Jo, det har hänt. Eftersom jag fått frågor om fåren hoppar överbord och om dom simmar, så tänkte jag att det kanske finns fler som undrar, så jag svarar med ett blogginlägg.
Får kan simma, ja, och dom tycks flyta som korkar om dom faller i, men, får drunknar också. Det lär ska vara så att om fåren har lång ull och den blir genomblöt, eller om fåren blir i vattnet en längre tid lär det ska kunna rinna in vatten “bakvägen” så att säga, så då kan de drunkna. Det här har jag själv aldrig blivit utsatt för, dock har jag nog varit med och bärgar får ur vattnet, men alltid varit på plats i tid så att inget av de här har haft någon inverkan.
Det händer sej någon gång ibland att när fåren skall skutta i eller ur båten att de halkar till på den hala plasten med klövarna och ramlar i. Det som är bra då är ju att hjälpen finns nära. Att ett får går och drullar i från någon bergsvägg har, vad jag vet av, aldrig hänt med mina får. Det är lite så att går de på plast kan de ramla fast allting är plant och står stilla, men går de på en bergsvägg som stupar och sluttar kraftigt ner i vattnet är det som om de hade sugkoppar under klövarna, för de hålls helt otroligt bra att gå på berg. Där man själv klättrar, kryper och håller i sej med både armar och ben skuttar de glatt förbi i full fart.
Hoppar dom överbord? Ända tills ifjol skulle jag ha svarat, nej, det har aldrig hänt. Men efter en flytt ifjol kan jag inte svara så mera. I vanliga fall brukar fåren stå ganska stilla och samlade när båten väl kommit ut en bit från land, så länge båten är vid stranden kan fåren se sin chans att skutta iland, och någon har ibland också försökt sej på det, men när båten kommit ut en bit och de inte längre ser att de kan hoppa iland så låter de helt enkelt bli. När sedan båten får upp farten och kommer upp i plan börjar det dra så mycket om öronen så de står gärna med huvudet ner och låter vinden vina ovanför.
Men, ifjol skulle vi då flytta ett gäng på ca 20 får från en holme till en annan. De som råkade finnas i närheten när det skulle bära iväg var med, det var jag, pappa, min (då gravida) syster Alice och hennes sambo Tommy. Fåren kom i båten, de var ca 20st, delvis vimsiga ungtackor. Jag och Tommy åkte i fören på båten, när vi kommit några 100 meter från land och fåren stod ganska lugna skuttade mitt i allt en av ungtackorna till, och hopp hopp så var hon överbord med ett ordentligt plums. Varken jag eller Tommy hann reagera när hon kom susandes förbi oss. Det första som slog mej var att hoppa efter, men tillika kunde inte jag göra det för då kanske alla de andra fåren också komma hoppandes av ren flockinstinkt, fårens flockinstinkt övervinner det mesta, far en så far alla, vare sej det går eller inte och skulle jag då till ännu hoppa överbord skulle nog Tommy få ett omöjligt jobb att hålla alla de andra ombord. Dessutom så jag ingen chans att jag skulle kunna hålla både mej och fåret flytande utan något hävare flytetyg. Fåren i båten började nog röra på sej på ett oroligt sätt, men vi fick dem att lugna sej lite och inte riktigt fatta att en hade farit överbord.
Sedan kommer jag i förvirringen inte riktigt ihåg om jag gick runt hytten på relingen eller om jag sprang genom hytten och ut genom bakluckan, men i alla fall så fick jag åt mej en 80+kilos räddningsflytväst så att jag skulle flyta lite bättre med fåret ifall jag skulle hoppa i, men det visade sej att det behövdes inte. Fåret i vattnet simmade runt runt och visste inte vart det skulle ta vägen. Jag ställde mej på en av de små “badbryggorna” bak på båten som är i vatten höjd. Dom är ca 20x30cm, att stå och vingla på en halkig sådan, med en alltför stor räddningsflytväst och försöka få kontakt med ett plaskande halvt panikslaget får var fem före omöjligt, men det gick, Alice hängde ut genom bakluckan med gravidmagen på insidan och armarna på utsidan och höll i mej i flytvästen så inte jag också skulle drutta i. Jag fick tag på fåret, hon sparkade och sprattlade men jag fick tag om hennes framben, fick henne halvt uppdragen med mej på badbryggan. Så kunde pappa köra sakta in mot land, som tur var, var det inte så långt från land som vi hade vår cirkus och på den holmen som var närmast har jag också får, så när vi var så nära land att pappa inte vågade köra närmare släppte jag av tackan, schasade på henne så hon fick nosen mot land och så simmade hon själv de sista 6-7 metrarna iland. Väl uppe på land ruskade hon upp sej, lite vimmelkantig, men någe större men har hon, vad jag kunnat märka, inte fått av sitt lilla äventyr till sjöss.
