Vävborttagning.

Kunde i morse notera att väderprognosen ändrats i en torrare och varmare riktning än vad som tidigare utlovats. Och eftersom de första planteringarna börjar närma sig skördemognad så var det dags att ta av täckväven.

Ännu idag och i morgon utlovade prognosen risk för (eller i mitt fall chans till) regnskurar. Märkligt att meteorologen oftast pratar om risk för regn då det många gånger är högst önskvärt med väta?
Det är inte ovidkommande i vilka förhållanden väven tas bort ty fel tidpunkt kan spoliera skörden helt. Plantorna under väven har ju haft en relativt skyddad tillvaro och är inte van med blåst och den ökning i avdunstningen som sker när väven avlägsnas, en stressfaktor som bladytan och rotsystemet inte är anpassat för. En alltför stor och hastig förändring kan bland annat leda till kantbränna och ruttnande kålhuvuden. Stark sol kan förorsaka solbränna och lämnas väven på för länge får man alltför lösa huvuden som inte håller speciellt länge i handeln. Optimalt vore att ta bort väven när det regnar men då är den så tung att den inte går att hantera. Borttagning av torr väv just innan regn och med molnigt väder en par dagar framåt är vad man eftersträvar. Inte helt lätt med andra ord.

Regn har jag ännu inte fått efter dagens borttagning men det är i alla fall mulet, relativt fuktigt och inte alltför varmt så månne int det går vägen……

Författare: Christer

Har sysslat med odling sen jag tog de första stegen ut på åkern för att granska om "groddan ha komi opp". Fårfarmare var jag i ett 15-tal år efter att som 9-åring köpt en betäckt tacka för barnbidraget. Utbildade mig till trädgårdsmästare och jobbade 10 år som arbetslärare på trädgårdsskolan vid Korsholms skolor innan vi år 1988 köpte gården här i Långmossen. Gården har sen dess specialiserat sig på odling av grönsaker på friland men vi odlar också spannmål samt bedriver skogsbruk. På senare tid har gården, på förslag av våra amerikanska släktingar, kallats FinneFarm och och numera med tillägget db (dödsbo) efter fru Eivors bortgång hösten 2019. Ett familjeföretag som sysselsätter mig, äldsta och yngsta dottern på heltid samt mellandottern på deltid. Min son som lämnade oss i augusti 2009 jobbade också på gården vid sidan om sitt jobb som skogsmaskinsförare. Ännu en tragisk händelse drabbade oss i juli 2010 då vår produktionsbyggnad brann ner till grunden. Vi har nu byggt upp byggnaden igen och återanskaffat en stor del av inventarierna men ännu fattas en del maskiner för spannmålsodlingen och skördemaskin för grönsakerna. Mina inlägg här på Bondbloggen färgas säkert av dessa tragiska händelser eftersom de starkt påverkar det vardagliga arbetet men försöker ändå beskriva livet här på gården i en positiv anda. Visa alla inlägg av Christer