Den årliga yrseln

Då jag pratar om den årliga yrseln, menar jag bokföing och deklaration – done! 7.2 var Peter Österman från Svenska lantbrukssällskapens förbund och gick igenom bokföringen. Hjälpte mig att korrigera några fel och gjorde en allmän finslipning av deklarationen. Alltid lika skönt då det är undanstökat 🙂

Men tror ni jag fick hela bunten med papper till Skattebyrån? Nej, de ligger tryggt på mitt bord ännu, halvfärdigt. Några acciser på el och bränsle borde ännu räknas ut och några bilagor till deklarationen sökas fram från mapparna, kopieras och bifogas med till hela härligheten. Månne jag inte får det gjort någon dag här i snaraste framtid.

För min del blir det kontorsarbete och allt övrigt arbete som hör till gården att göra efter kl 17 eller helger eftersom jag har varit rätt så mycket och hjälpa till på samma kontor som jag jobbade i somras på.  Klagar inte, det har varit riktigt givande att jobba utanför hemmet emellanåt.

Senaste veckan var vi på Teneriffa, hela familjen och även min systers familj. Vad vi hade sett fram emot resan. Värme, sol….varma kvällar på terassen. Saldo = min flunssa som jag hade dragits med hela januari, blommade ut fullkommligen efter flygresan. Började känna mig lite normalare efter mitten av veckan. Franz fick magsjuka på tisdagen och fick därefter hög feber och är fortsättningsvis sjuk. Elin och Kenneth insjuknade i magsjuka på torsdagen 🙁 och veckans enda soliga dagar var fredag och lördag. Så kan det gå.

Största chocken fick vi ju nog då vi kom hem, SÅ MYCKET SNÖ 😮 Kenneth och jag behövde inte säga högt det som vi had bävat för hela semestern för vi visste att den andra tänkte på samma sak – Hur mycket snö finns det egentligen på svinhustaket? Sanningen avslöjades då vi körde in på gårdsplanen på natten. – Dags att börja skotta från taket.

Ifjol och året före hade vi samma problem som många andra. Taken skulle skottas. Ett talkogäng (goda vänner) ställde upp en söndag för att hjälpa till. Taket har en yta på 1000m2, så det är inte så muntert att stå och skotta ensam. Kollade in gamla fotografier från ifjol och lade märke till att det var i slutet av januari som talkot gick av stapeln.

Kenneth började med en snöslunga

och så fortsatte vi med talkokrafter

Menyn verkar vara den samma i år igen 🙂

 

Författare: Maria

Jag är en 38-årig lantbruksföretagare från Snappertuna i Raseborg. Jag har bedrivit jordbruket tillsammans med min man som åttonde generation på gården, i 6 år. Till familjen hör vår 9-åriga dotter Elin samt vår son Franz, strax 5 år. Förutom att min man Kenneth hjälper till på gården jobbar han också som brandman på räddningsverket i Ekenäs. I början av året 2011 gick vi igenom stora förändringar då vi lade ner slaktsvinsproduktionen. Produktionen var ingen obetydlig del utan bestod av 1 000 slaktsvinsplatser med en årsproduktion på ca 250 000 kg kött och dessutom kunde vi titulera oss till Finlands sydligaste slaktsvinsstall. Detta betyder att vi står inför nya tider här på gården. En ny inriktning har redan börjat ta form men kräver ännu en stor arbetsinsats. Förändringen och utvecklingen från husdjurs-, till växtodlingsgård samt övrig företagsverksamhet på landsbygden kommer ni att få ta del av i min blogg. Några garantier hur det hela kommer att gå vägen finns ej. Men en sak är klar – om du vill skörda så måste du så.