Landskapsvård

Häromveckan släppte jag ut korna på våtmarken nedanför vårt hus. I vintras avverkades en del buskar och träd på området för att öppna upp det och nu är det flickornas tur att ge sig i kast med den övriga växtligheten.

Området är ganska varierande och består av torrare och våtare delar om vartannat. Växtligheten består av på den våtare delen av starr och vass, på de torrare av gräs och lövsly. Intressant nog verkar korna ha lite olika preferenser då det gäller smaken, vissa fördrar sjögräset medan andra ger sig på träden. Redan efter ett par dagar kunde man se effekten av deras framfart. De mejar ner några hundratal kvadratmeter starr per dag, dels genom att äta och dels genom att trampa ner det. Buskar och träd börjar också glesna så småningom, man ser tydligt att solljuset når bättre ner till marken nu. På det sättet skapar korna själva sitt bete, nästa år kommer gräset att växa ännu bättre när det sluppit de skuggande buskarna.

Korna anpassar dagsprogrammet enligt temperaturen. När kvicksilvret går över 25 grader går de ut på arbetspass sextiden för att utnyttja morgonsvalkan och avslutar dagen vid tvåtiden för att söka sig in i den skuggiga ladugården under de hetaste timmarna. Vid svalare väder kan de vara ute hela dagen. Till min stora förtjusning fortsätter flickorna sin tradition från förra sommaren med att spendera natten inne i ladugården. Dagarna tillbringar de strövande i hagen, de dricker nere vid ån och vilar uppe på den torra åkern men natten skall civiliserade djur enligt deras mening vara inomhus. Det är bara älgar och beväringar som sover ute. 😉

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.