Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3

I dag laddade jag ned och fyllde i blanketten “Anmälan om lagring av fast gödsel i stack”, uppgjord i enlighet med Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3.

Alla som har djur skall ha täta lager som dimensioneras för att rymma den gödsel djuren producerar under ett helt år. Att lagra gödsel i högar ute på åkrarna är inte tillåtet av miljöskäl, det läcker ut alldeles för mycket näringsämnen om man gör det.  Däremot kan man tillfälligt få lagra gödsel i mellanlager på en åker förutsatt att det är kortvarigt och av transporttekniska skäl, inte som en bestående lösning för att man saknar lager. För mej som har 60% av åkrarna c. 10 km hemifrån är det här en årligen återkommande angelägenhet.  Om all gödsel skulle köras från ut lagret vid ladugården direkt till åkern skulle jag få så nån gång i augusti. Nu kan jag köra ut gödseln i mellanlager vilket snabbar upp spridningen senare i vår.

Den här lagringen får inte ske hur som helst och därför lämnar man in en skriflig anmälan om var högarna läggs och bifogar också kartor där de märks ut. För den oinvigde kan låta lite överambitiöst att märka ut dynghögar på karta, men det ger den kommunala miljösekreteraren möjlighet att kolla att man inte t.ex. i misstag placerar dem på grundvattenområde och det är ju en rätt god sak.

Själv är jag glad så länge det är en “anmälan om lagring” och inte “ansökan”.

Författare: Mats

Jag är 42 år, gift och har en son på nio år. Min fru jobbar som lågstadielärare, så mitt jordbruk är ett enmansföretag. Jag har varit jordbrukare sedan 2001. Innan dess hann jag jobba 6 år som lantbruksrådgivare inom växtodling och ekonomi. Gården har ända fram till hösten 2009 varit en mjölkgård, men numera bedriver köttproduktion med dikor och en del växtodling. Det är känslosamt att lämna en produktionsform som funnits på gården i generationer, men samtidigt spännande att ge sig i kast med något nytt och lite obekant. Tanken är i första hand att sälja kalvar vidare till specialiserade uppfödare, i framtiden kan också egen uppfödning komma i fråga. En riktigt intressant tanke är att själv slakta och sälja köttet direkt till konsumenter, som jag börjat testa i liten skala. Växtodlingen har bedrivits ekologiskt sedan 1995 och husdjuren sedan 2010. Ekoodlingen passar gården rätt bra och gör enligt min mening produktionen lite mer spännande. Spänningen är visserligen på gott och ont, går det bra är det extra kul men går det åt pipan svider ordentligt.

8 reaktioner till “Statsrådets förordning nr 931 § 4 mom. 3”

  2. Den där “dynghögsförordningen” med tillhörande blankett är nog om jag inte misstar mej av helt inhemskt ursprung. 🙂

  4. Indirekt ja. Det skrivs inte ut nån böteslapp utan myndigheterna skär ner gårdens arealstöd. Hur stor nedskärningen blir beror på hur stor förseelsen är. Det finns vissa allmänna krav på miljövård, djurhänsyn och livsmedelshygien som måste fyllas för att gården skall anses berättigad till stöd och gödsellagringen är ett av dem.

    Så fast det kanske låter lite tokroligt är det faktiskt seriösa grejer, det ryker lätt hundralappar om man glömmer anmälan.

  5. Betyder det i praktiken att det kan dyka upp en dyngkontrollant/-tant när som helst?

  6. Jajamän. Fast dyngkontrollen görs i samband med att man kollar upp också andra stödkrav. så nån specialiserad “dynghögsinspektör” som bara sköter gödselstackarna finns inte. Kontrollerna görs som stickprov, så alla får nog besök förr eller senare.

  7. En oanmäld skithög är i och för sej också ett miljöbrott som hör till kommunens miljömyndighet. Grova fall kan alltså också brottsanmälas och bötfällas förutom att bonden får en stödminskning, men att det går så långt är ovanligt.

    Men som sagt är det oftas i skick, anmälan gjord och kakkahögen helt okej.

  8. Stämmer! Oanmäld dynghög är dels en stödförseelse, dels ett miljöbrott. Fast jag har ännu inte hört om nån som fått länsman efter sig för att man fellagrar stallgödsel. 😀

    Eller heter det kanske “svartlagrar” om man inte har tillstånd? 😉

Kommentarer är stängda.