordar vill jag själv välja om jag skall välta eller inte. Bondepraktikan säger ju att man aldrig skall välta fuktig lerjord.
Helt klart är att man sparar in pengar och tid med en direktsåmaskin. Räknat i liter sparar man en hel del bränsle jämfört med konventionellt, speciellt eftersom plöjningen faller bort, och den drar mycket bränsle. Däremot tar det nog sin tid att spara in bränsle som motsvarar priset på en direktsåmaskin. En ny sådan kostar bortemot 40.000 euro. Köpa begagnat har jag en genetisk ärftlig deffekt som förhindrar. Skall jag köpa begagnat vill jag veta vem som haft maskinen innan. Jag har själv å det grövsta lurat en bilhandlare en gång, och svinhugg brukar gå igen.
Att spara tid skulle förstås vara intressant, men det är samma sak. Man skulle rätt länge kunna avlöna en traktorchaufför för samma pengar, och dessutom känns det dumt att spara bort det roligaste man gör på ett år. Folk betalar ju för att gå på Borgbacken också.
Jag har plöjt igenom massor med litteratur i ämnet och det gör en inte heller klokare. Uppgifterna är motsägelsefulla och tvetydliga. Att prata med andra bönder ger heller inte så mycket eftersom det i vårt skrå är knepigt att hitta någon som erkänner misstag. Man vill helt enkelt inte torgföra att en investering kanske inte var den optimala. En kollega sa häromdan att han tror på direktsådd därför att man bara behöver köra över åkerna en gång per år. Tröskningen faller ju också bort nämligen! Men i sanningens namn skall jag erkänna att jag med egna ögon sett direktsådda åkrar som givit riktigt bra skörd också. Allt kan var som med såmaskiner i allmänhet, en inställningsfråga. Nisses argumentation om billtrycket är dock helt obestridlig. Även min Simulta som “bara” har 10 år på nacken kan ha svårt att trycka ner fröna på hård jord, och att se fröna liggande ovanpå jorden efter sådd, det är ingen höjdare.
Sedan kommer även miljöaspekten in i bilden. Direktsådd främjar ogräs. Sämre ha-skörd gör också att en hel del näringsämnen blir kvar i jorden och åker iväg med smältvattnet till ställen där dom gör mindre nytta (eller mera skada)
Så hur skall vi ha det då? Svaret torde bli ett tvärsäkert: Jag vet inte.
Till sist vill jag dela med mig ett leende som Vasabladet gav mig i morse. Hur skall flyttfåglarna från Afrika ta sig hit nu när det råder flygförbud över Libyen? Säg det!
Dom får väl ta tåget istället! 🙂
Nu har jag ju inte gått över direkt från vanligt plöjande till direktsådd utan har i många år sysslat med lättbearbetning med tallriksharv i stället för att plöja. Det började med att jag körde rybsåkrarna med tallriksharven (rybshalmen brister väldigt lätt) men sedan började jag köra allt fler åkrar enbart med tallriksharven då jag tyckte det inte var någon större skillnad.
Men vissa år har plöjning gett bättre resultat än enbart lättbearbetning. Problemet är bara att man inte vet vilka år – utom i efterhand.
Omställningen till Rapid blir alltså inte så väldigt stor eftersom jag fortsätter med lättbearbetningen ungefär som förut.
En maskin som jag faktiskt köpt som ny är fräsen (Pegoraro) eftersom det inte fanns begagnade då. Och den har jag aldrig behövt reparera.
Begagnade maskiner måste man lappa ihop men jag gillar verkstadsarbete. För att få ned maskinkostnaderna borde jag använda en ny Rapid i 80 år medan jag kan byta den begagnade om 20 år. Det är fråga om pengar – och mekarintresse.
Men gott om pengar tycks bonden dock ha – ena gången springer han land och rike runt för att titta på nya traktorer. I nästa stund är det en ny såningsmaskin som står överst på önskelistan. Är det gårdsstödet som nyligen trillat in på bankkontot?
Tekniskt intresserad, du tillför inte så mycket till diskussionen på det där sättet?
Och pengar finns det i banken, och de är väldigt villiga att låna ut dom också.
Dom brukar säga att det märks att man har lyckats med nånting när folk är avundsjuka på en. Så kanske man ska ta det som en uppmuntran?
Att titta kostar inget, brukar det väl heta. Jag har besökt båtmässor och sett på jättelika lyxflytetyg men ändå har jag inte nåt dyrare än en 20+ år gammal Rönnqvist i hamnen. Nåt nyare står kanske på önskelistan men vad hjälper det? 🙂
Instämmer i att det är en mångfaceterad fråga. Att det skulle gå så illa att tröskningen faller bort tror jag inte, men däremot kräver direktsådd att man ändrar sitt sätt att arbeta också. Det handlar inte bara om att byta maskin, det handlar om byta arbetssätt också.
Vältningen är ett bra exempel. I traditionellt plogbruk är det viktigt att inte välta då marken är våt och därför känns det “otryggt” att ha välthjulen fastkopplade på såmaskinen. Men om du direktsår skall du vänta tills marken torkat upp innan sådden och då är ju vältningen inget problem heller. Om det är för vått för att välta är det för vått för att så också, så du skall ändå hållas borta från åkern. 🙂
Annars är min uppfattning att man helst inte skall välta leror vid plogbruk, men det är endast teoretisk kunskap och ingen praktik.
instämer med Mats. Jag pratade med en bonde som i ngr år sått direkt med en (riktig) direktsåmaskin, han tipsade att man skall boka en södernresa vid den normala såtiden så behöv man inga gå omkring och vara nervös då grannarna redan sår!
Nej, det var inte frågan om “avundsjuka” – bara en stilla undran om bondens eviga gnäll är berättigat eller ej!
Jag har faktiskt haft vältern (ribbvält) direkt på såningsmaskinen i närmare 30 år. Det sparar en körning och med frässådd så kan man ändå inte köra på fuktig jord. Detsamma gäller direktsådd. Om man kör för tidigt så får man cement över hela åkern på våra lerjordar.
Jag klarar sådden bra på så vis att jag kör ut ur skogen ganska sent och sedan har man fullt upp med service på vårbruksmaskinerna så man hinner inte alls gå omkring och vara nervös :-).
En enkel regel är att kan du göra köttbullar av jorden vid sådjup är det för vått att så speciellt med en tung maskin som rapid. En anna viktig sak är att ha efterharven inställd på rätt djup.
Det är klart att jag skulle kunna tillbringa dagarna med att grubbla över varför Taxibilisterna har råd med Mercedes då inte jag har det. Det är bara det att det finns viktigare saker att fundera över än att botanisera i andras plånböcker. Men det är bara vad jag tycker.