Det sista vetet åkade iväg på tisdagen. Var det rätt tid att sälja? Vi tog beslutet att sälja ut det sista vetet på denna sida av året. Vi var nöjda med priset och kontraktet, så varför vänta. En annan faktor som spelade en roll var höjningen av dieselskatten efter årsskiftet och inverkan på fraktkostnader.
För jordbukaren är det lite speciellt då han/hon betalar för frakten både då man köper in t.ex gödsel, vilket är normalt men också då man säljer spannmål, vilket inte är normalt i alla yrkesgrupper. Hur man än vänder på kakan så är det jordbrukaren som betalar frakten. Årliga fraktkostnader kan vara rätt så höga på ett jordbruk och fraktens prishöjning slås mycket sällan ut på spannmålspriset, utan det är en kostnad som skall kunna kompenseras från något annat.
För vår del har det varit speciellt att sälja hela skörden som spannmål, tidigare har det sålts genom griskött och i medlet av mars har vi fått börja och köpa in mera spannmål som foder till grisarna. Detta har betytt att torken varit i användning året om, det har flyttats spannmål och fyllts på. Nu är det bara enstaka transporter mera på detta år och sedan kan torken sättas i vinterförvar.
Men totalt tom blir den väl inte över vintern – Hustomten och mössen kan slå klackarna i taket och festa på spillet som blivit kvar 😉
Transportkostnaderna beror till 100% på leveransklausulen för ifrågavarande produkt. Leveransklausulerna är ganska många, hur många kommer jag inte ihåg nu men det går att ta reda på. I några fall betalar köparen, i andra fall betalar säljaren i vissa fall delar man på kostnaderna. Försäljnings/inköpspris påverkas alltid av nämnda klausul.