Utfodring av djuren är ett dagligen återkommande arbetsmoment och hos oss körs balarna ut på foderbordet med en rundbalsupprullare. Det finns också andra och mer avancerade sätt att sköta det jobbet, så upprullare är inte nåt som man nödvändigtvis hittar på alla gårdar.
Vår rullare är byggd av en lokal bysmed för över 10 år sedan och den går fortfarande som en klocka. Tekniken är i och för sig enkel som en hovtång, så det här inte mycket som kan krångla heller. Den har en liten bensinmotor som driver en hydraulpump och pumpen driver sedan både fram maskinen och rullar upp balen.
Funktionen är lika enkel som tekniken: man rullar helt enkelt upp balen varv för varv, ungefär som en hushållspappersrulle. Det finns också knivar man kan sätta in för att riva sönder den lite men de används sällan.
Förarmiljön skulle väl kallas “avskalad” i ett biltestprogram. Den har varken gps eller bluetooth.
Författare: Mats
Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.
Visa alla inlägg av Mats
Utfodring av djuren är ett dagligen återkommande arbetsmoment och hos oss körs balarna ut på foderbordet med en rundbalsupprullare. Det finns också andra och mer avancerade sätt att sköta det jobbet, så upprullare är inte nåt som man nödvändigtvis hittar på alla gårdar.
Ju enklare desto bättre ! Men det är ibland en massa jobb och funderande för att få det att bli enkelt.
Fast ibland går det också fort – då man smäller ihop något provisoriskt så kan det bli så bra att det används i 30 år … (hör tyvärr till undantagen).
Håller helt med, Anonym! Ibland är det “krångligt att få det enkelt”, men det blir pålitligare på det viset.
Beträffande det där med provisoriska lösningar håller jag också med. När snötäcket var som tjockast på ladugårdstaket här för nån vecka sedan vek sig taket på en ventilationshatt. Min pappa konstaterade att han länge väntat på att den skulle ge efter, redan när han byggde den där hatten visste han att den blev lite hastigt gjort och kanske inte så hållbart. Ladugården är byggd 1979, så jag tycker väl för min del att den provisoriska lösningen var rätt hållbar. 😉
Sorry, jag var visst utloggad igen … Det var jag som skrev kommentaren.
Jag har satt ned massor av arbete på att förenkla. Ibland så måste man helt enkelt lämna problemet en tid. Och så en morgonnatt vaknar man och vet hur det borde göras – och undrar hur man inte fattade det bums.