Vissa mänskor är väldigt duktiga att se runt hörnet och ana sig till kommande utvecklig och trender, men jag hör inte till dem. Ett av de få undantagen där jag träffat rätt är ekoodlingen, den har nämligen milt sagt vind i seglen för närvarande. Fast i ärlighetens namn var det faktiskt min pappa som gjorde det valet, visserligen påhejad av mej men det var ändå hans beslut.
Husorganet Landsbygdens Folk rapporterar på fredagen från ett ekoseminarium i H:fors. Handeln ropar efter mer ekoprodukter, framförallt ekokött och ekobröd, och frågar sig varför producenterna inte tar fram varor eftersom det finns ett sånt sug från marknaden. Yle berättade tidigare i veckan att efterfrågan på eko ökat markant i butikerna under det senaste året. Konsumenterna vill ha ekologiska produkter, handeln börjar vissa större intresse och likaså den förädlande industrin (åtminstone delvis). Det är inte lätt att hålla pessimismen vid liv i såna lägen ….
Enda orosmolnet som kan siktas är risken att ökningen av efterfrågan i värsta fall kan bli så snabb att produktionen inte hänger med. Om en odlare bestämmer sig för att lägga om sin produktion till eko i år tar det två år innan hans produkter får säljas som ekologiska, eftersom man har en viss omläggningstid när man byter produktionsform. Finsk ekoproduktion har en enorm marknad, både inom landet och på exportmarknaden, men om vi inte hinner ta vår del av kakan finns det andra som gör det. Österrike, Polen och Danmark kommer på bred front och handeln antyder redan att man måste ta ekolivsmedel från Sverige eftersom de inhemska inte räcker till för att mätta efterfrågan.
Ekologisk produktion är inte vägen till frälsning, den kommer inte ensam att rädda Östersjön och lär inte heller utrota varken cancer eller liktår, men den är en rasande intressant verksamhet om man har de rätta förutsättningarna. Alla gårdar kan inte (och kommer aldrig) att bli ekologiska, men det kunde troligen vara en lönsam nisch för många fler än det är idag. Så bästa kollegor, släng ett öga på om ekoproduktion kanske kunde vara ett alternativ i alla fall. Nu på sextonde året kan jag åtminstone för egen del säga att jag inte ångrat mej, jorden ger fortfarande skörd och ogräset har inte tagit överhanden.
Om inte annat så är det kul att för en gångs skull jobba i medvind. 🙂
Det gäller all jordbruksproduktion. Det är helt enkelt omöjligt att ställa om med någon veckas varsel. Ett år krävs det minst och vanligen flera år. Det går inte att göra nånting åt det.
Och så skall det vara litet stabilitet i efterfrågan också innan man börjar ändra.
Flera djurgårdar borde fundera mera på att bli ekologiska! Mats vet du vart man hittar kraven över djurutrymmena för ekologiska djur (dikor)..
Eviras ekoavdelning övervakar både ekologisk växt- och djurproduktion. Reglerna för ekoproduktion hittar man på http://www.evira.fi/portal/se/evira/blanketter_och_anvisningar/ekologisk_produktion/
“Allmänna anvisningar och växtproduktion” handlar om odlingen, “Animalieproduktion” om djuren. Sen finns där en del annat också, bl.a. om bin.
Okej, dom anvisningarna hittar man, men finns det inte krav på utrymmen, rasthagar osv oxå ?
Det borde finnas i “Animalieproduktion”. Mot slutet av häftet finns riktlinjer för kvadratmeter golvyta och yta utomhus för olika djurslag. Åtminstone har jag för mej att det fanns….
Hittade! I “Animalieproduktion”, sid 37 och framåt finns två tabeller (Tabell 2 och 3) som anger utrymmesbehov inom- och utomhus. Tabell 3 är det som gäller i huvudsak, tabell 2 ställer lindrigare krav. Den senare används i undantagsfall under en övergångsperiod och gäller endast producenter med gamla byggnader.
Okej, tackar och bockar.. bara att börja läsa på då! 😉