Av de fåren vi hade i båten förde vi iland några av dem på holmen där simmerskan landstigit, medan de resterande förde vi till den holmen de var tänkt att vi skulle föra dem till.
Summa summarum, får kan hoppa överbord, för mej ca en gång på 100, och jo de kan simma, i alla fall en stund 🙂
Jag undrar nog om de där att fårena sku “läcka” där bak stämmer? Ha hört samma, men jag e lite skeptisk…
Vad jag kommer ihåg ha vi två ggr “tappat” kvigor överbord då vi fört dem ti holmana me båt. En gång mitt på fjärdn, då simma hon iland ti närmsta klobb o andra gången när vi lasta ombord vid bryggan, då föll jag i själv.
Ja, jag vet inte riktigt, är nog skeptisk, men i och för sej, varför inte. I alla fall tänker jag inte undersöka saken närmare själv 😉
Intressant att veta, vi har på kommande några får och lamm och några ska vi föra ut till en holme som behöver klippas och de andra ska vi ha hemma kring.Förr kommer jag ihåg att man band ihop fötterna på fåren så att de inte kunde smita någonstans men det kanske är förbjudet nförtiden.
Lustigt dethär då man tänker att man ska fixa något enkelt för övriga famljen och en själv, dottern ringde till närmaste lantbrukshandel, som för övrigt finns 50 km bort, och frågade efter stolpar för eltrådarn som vi skulle ha för att stängsla in fåren, Jo man hade nog stolpar de var 150 cm höga ok tänkte jag det är säkert tillräckligt högt for glad i hågen till järnhandeln, köpte på samma gång några saltstenar och lite mineralfoder plus en del annat som jag behövde.
Vi skruvade upp vallpojken på väggen och jag tog fram mitt knippe med stolpar, den nedersta tråden kommer 90 cm från marken ???? !!! Det visade sig vara för hästar så det blev inget stängsel i dag heller i morgon bitti blir det sågning av trästolpar och fårgaller. sen får jag åka och byta i något skede.
I väntan på får!
Vi brukar nog binda benen på fåren då de ska fraktas med båt, lugnast så.
Förr band man nästan alltid benen på fåren, olagligt tror jag väl ändå inte att det är, och nöden har ju ingen lag. Ibland blir situationen sådan att man inte har något val, olagligt eller inte. Det har nog hänt sej någon gång här också, att det blivit att ta till ankartåg, snören, fendarband och allt vad hittas kan på hösten när man skall ha fåren att komma i båten. Det brukar bli så när det är något lamm/får som bestämt inte skall med hem på hösten, då har man fått binda alla fåren. Sätta halsband på dem alla och rada dem rad i rad längsmed suden, eller binda fötterna på dem och lägga dem så att de inte kommer någon vart tills man fått lammet/fåret som trilskas att komma med i båten. Men så fort båten kommit ut från land har jag alltid släppt löst dem för att de inte skall falla som dominoplattor om de står, eller för att de inte skall rulla och hoppa så om de ligger ner. Men det beror ju på hurdan båt man har, hur höga sudar det är, farten och mycket mer 🙂
Det var nog en av de mer spännande får-färderna det där då vi hade fåret överbord. Vi hade ju dessutom en pigg tre-åring inne i båten som helst skulle med och hjälpa 🙂