Vintern började sent. Ännu närmare jul grävde jag ned plåtar vid växthuset (mot sorkarna) och skötte en mängd utomhusarbeten som vanligen tar slut i november då det fryser på och kommer snö. Så det blev januari innan jag kom igång med verkstadsarbetet på skogsmaskinerna. Viktigast var att få nytt fäste för den nya lastaren. Jag tycker inte om vagnsfäste utan vill ha lastaren stadigt fast i traktorn så man kan köra med den utan vagn – verkligt trevligt då man fäller.
Men det var inte lätt att få in traktorn i verkstaden som var belamrad med “material” (läs: skrot). Så jag var tvungen att bygga nya stora hyllor för att ställa undan allting. Man tröttnar i längden på att ha allting på golvet och bära det fram och tillbaka.
Den gamla skruvhyllan (röd till höger) har länge varit för liten och skruvarna har legat i lådor på golvet så nu byggde jag en ny skruvhylla. De man får köpa är både dyra och dåliga så då jag hittade reservdelslådor för en euro styck i Borgå så köpte jag hundra och byggde en hylla. Lådorna kan delas upp i tre-fyra fack så nu har jag rum för över 300 olika skruvsorter. Och tro mej – det behövs …
Hela mars gick åt att skruva sönder Zetorn och byta bromsar – men mest till att svetsa ihop det nya fästet för skogslastaren. Den har varit fast i hydraularmarna och även om det fungerat så är nog ett stabilt fäste i traktorns ram det enda rätta. Litet sorgligt såg det ut då hela bakändan på Zetorn var sönderskruvad:
Efter att ha skurit, svetsat och smärglat ett par hundra kilo järn (och skrapat mej i huvudet långt och länge) så började det nya fästet ta form:
I slutet på mars var det klart och då började det vara panik att få nästa års flisved ut ur skogen.
Sedan var det lastaren på kvickt och till skogs. Det såg illa ut i mars med varmt väder men till all tur (för mej) så blev det kallt i april och vägarna höll så jag fick ut flisved och vindfällen. Tyvärr var det ingen tjäle alls i år så jag kom inte åt alla vindfällen för jag vågade inte köra där det inte fanns uppkörda (och frusna) spår. Det slog igenom vatten då man körde på åkrarna bredvid spåren.
En riktigt jäklig vinter alltså. Och den tredje i rad …
Som vanligt så åkte vi till Sverige i slutet på april. Inte för att vi hade haft tid men det blir aldrig tid för nånting på jordbruket. Hemkomna har vi panik i växthuset och att få vårbruksmaskinerna igång. Men det har varit kallt och regnigt så det blir knappast vårsådd så snart. Vattnet står på åkrarna ännu här – speciellt på våra lerjordar så man skall absolut inte ge se ut på dem. Då blir de som asfalterade. Hellre vänta för länge än köra på våta lerjordar har jag lärt mej den svåra vägen.
Ser stabilt och bra ut det där lastarfästet, “rörholkar” från Hiabkranar är annars ett material som jag sett användas häromkring. Bara att backa i när lastaren monteras. Själv föredrar jag dock att ha kranen på släpvagnen, snabbt (ca 1 min.) att koppla bort när traktorn behövs till annat.
Din verkstad skulle jag gärna ha. Snabb service kan jag göra här i hallen men större projekt som fordrar utrymme i flera dagar är inte att tänka på, oftast håller jag till i den “blå verkstaden” som t.ex. när jag byter däck. Det går ju ann på sommaren men på vintern är det inget vidare.
Här blir det nog till att starta vårbruket endera dagen 🙂
Det var stora problem att få fästet att rymmas innanför bakhjulen. Därför är det 25 mm stålskivor som är 30 cm på höjden. Jag funderade först på holkar men det finns ingen plats för dem. Och då jag haft den gamla lastaren Nokka 3010 på liknande skivfästen i 20 år på Belarusen så visste jag att de var tillräckligt stabila. Där är fästet från fabriken men jag anpassade det för Belarus – det gick åt ungefär 5 kg elektroder då också.
Det är lätt att sätta på och ta bort lastaren för den sitter fast med vanliga 25 mm sprintar. Problemet är att få hålen mitt emot varandra men det går hyfsat bra då man kopplat till ventilbordet och kan höja och sänka lastaren med fötternas hydraulik och också vrida den litet.
Den nya verkstaden har plats för två traktorer på varma sidan och fyra på den kalla sidan. Kalla sidan är också isolerad och kan tillfälligt värmas upp. En vinter bytte jag transmissionens huvudaxel på Zetorn där genom att bygga ett mindre utrymme av presenningar som jag värmde upp med värmefläktar. Verkstaden är det mest använda utrymmet vi har. Efter att ha bytt kylare på Zetorn i slutet på november i ladan där fingrarna blev så stela att man fick dra hammarskaftet ur handen så fick jag tillräcklig motivation att bygga ny verkstad. Numera är den varm (från flispannan) året runt med en 100 kW radiator med fläkt bakom så det går snabbt att få luften uppvärmd.