Idag var jag på ett väldigt intressant seminarium som hade rubriken “Idéerna kommer från landet” och handlade om att bönder och landsbygd håller på att bli riktigt trendriktiga! Namnet och ämnet var förstås som gjort för att falla en kvalificerad lantis som mej på läppen, jag har lindrigt sagt en egen ko i diket. Men också om jag försöker vara objektiv och bortse från mej själv tyckte jag det var en givande tillställning.
Enligt föredragshållaren finns det en stark trend som riktar in sig på rejäl mat, äkta råvaror, närproducerat och lokalt. I samma vända blir jordbruk också intressant, dels att följa med (t.ex. via Bondbloggen) och dels att bedriva själv i liten skala. Allt fler odlar sina grönsaker själv, t.o.m. vissa finare restauranger stoltserar med grönsaker från en egen täppa på bakgården. Michelle Obama odlar ett trädgårdsland bakom Vita Huset, på andra sidan Atlanten gör drottning Elizabeth det samma. Fast i ärlighetens namn tvivlar jag på att det engelska statsöverhuvudet rensar sina morötter själv. 🙂
Som jordbrukare tycker jag det här låter spännande. Faktum är att allt som minskar den osunda fokusering vi haft på priset och inget annat än priset känns som en framgång. Mat är inte bara matpris, det är hälsa, välbefinnande, miljö, upplevelse, smak och mycket, mycket mer.
Förutom att Bondbloggen alltså ligger något alldeles fruktansvärt rätt i tiden ger den också intressanta sidoeffekter. Mina klagovisor om Bojans aggressiva beteende ledde till att jag idag fick mail av hennes förra ägare, som också känner Bojans mor och hennes systrar. Han lugnade mej med det ilskna beteendet snarast är ett släktdrag hos Bojans anförvanter, men de brukar lugna sej med åren. Det var tur för Bojan att han skickade den hälsningen, hennes uppträdande skulle annars ha säkrat henne en tätposition på höstens utmönstringslista.
det var tur för Bojan 🙂
Jepp, nu hade hon flyt. 🙂
Nu måste jag vara här och tycka till! 🙂 trenden är här, och det är här dom nya möjligheterna skapas, man måste bara se dem och förstå att utnyttja dem. Ta som exempel tomatautomaten i nedervetil, en dundersucce som nu tom. har en egen “fan” grupp på facebook, eller gruppen “Ekoprodukter till Jakobstad och Nykarleby” ser att du är med där mats 😉 hur som det är bara att ta till sig av behovet! & våga vara lite trendig!
Japp, trenden är här – och det är minsann på tiden! 🙂 Och möjligheter finns om man bara vill se dem, precis som Andreas sa. Green Care är ett för mig relativt nytt koncept, men som verkar vara starkt på kommande. Kanske något för landsbygdens folk att hålla upp ögonen för? Måste ju passa på att meddela att det kommer att ordnas ett seminarium om detta i Kelviå i början av april.
http://www.maaseutupolitiikka.fi/tiedotus/uutiset/green_care_mahdollisuudet_suomessa.html
På tal om trender så är jag ju alltid tvärtemot likt kärringen mot strömmen. Jag funderar på att sluta producera mat (om ingen vill ha den så …) och gå över till att producera fibrer och energi i stället.
Det är inget tekniskt problem men nog ett problem att sälja. Det finns inga färdiga kanaler än. I längden blir det lönsamt att byta ut alla oljebaserade plaster mot fibrer till exempel i bilar. De skulle bli både starkare och lättare.
Jordbruket kan ändras en hel del i framtiden. Jag läste om en sorts “distansodling” där stadsbor kan få en egen plätt som de planterar och besöker ibland medan bonden handhar den dagliga skötseln. Och så kan de se hur det växer på en nätkamera när som helst …
Alla sätt är bra utom de tråkiga …
Andreas: jajamän, vi jobbar på det. Första resultaten borde synas i vår.
Nisse: jag hörde om den där distansodlingen idag. Det finns också koleasing som funkar på samma sätt, du “hyr” en ko för ett år och får sen uppdateringar om hur hon har det.
Fiberodling låter intressant. Skulle det vara hampa, lin eller nåt mer exotiskt?
Hampa och lin är vanliga men det finns också mera “exotiska” växter som brännässla som lär ge starka fibrer.
Troligen måste det till produktutveckling inom industrin där man tar fram material och ser vilka växter som är de bästa. Oljan är ännu för billig för att intresset skall vara så stort men oljepriset går mest uppåt.
Oljeväxter som man pressar olja ur och blandar med lut så man får biodiesel är en annan sak som jag följer med. Det går att göra med ytterst enkla medel. Det kom förresten just i kväll ett program om småskalig tillverkning av biodiesel på Kanal 9 “Skitiga jobb”.
Brännässla för fiberproduktion har jag läst om nånstans. Om jag minns rätt är det dessutom väldigt mjuka fibrer, på medeltiden gjorde man t.o.m. damunderkläder av nässlor just för att tyget var så behagligt!
För några år sedan var vi en handfull odlare som skissade och räknade lite på biodieseln, tanken var att odla vårt eget bränsle. Projektet föll då på ekonomiska aspekter, biodieseln blir helt enkelt för dyr. Den konkurrerade med diesel men inte med brännolja. Delvis berodde det på att man måste betala samma skatter på biodiesel som på vanlig diesel vilket jag upplever konstigt.
För egen del är jag lite attraherad av senap som bränsle. Man pressar den på samma sätt som rybsen men behöver inget lut eller annat. Senapsoljan får stå och “klarna” nån månad och sen är det bara att hälla den i tanken. Enda felet är att den stelnar när det blir kallt, så man måste se till att få tanken tömd och bränslefiltren bytta till vintern.
Hej Mats!
Jag har ingen kommentar, men en fråga. Har i vår gått och grubblat på rörflen. Har du några ideer om hur djupt dess rotsystem kan gå ner i marken. Är det möjligt att det kan bli problem med täckdikningsrör som finns på 70 – 90 cm djup i genomsläpplig mullrik torvjord?
Energigräs är väl inte min starkaste sida. 🙂 Rörflenen når definitivt ner till täckdikningsrören, men om det sen är nåt problem vet jag inte. Jag har för mej att rödklövern går lika djupt och har aldrig hört att ekoodlare skulle ha problem med igensättning av rör av den orsaken.
Ta och kolla med nån på lantbruksrådgivningen. Rörflen var väldigt i ropet för nåt år sedan och det producerades en del broshyrer och annat material som säkert finns kvar ännu. Växtodlingsrådgivarna kan förmodligen svara på den där frågan rakt av.
Eller vet nån annan av Bondbloggens läsare om rörflen sätter igen rören?
Jag har hört mig litet för men det är ingen som riktigt vågar svara på min fråga. Det blir till att ta fram spaden i vår och göra studiebesök hos någon rörflensodlare innan man byter inriktning. Jag täckdikade nämligen hela torpet i fjol och har funderat att lämna spannmålsodlingen till förmån för ev. rörflen. Men om rörflenen förstör täckdikningen enligt obekräftade rykten så får man ta sig en funderare till.
Att kolla med andra odlare är aldrig fel. Kanske det går att få en namnlista från nåt bolag som köper in rörflenen? Det odlas ju på kontrakt, så det bör ju finnas register.