Jag är gammal nog att minnas en tid då man pratade om det finska smörberget och vilket enormt problem det var att bli av med smöreländet. Nu har vi tydligen istället smörbrist och butikshyllorna gapar tomma. I den lokala tidningen ingick häromdagen en intervju där man ondgjorde sig över att handeln inte får tag i tillräckligt stora mängder smör eftersom Valio exporterar en del av sitt smör till Ryssland. “Det är oetiskt att inte i första hand se till hemmamarknaden” var kontentan av artikeln.
Jag kunde inte hindra att åtminstone ena ögonbrynet åkte upp ända till hårfästet. De senaste femton åren har den finska dagligvaruhandeln importerat allt större mängder livsmedel från utlandet, trots att många av dem finns i Finland. Man har avsvurit sig allt ansvar för finländsk livsmedelsproduktion och kallt konstaterat att man köper där man får varorna billigast. Världen är full av mat, vi köper in där vi får det bästa priset. I vissa lägen har man t.o.m. taktikerat med att köpa in billiga utländska partier av vissa grönsaker just när motsvarande grönsak är skördemogen i Finland för att därigenom pressa ner priset på den inhemska marknaden.
Nu svänger pendeln åt andra hållet för smörets del och världen är istället full av folk som vill köpa smör. Helt plötsligt utvecklar handeln en stark känsla för nationell solidaritet och anser att det är direkt oetiskt att inte i första hand se till den egna befolkningens behov. Nu borde de producenter som handeln hittills fullständigt struntat i känna en djup solidaritet med och ansvar för samma handelskedjor.
Grattis, det här är resultatet av att man i årtionden hävdat att priset är det enda som har nån betydelse och att import alltid är det billigare alternativet. Om vi absolut skall ha en global marknad också för livsmedel finns det inga garantier att det alltid är den finländska konsumenten som drar det längsta strået.
Frågan är dock hur vi skall hindra att såna här situationer uppstår igen? Alla prognoser säger att efterfrågan på livsmedel kommer att öka snabbare än tillgången. Med andra ord kommer vi snart att ha samma situation då det gäller något annat livsmedel. Nästa gång är det kanske potatis, nötkött eller ägg vi har brist på därför att nån annan betalar bättre. Som producent tycker jag det känns rimligt att jag i första hand ser till den inhemska marknaden, speciellt i en situation när det råder brist på ett visst livsmedel. Solidaritet är dock något som bara fungerar om det går i båda riktningarna. Vilka garantier har mjölkbonden att handeln inte igen vänder honom ryggen den dag det åter finns smör i hyllorna? Är det kanske läge för någon form av borgfred där handeln och producenten kommer överens om spelregler för att garantera tillgången på mat? Självreglering fungerade ju tydligen inte på penningmarknaden, hur länge orkar vi att tro att den fungerar på livsmedel?
F** va bra skrivet… jag hade gärna sett ditt inlägg i ÖT:s insändarspalt!!
instämmer fullsändigt i detta resonemang! detta borde skrivas i alla tidningar.
Ganska roande med denna plötsliga iver att se till den nationella marknaden. Det är ungefär som då bankerna gastar om “Tassarna bort !” åt staten – tills de blir problem. Vinsten skall ägarna ha ensamrätt till men förlusten skall vi alla solidariskt dela på …
Det är nog bara att konstatera att “Som man bäddar får man ligga”.
Men man borde väl skaffa sej en frys till för att hamstra smör i. Och kött och …
Bra skrivet! Texten passar även på vasabladets insändarsida!
Väldigt bra skrivet. In i tidningarna med det där.
Som grönsaksodlare har man ju hunnit vänja sig med att priserna regleras med att “de stora” importerar för att skapa konstlat överskott. Och då behöver inte ens det importerade vara billigt heller, det lönar sig nämligen att ta in en del till överpris för att få köpa huvudparten billigt från den finländska producenten. Före EG-anslutningen hade vi tullar och licenser som skyddade oss från dylikt men sen -95 har den fria marknaden fått husera fritt.
Utmärkt skrivet. Instämmer med övriga. Skicka in det till Vasabladets och ÖT:s insändarspalt!!!
Så sant som det är sagt, det samma har gällt fisket också under lång tid bl.a. billig import av norsk lax och sej och det ser man resultatet av nu folk vill ha inhemsk fisk men det finns inga fiskare.
Roligt är det också att se, så fort fiskesäsongen börjar på våren brukar larmrapporter uppenbara sig i tidningarna hur giftig fisken är, vet inte om det är en tillfällighet men underligt ser det ut och så dumpas priserna.
Ja.a -att förstå sig på (i detta fall) handelns nycker är inte det lättaste…
Ja, sänd gärna in detta till de finlandssvenska tidningarna.
Det gäller ju inte bara smöret – i många år har också varje
sädesax som mognat till skörd i detta land varit en nationell katastrof –
åtminstone enligt rapporteringen i media.
När producenternas priser har varit högre än i andra länder har det skrikits ut, när de är lägre förbigås det med tystnad.
Jag får nog göra i den här frågan som komikern Robert Gustavssons lata tupp,när de andra tupparna galade på morgonen,så stod hans o nickade instämmande… 🙂 många kloka ord här ovanför. Hörde på nyheterna häromdan att smörpriset i Norge va som värst 1000kr/kg. och en rysk smörsmugglare hade åkt fast,med ett STORT parti smör. Vart e världen påväg? Ena dan åker nån fast för ett paket knark o andra för att han hade några paket smör… Samma brott, smuggling. Tycker de e ruskig utveckling…
Jag läste samma sak och trodde knappt det var sant. “Smörsmugglare” låter ju onekligen som ett skämt… 🙂