Det har tagit mig lite tid att få till fortsättningen på årssammanfattningen som i del I behandlade främst byggnadsverksamheten. Här är nu i alla fall en summering av en del av de övriga händelserna på gården……..
Den snörika vintern hade annars varit ypperlig för skidåkning så det var verkligen synd att jag hade så fullt upp att jag inte hann skida mer än vad jag gjorde. Lyckades i alla fall ta mig tid för deltagande i Varggrotteloppet, BotniaVasan här på hemmaplan och Tartu Maraton i Estland. Kallt var det också i skidspåret, då vi startade i Vörå var det under -20°C men det var ännu kallare vid starten i Estland trots att den flyttades fram en timme. Kvicksilvret låg väl vid -25 graders strecket vid starten men det blev något varmare under dagen. Har väl inte trott att det skulle vara möjligt att skida njutbart i så kallt väder men det gick bättre än väntat. Viktigt är det dock att disponera krafterna så att man orkar hålla farten ända till mål för kör man “i väggen” våt av svett blir nog skidandet allt annat än njutbart. Och skidar gör jag ju inte för att nå topplaceringar utan för att det är roligt och för att hålla kroppen och konditionen i någorlunda gott skick inför odlingssäsongen.
Normala vintrar brukar också skogsarbete höra till mina vardagliga sysslor, men den snörika vintern och tidsbristen medförde att det inte blev något av det. Faktum är att också en hel del skogsutrustning fortfarande saknas efter branden. Alla virkeslager har nu tömts så nu i vinter hoppas jag att det så småningom skall bli så pass kallt att det går att köra i gallringarna.
Förutom skidresan till Estland så har det annars inte blivit några större utsvävningar under året. En 2 dagars trip till England gjordes dock för att slutföra planeringen av tvättlinjen. Jag har väl alltid räknat engelsmännen som lite dryga och konservativa men mina förutfattade bedömningar kom verkligen på skam. Personalen på fabriken jobbade hårt och flexibelt för att tillmötesgå mina önskemål och det råkade också vara soligt och varmt under besöket, också det kullkastade mina förväntningar om ett regnigt och kulet land.
Äntligen vår……..
Om nu vintern kändes lång och kall så så blev vårens ankomst desto intensivare. Den grunda porösa tjälen och uppehållsvädret under snösmältningen medförde att vi besparades från större översvämningar här i slättbygden.
Reparation av det brandskadade växthuset hade också framflyttats till varmare dagar för det är inte lätt att lägga plasten snyggt om det är kallt. Nu blev det ju hastigt varmt och växthuset behövdes för plantdrivningen så påskhelgen firade jag med plastbyte i ett underbart vårväder.
Vårbruket kom snabbt och bra igång då fälten torkade upp jämnt och fint i det fina vädret och avsaknaden av “tjälahål” som annars brukar uppstå vintrar då snön på grund av blåst bildar drivor med nästan bar mark emellan drivorna. Dylika vintrar torkar marken upp väldigt ojämnt på våren då tjälen gått djupt på de “snöfria” platserna, samma fenomen orsakar också okynneskörning med snöskotrar. Men den gångna vintern hade vi ingen vind som tömde åkrarna på snö så fick snön bara ligga orörd gick tjälen inte djupt trots det kalla vädret.
Jag var extra glad åt det fina stabila vårvädret i år då jag i avsaknad av egen såmaskin beslöt leja sådden av spannmål. Jag hade av ekonomiska skäl inte möjlighet att köpa ny såmaskin och likaså var jag lite fundersam över vilken typ av såmaskin jag skulle välja. Genom att hyra in andra jordbrukare med olika typers såmaskin för olika former av jordbearbetning kunde jag bilda mig en uppfattning om hur det fungerar i praktiken. I vår blev jordbrukarna häromkring snabbt färdiga med det egna vårbruket och det frigjordes kapacitet för entrepenadkörningar men en sen och våt vår är säkert situation en annan så en ny såmaskin står nog fortfarande kvar på inköpslistan även om det krasst ekonomiskt sett inte är en lönande affär.
Också sådd och plantering av grönsakerna förlöpte fint även om det “harmar” att jag inte varit lite tidigare i farten då nu förutsättningarna för en tidig start fanns.
Sommar!
Som trädgårdsmästare borde jag väl inte lägga upp följande bild, men visst har väl en vanvårdad gräsmatta också sina goda sidor 🙂 Hur som helst så beskriver den det underbara försommarvädret på ett talande sätt.
Rekordvarmt hade vi redan första veckan i juni då det som högst var +32°C. Den varma veckan innebar stora påfrestningar för de nyplanterade grönsakerna och främst löken stördes under rotningsfasen av värmen. Också resten av sommaren var varm även om vi inte nådde lika höga temperaturer.
Det vackra vädret höll i sig till början av augusti men sen började det regna och regnet fortsatte hela september och oktober. Skördeförhållandena var de besvärligaste sen 1992. Till all lycka blev november torrare än normalt så förhållandena förbättrades något. Värmen fortsatte också och säsongen samlade den högsta värmesumman jag kan dra mig till minnes. Det som förvånade mig mest var att vi inte hade någon hårdare nattfrost förrän till nyårsafton. För visst har vi haft varma höstar också tidigare men det brukar alltid vara någon vecka i slutet av oktober eller november som är så kall att det tar kål på all växtlighet. Men i år var det som sagt möjligt att skörda ända fram till den 30 december, något sådant har jag inte upplevt tidigare.
Grönsaksmarknaden.
Det var inte enbart regnet som ställde till det under slutskedet av säsongen, marknaden för grönsaker mer eller mindre kollapsade då det på grund av värmen producerades allt för mycket på för kort tid. När det gäller sallat så är den optimala skördetiden endast några dagar under varma perioder men i normala fall brukar tillväxten avta när det går mot höst och temperaturen sjunker. Den varma sensommarn och hösten ledde dock till att det som normalt brukar kunna skördas i sakta mak under en eller till och med två veckor nu borde ha skördats på 3 till 4 dagar. Så en del sallat hann inte skördas än mindre saluföras under optimala betingelser och till humana priser. Visst är det synd då man jobbat och skött odlingen för att sen när det blir skördedags konstatera att det inte finns avsättning. Om jag vid midsommartid skulle vetat att hösten skulle bli som den blev skulle jag gott ha kunnat senarelägga de sista sådderna så att skörden skulle ha infallit i oktober – november ty då fanns det avsättning. Men hur väl vore det inte om inte om fanns……
Nåjaa tror jag kommit till ändan av året nu. Nu lägger vi 2011 på hyllan och tar itu med planeringen av en ny säsong….
Vilken typ av såmaskin och bearbetningsteknik gav den bästa skörden på spannmålen? (så vitt jag minns har du inte skrivit något om detta)
Nej har inte ännu skrivit om detta men jag har ju lovat göra det så det kommer nog så småningom 🙂 Men så mycket kan jag nu i alla fall avslöja att vårplöjning med traditionell harvning och kombisådd gav den bästa kornskörden.