För att testa kvaliteten på utsädet brukar jag göra ett enkelt grobarhetstest eller sätta frön i “mälton” som vi säger på dialekt. I år skötte frugan om att sätta 100 kärnor av vardera havre och korn i odlingsbrätten av samma sort som vi använder för grönsaksplantdrivningen. Havren från i förrfjol höll god kvalitet eller grobarheten är 98% och det grodde jämnt och fint. Fjolårets korn däremot verkade lite svagare, grobarhetsprocenten stannade på 82 och däribland var det 10 kärnor som grodde långsamt. Kan vara att groningsvila fortfarande påverkade resultatet?
Våta åkrar.
Precis som för Nisse så har det också här blivit blött. Efter planteringen i onsdags kom det 16,5 mm och senaste natt fick vi ytterligare 14 mm. När det sen också är kallt och mulet så har det inte torkat någonting överhuvudtaget. Nu när jag kom in från min kvällsrunda runt åkrarna började det regna igen och kallt är det, det har till och med utlovats snöblandat regn till i morgon förmiddag.
På sätt och vis är jag nöjd med att ha hunnit så och plantera lite grönsaker så att man har en början gjord. Dessutom ådrog jag mig någon form av nackspärra vid planteringen i onsdags, eller så fick jag början till den vid plöjningen på tisdag kväll. Hur som helst var nacken helt ur spel på torsdag morgon, smärtan var så intensiv att musklerna inte lydde min vilja. Det var helt omöjligt att lyfta huvudet från kudden, armarna hade inget fel så det var bara att grabba tag i håret för att få huvudet med sig ur sängen. Jag brukar normalt inte ta några piller men försökte i alla fall lindra smärtan med några Burana, effekten var knappt märkbar, jag blev mest “durrig” i huvudet av dem. Idag har smärtan gett med sig något och brett ut sig över skuldrorna från att ha haft sin början mellan ett par kotor i ryggraden. Svårt att nu säga om smärtan förorsakades av att någon nerv hamnat i kläm eller om det är något som inflammerats. Några storverk har man således inte uträttat de två senaste dagarna mest lite pappersarbete idag, skulle vädret ha varit fint och åkern torr så skulle nog andra nerver ha jobbat för högtryck.
Jäär så taar vi “grooproo”. Vetet hade ganska bra grobarhet: 96 % men så var det också en torr sommar. Det har inte varit ovanligt med grobarhet kring 80 % eller lägre då åren varit blötare.
Men ut på åkern kommer vi inte för i går regnade det hela dagen. Inga störtregn men små skurar hela tiden som höll allting vått – 13 mm allt som allt. Just nu lyser solen men det lär bli skurar i dag också.
Redan nu kan man se att det blir sen sådd. Ett år (2010) har vi börjat den 19 maj men annars har vi varit ut på åkrarna före mitten av maj – vanligen 7-8 maj.
Joo grooproo. Men då var hemmavid vi sådär 45 år sedan så hade vi en cirkelformig mackapär som var gjord i bränd lera (tegelfärgad röd), i den fanns hundra gropar ett för varje frö så fylldes det på med vatten och sen efter en tid räknade man groddarna. Kanske Nisse känner igen ifrågavarande tingest. Jag tror att den var inhandlad av min farfar född 1886. När den var köpt och varifrån lär nog förbli en gåta, men den fungerade.
Måste vara ngt i luften med “nackspärron” denna tid på året! 🙂 Maken har detsamma – och haft i en vecka utan att det blir bättre. Enligt läkaren är det vila som gäller om det överhuvudtaget ska bli bättre, men det är ju inte riktigt lätt just nu med vårbruk o allt som hör till!
Vila?
Mitt motto har ju lång tid tillbaka varit “vila får man göra i graven” men med åren och speciellt efter att Erik gick bort har jag väl något omvärderat mottot men visst är det svårt att vila nu när man ser arbete vart än man vänder blicken. Sen nackspärron lämnade kotpelaren och spred ut sig över skuldrorna har Burana hjälpt så pass att man kunnat röra på sig igen. Någon form av inflammation är det nog fråga om så månne det inte ger med sig så småningom. Säger som förriga att ” det som inte dödar en det härdar en”.