Ni som läst “Damernas detektivbyrå” vet att mma Ramotswe älskade sin lilla vita skåpbil. Och de som inte läst böckerna – gör det ! I senaste boken pensionerades den lilla vita skåpbilen och hon var sorgsen. Litet på samma sätt kände jag det då vi i förrgår drog ut min första paketbil: Den vita Ducaton från 1991. Den är inte så liten utan tvärtom bland de större men nog var det melankoliskt att se den stå ute i regnet fastän den är genomrostad på sidorna.
Det är tjugo år sedan jag köpte den (begagnad förstås) och har satt ned en massa arbete på att inreda den till husbil. Jag bodde i den då jag jobbade i Otnäs både sommar och vinter. Med ett elbatteri kopplat till parkeringens eluttag gick det riktigt bra. Jag är inte så van vid höga temperaturer inomhus. Blir det över 18 grader så börjar man få hett.
Den var helt isolerad och hade dessutom värmeslinga under golvet. Där fanns skåp, säng och diskbord med fotogendriven spis. Men allting gick att plocka ut på en halvtimme så man kunde använda den för stora transporter inom jordbruket. Det var dessutom den enda paketbilsmodell som man kunde stå rak i och ta över på färjan till Stockholm för personbilspris. Den var fem centimeter under gränsen på höjden.
Väldigt länge körde jag inte med den för plåtarna var inte ännu galvaniserade och den rostade sönder kvickt på sidorna. Så 1997 köpte jag en ny Ducato som hade exakt samma mått på karossen men den var till 90 % galvaniserad. Inredningen kunde alltså flyttas direkt till den nya, röda Ducaton. Den körde jag med ändå till i våras då den var så rostig att jag inte orkade svetsa den mera. Den nyaste, blå Ducaton, är tyvärr lägre eftersom mellanmodellen var för hög för färjan. Och vi åker en hel del med den. Sorgligt är det i alla fall att slå huvudet i taket då man lyfter nånting.
Med Ducaton åkte vi omkring hela familjen i Sverige då och då på somrarna. Även om ungarna mest låg på en madrass och läste serietidningar. De var inte alls så väldigt intresserade av sevärdheterna men trots allt fick de en viss känsla för gamla runstenar och museer så nu drar de sina barn omkring i samma spår :-).
Länge körde vi bara med kombibilar (mest Lada som vi hade sju stycken av) men det gick så länge man kunde köra med traktor och släpvagn till handelslaget för att hämta större saker. Då handelslaget upphörde så blev behovet av en paketbil uppenbart. Lastbilstransport blir dyrt. Förutom att jag hämtade dubbelhjul från Mariestad så har jag kört en hel del begagnade saker i Ducaton. Bland annat den nya flismataren som jag hämtade från Torneåtrakten. Jag minns att det var ett eländigt snöoväder då jag kom hem via Lahtis.
Paketbilen blev jag genast förtjust i. Den har en fin körställning och så sitter man så högt att man ser över alla andra bilar. Och man kan ta med sej allting man behöver. Ofta är den full av verktyg och material för det optisk fibernätet. En tid då vi inte hade Ducaton i bruk så var det riktigt eländigt att få allt att rymmas i Volvos kombi – och den hör inte till de minsta.
Det är sorgligt men jag kan inte ha en skrotbil att stå inne i verkstaden nu då jag behöver utrymmet för den nya traktorn. Det är så mycket bättre att ha maskinerna inomhus så de är torra och varma.
Men vemodigt var det i alla fall att lämna min fina (rostiga) Ducato ute i regnet.
Hoppas din nya Ducato tjänar dej lika troget som dom tidigare.
Numera är ju Fiat Ducato, Citroen Jumper och Peugeot Boxer kloner av samma “stamcell”, och har därmed nästan identiska problem & barnsjukdomar.
Själv valde jag för ca 4 år sedan Peugeot av den enkla anledningen, att just dom har en märkesrepresentant i närheten, annars hade också jag valt Ducaton.
I nästan 18 år före det hade jag en Ford Transit…och det går numera knappast en enda dag då jag inte saknar gamlingen. På dom 18 åren hade jag sammanlagt mindre problem med den, än vad jag nu har haft med Boxern på bara 4 år.
Att det skulle bli elektriska problem utgick jag ifrån,(pessimist som jag är), och förvisso, nog har jag haft sådana också…men inte kunde jag tänka mej, att vissa mekaniska lösningar också skulle vara så usla och problematiska.
Tex. främre stötdämparna/fjäderbenen är i sin övre ända försedda med ett lager för att hela benet skall kunna rotera då man styr…men dom lagren är totalt underdimensionerade, ja små som från en trampbil. Och byter man dom inte genast dom börjar kärva ens en liten aning, så förstörs dessutom styrstagens kulleder mycket fort, så då har man genast ännu mera att byta.
Lagren i fråga är inte så dyra, men för att komma åt att byta dem måste man först demontera nästan hela instrumentpanelen…och DET är inte roligt.
Har nu bytt mina lager 3 (tre!) gånger på 4 år, på båda sidorna, och ser tyvärr inget ljus i den tunneln, dom nya lagren är precis lika usla och underdimensionerade som originalen.
Månne det är lika illa ställt med din nya Ducato?
Har hållit mig till japanska bilar, 1 Datsun och 4 Toyotor. Sällan har det varit några problem. Den nuvarande, en HiAce -06 besiktades i onsdags utan anmärkning, likadant var det med farmar-Camryn jag hade innan 10 besiktningar i rad utan anmärkning.
HiAcen är inte lika rymlig som Ducato, men jag har ju dragkrok. Vore dock bra att kunna gå rak i paketutrymmet.
Hm. Är det 2,5 D eller TD i den?
I den vita och i den röda finns det Fiats egen diesel Sofim 2,5D. En väldigt tålig motor men litet högljudd och känslig ifråga om ventilerna. Brister remmen så nitar kolvarna ventilerna ! En gång kuggade remmen över då jag körde i meters snödrivor och det kom snö under kuggremmen. Det blev stora ventilremonten direkt och verkstaden hade jätteproblem att få bort de gamla ventilerna.
I den ny blå har jag en 2,0 av typ RHV som drar väldigt litet diesel och är ganska så tyst av sej.
Men nog är den blå alldeles för liten. Vi kom nyss hem från Sverige (vi hämtade en stor bokhylla och skrivbord som vi hittade på Blocket) men det var med nöd och näppe som vi fick in allting i den blå Ducaton. Jag tänkte inte ens att det skulle vara problem då jag är van vi den stora röda som är 180 cm hög inuti och man får ett fyra meters bräde att rymmas om man sticker det mellan stolarna. Bortskämd är vad man är efter åren med de (halv)stora Ducatona.
Dragkrok har jag saknat men det finns på den blå så jag funderar på en släpvagn. En släpvagn är dessutom bättre för man vill inte ha all sorters skräp och olja inne i bilen och en släpvagn kan lastas uppifrån med frontlastaren.
OK, orsaken till frågan var att jag kikat lite på Ducatons 2,5td-motor som ersättare till en Ford bensinsexa i en båt. Om man ev. skulle ta ett lågprisflyg ner till Tyskland, köpa en Ducato och lasta med billiga grejer o köra hem…och låta den donera motorn till båten.