Tjahapp, så fick jag då in tröskan i verkstaden i går natt med hjälp av en talja. Ni vet en sån där som man står och vippar på en spak. Motorn gick nog bra men den bara inte snurrade drivremskivan. Jag tror jag vet vad det är för jag skruvade sönder den för 20 år sedan då den hade ett liknande fel.
Då hade spåren på axeln till drivremskivan slitits bort helt och den snurrade fritt helt oberoende av motorn. I och för sej inte så stor sak men att skilja åt motorn så man fick ut axeln – det var besvärligt. Det fanns nämligen en bit kvar av spåren och att få bort axelbiten krävde både slägga och “jäärnstavur” (järnspett). Till sist så slog jag allt vad jag orkade och tänkte att jag får byta allt som går sönder men bort måste den.
Och skörden är på hälft och det regnar – och skall regna i en vecka till. Så humöret har varit bättre många gånger. Det är nog bäst att kvinnfolk och barn och alla som är känsliga hålls på avstånd nu.
Tröskandet gick bra ända tills tröskeländet gav upp. Helt enkelt för att det inte finns mycket att tröska här hos oss. Det har regnat i västra Finland och varit översvämningar men här har det varit kruttorrt hela sommaren. Brodden såg bra ut i våras men då det inte kom regn så har det bara blivit sämre och sämre. Förresten fanns det inte mycket vatten i jorden ens på våren. Det var bristen på tjäle som gjorde att smältvattnet rann bort genast.
Växthusbygget tog också hela min sommar och sedan åkte vi till Sverige. I elva år har stenfoten varit bortplockad så nu beslöt jag att den skall sättas i skick – kosta vad det kosta vill. Det jobbet måste man göra på sommaren. Och det är gjort nu. Hästmyrorna som åt upp det nya bastugolvet var också försvunna eftersom vi strödde ut många burkar gift runt hela bastun. Fast det är inte gift mera utan finmalet stenmjöl som myrorna inte alls tycker om. Så jag lappade ihop golvet – men lämnade en inspektionslucka. Hästmyror är inget att fnysa åt – de är ena baddare att käka friskt trä !
Augustikväll i Medåker
Det har varit en stressig sommar. Huset tak läckte ju i vintras så det rev jag upp också för ett par veckor sedan. Till all tur var det inga större fel men en del bräder skall förnyas och så måste jag troligen sätta in en meters plåt i giren där det läckte. Men nu sätter jag en värmekabel ovanför taket så man kan värma ett hål i den ismur som brukar bildas vid takkanten (så att vattnet slipper bort).
Hösten är räddad och fritidsproblemen verkar mycket avlägsna. Ifall det blir kris så står det en massa uthus och väntar på att bli uppiffade. Den gamla flistorken skall rivas och allting skall flyttas ett varv då bodvinden byggs om till lager för allt skräp – ursäkta, MATERIAL – som jag samlat under årens lopp.
Men först skall släggan och jäärnstavurn fram och så slår jag tills nånting ger efter – hoppas det blir det mesta kvar av motorn för den gamla Perkins-dieseln har fungerat utmärkt. Den startade genast då jag vred på strömlåset.
