Det är ju högsäsong för skogsarbete nu så jag tänkte presentera min skogsfilosofi: Inga kalhyggen ! Det har alls inget med grön ideologi att göra även om jag är litet miljöförstörd efter 20 år i Helsingfors (det är ju där de gröna finns). Nä, det beror på mitt System LS (Lat och Snål).
Bäst att genast påpeka att jag är ett undantag – alla riktiga bönder “tar en processor”. Men jag sysslar med gammaldags kontinuerligt skogsbruk. Det betyder att jag i hyggesmogen skog först glesar ut ordentligt så det kan komma ungskog och sedan då ungskogen är 50-100 cm så hugger jag bort de stora träden. Det här är teorin men i verkligheten så har jag efter avverkningen av de stora träden en riktigt trasslig ungskog mellan 30 cm och 15 meter. Det ser hemskt ut men efter några år är där ganska hyfsad ungskog.
Jag planterar aldrig. Det är ett jäkla arbete att plantera och sedan hålla bort gräset. Och så borde man plantera mycket tätt så man inte får bara kvistar. Och dyrt blir det. Så lättjan och snålheten är den egentliga orsaken.
Men nu har jag fått stöd av en del skogsforskare och professorer på SLU i Sverige. I Skogsland (fin tidning) har det diskuterats ganska hett om andra metoder i skogsbruket än kalhyggen. Tanken är att hålla marken bevuxen hela tiden med olika stor träd för att höja produktiviteten. Vid kalhygge så försvinner nästan all vegetation (utom en masssa gräs som kvickt sticker upp och hotar kväva plantorna).
Nu passar den här metoden inte alla. Man måste hugga själv för att det skall löna sej. Men jag har en liten traktorprocessor som jag använder vid gallring och små stockar upp till 25 cm ungefär. I år hugger jag så stora träd att jag inte ids försöka med processorn.
Nog är det litet hobby över skogsbruket också för jag gillar att vara i skogen. Och en hobby behöver inte vara så förskräckligt lönsam …
P.S. Starta Belarus här: Belarus start (mp3-ljud) !
På den där punkten har det faktiskt skett en intressant förändning. När jag studerade för bortåt tjugo år sedan ville ju skogsfolket snarast ha skottpeng på sådana som sysslade med blädning (som den där metoden heter). Kalavverkning var det enda vettiga om man ville ha ut maximalt av skogen. Nu börjar man höra tongångar om att det faktiskt KAN vara vettigt med blädning på vissa ställen och under vissa omständigheter.
Den här metoden utnyttjade min farfar alltid. Så de e inget nytt.
Men som sagt de e inget för lata, men för de som vill få ut av sin skog ngt hela tiden.
Nejdå, det är inget nytt – tvärtom. Så har vi alltid skött skogen. Farsan var mycket intresserad av skogsbruk och aktivt med i skogsvårdföreningen.
Men det är en nygammal metod för ett tag häremellan har det varit nästan tvång att kalhugga.
Professor emeritus Mats Hagner från SLU talar om “förädlande plockhuggning” i motsats till den gamla blädningen som han kallar “skövlande plockhuggning”.