Mingel i ladugården

Jag kunde inte låta bli att visa hur det går till när Znork och flickorna bekantar sig med varandra. Lite ladugårdsmingel, helt enkelt.

Normalt brukar det vara lite stångande och buffande i början av en bekantskap, men av nån orsak struntade de helt i den fasen den här gången. Det går faktiskt anmärkningsvärt tyst till. Som synes är det mycket doftande och sniffande, eftersom nötkreaturen i högre grad identifierar varandra på doft än på utseende. Znork försöker alltså inte lära sig hur hans nya arbetskamrater ser ut, han försöker lära sig hur de doftar.

Samtidigt har han också börjat med brunstkollen, eftersom han luktar korna under svansen. Om kon är brunstig är det ett av de säkraste ställena att snappa upp feromonerna i ett tidigt skede. Felet är att om kon inte är brunstig luktar det rätt illa, vilket han också ger uttryck för i klippet.

När korna är brunstiga rider de på varandra och det är inte helt ovanligt att de också börjar med “omotiverat ridande” när de är uppspelta av nån annan orsak. I klippet rider en av korna på Znork och hon var garanterat inte brustig. Men eftersom stämningen var lite uppskruvad och de efter lång väntan åter fått en karl i gänget började hon antagligen inbilla sig att hon nog kanske var åtminstone en liten smula brunstig i alla fall. 🙂

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt. Visa alla inlägg av Mats