Smart, eller så inte

Ibland betvivlar man nog på smartheten hos dom där fyrbenta i ladugården. Aakel kalvade nämligen igår. Det är hennes andra kalvning. Kvigor, alltså första kalvare, har en tendens att hålla tillbaka mjölken då man sätter på maskinen p.g.a. att allt är nytt för dem. Äldre kor kan göra det, men det är nog mera sällsynt och då är det frågan om att de vill spara mjölken åt sin kalv.

Så tycker då också Aakel. Det rymms bara inte in i mitt lilla huvud varför man istället för att ge ner en del av mjölken till maskinen, går omkring över ett dygn med ett fullt juver och tycker att kalven ska dricka upp all mjölk?! (och att gå omkring med spännt juver är ingen skön tillvaro kan jag berätta för er 😉 )
Jag har inte sett en sådär envis ko tidigare, hon gav lite mjölk igår vid första mjölkningen men efter det har det varit helt omöjligt att få något att komma. I morse läckte hon t.o.m. mjölk då jag började tvätta henne, men då maskinen kom på tog mjölkflödet slut.

Nå, veterinären kommer idag så hon får ge lite Oxytocin åt Aakel så att hon släpper ner mjölken. Kan vi ju i alla fall hoppas!

Författare: Sonja

Jag är en 35 årig mjölkproducent från ön Heisala i Pargas skärgård. Jag flyttade hit från min hemgård i Pernå i februari 2008. I augusti 2005 hade vi generationsväxling på min hemgård, sedan dess har jag varit mjölkproducent på heltid. Då jag flyttade till Heisala tog jag med mig största delen av de djur jag hade hemma i Pernå, dvs. 7 kor och 7 ungdjur. Santalahti gård är min mans hemgård som han tog över år 2007. I dag har vi 55 mjölkande kor och ungefär lika många ungdjur, totalt drygt hundra djur. Här odlas ingen spannmål, alla åkrar(förutom några viltåkrar) används till att producera ensilage åt korna. Förutom att jag jobbar på gården på Heisala har jag fortfarande kvar min hemgård i Pernå. Den är idag en växtodlingsgård, där det odlas spannmål och vall. Dessutom finns där skog. Jag är själv med och sköter arbetet där så ofta jag kan, mina föräldrar, framför allt min far, är till en stor hjälp. Jag har alla maskiner kvar där från den tiden jag bodde där. Vi lagar allt hö som vi använder för korna i Pernå och dessutom lagar vi ensilage där också. Balarna transporterar vi sedan med långtradare till Pargas. Vi sysslar mycket med avelsarbete och vi tar också i mån av möjlighet emot besökare på gården. Kort sagt; detta är mitt drömjobb!

8 reaktioner till “Smart, eller så inte”

  1. Är det säkert att det inte är en inflammation?

    Hos oss hade vi för många år sedan en ko som gav ned mjölken bara när
    pappa satte på mjölkmaskinen – när någon annan försökte kom det bara
    någon liter …

  2. Blev lite nyfiken på om det finns metoder för att få kons egen kropp att producera oxytocin. Som människa kan man ju t.ex. lägga sig på en spikmatta för en oxytocin-kick, så kanske man kan massera fram oxytocin hos en ko?

  3. njäe, svårt att säj när hon kalva natten till igår… Men den mjölken som kommer sir helt ok frisk ut, nog ska de väl lossa imorn!

  4. Envisa kan de vara!! Fast det har nog aldrig hänt här att en kviga eller ko inte släppt mjölken när de kalvat, men vi har nog bara haft tur. (kvigorna brukar få stå sista tre veckorna brevid en ko som mjölkas och varje gång vi mjölkar så grejar vi lite med juvret på kvigan så hon vänjer sig, sedan är det bara att hänga på när det är dags.)

    Däremot brukar de ju hålla mjölken när de brunstar. Stenhårda i juvret men släpper INTE ifrån sig en droppe mjölk. Suck!

    Kan bli totalt tokig på dem ibland.

    Kram på dig!
    /Bondmoran

  5. Visst finns det naturliga sätt att få dem att frigöra oxytocin; det att korna får en viss rutin d.v.s. då de kommer till mjölkning o hör mjölkmaskinens ljud leder redan till det att de slappnar av o vet att de ska mjölkas. Hur och hur länge man tvättar juvret spelar också en stor roll. Om man bara snabbt putsar bort smutsen o sätter på maskinen, så hinner inte kon ge ner oxytocinen som behövs. Därför är det ytterst viktigt att man tvättar o masserar juvret så länge att man märker att hon “släppt ner” mjölken. När spenarna fylls med mjölk, vet man att kon är färdig. Sen finns det också liniment man kan smörja på juvret som främjar blodcirkulationen o får det att kännas varmt o skönt. Det här är alltså sådant man gör vid varje mjölkning just p.g.a. att det är viktigt att de frigör oxytocin och på det sättet för det första ger ner mjölken o för det andra ger ner den snabbt o jämnt.

    Aakel tog nog priset för den hittils envisaste jag har träffat! Det var tack o lov ingen inflammation, men länge räckte det förän hon gav sig. Då jag för trejde mjölkningen i rad gav henne extra oxytocin gick damen med på att ge mjölk med normaltryck. Allt har hon inte ännu heller gett, men vi får nu ändå ca. 10 L per gång. I morse mjölkades hon utan extra oxytocin, så nog måste väl hon också börja ge sig.

    Kvigorna brukar vi också ha o tränas i lösdriften före kalvningen. De får gå med de andra o komma in i mjölkstationen där vi också brukar pyssla om dem o deras juver.

  6. Hej Sonja!

    Orsaken till att kon inte släpper mjölken första dygnet är att hon
    vill skydda kalven från att “föräta sig”. Samma fenomen finns även
    hos grisar. Suggan kan hålla mjölken sådär lite lagom första dygnet
    innan kultingarna för första gången rensat tarmen och är kapabla
    att slurpa i sig för fulla muggar (fulla spenar). Inget att oroa sig för,
    bara naturens egna mekanismer. Ref till tidigare kommentar om man
    kan massera fram oxytocin. Visst kan man och det är mycket bättre
    än via injektion. Injektionen förtar en del av kossans/suggans egen
    hormonproduktion. Dessutom ifrågasätter jag att ge nämnda preparat
    åt kor. Mjölken går ju som livsmedel och vem vet hur många damer som oförskyllt får krystvärkar. Kalven, om den får dia, masserar ju juvret, men det är Mamma Mu som bestämmer hur mycket mjölk hon
    ger så att kalven inte får diarré. Därför är ju också råmjölken kraftigare. Liten mängd men bra kvalitet de första dygnen. Hos grisar
    kan fetthalten i suggans råmjölk de första dygnen vara nästan 8%.

    H.Micke

  7. Jag fattar bara inte detta systemet med att kalven inte får gå med mamma. Då fick den ju genast all viktig råmjölk och kossan mådde bättre också. Är det bara produktionseffektivitet bakom detta fenomen eller finns det nån “riktig” orsak?

  8. kalven får nog gå hos kon, men kon måste också mjölkas. Kan int se att produktionseffektivitet har med saken att göra.

Kommentarer är stängda.