…som inte ännu hunnit ut….
Jag hade så planerat in att några skulle få lamma ute. Nu kan jag bara stå och skratta åt mej själv. Ha ha ha, så bra det gick med det då! Känn ironin flöda…
Nu har alla lammat och ingen hann ut. Den sista lammade igår, samma dag kom jag hem efter några dagar i Geta. När jag kom hem på kvällen vid 21.30 – tiden, hade jag bara tänkt gå hem och sova, men det blev inget av det inte! För det första var alla ungtackorna som skulle vara i hagen runt fårhuset helt på villovägar och mötte mej i stranden… På fel sida om staketet… När jag kommer upp till fårhuset och stänger in dem i en kätte, är pappa där och agerar barnmorska…
När han kom till fåren på kvällen hade sista tackan lammat ett lamm som var torrt och hungrigt och skenade runt, följande lamm hade svängt sej på tvären så det hade han fått dra ut. När jag kom till fårhuset låg det lammet pustande och flämtande medan det blev tvättat. Frågan var om det skulle komma fler lamm?
Med finskor och kläder var det bara att trampa in bland blod och geggamojjor och se till att lammet som var uppe och sprang började få i sej mat och så hjälpa till lite att få igång det lilla utdragna lammet.
Tackan var vid det här laget ganska slut, vem vet när hon hade börjat med sin lamning… Så hon fick återhämta sej en stund och ta vara på sina två små. Under tiden gick vi, jag och Mathias ner till stranden och hämtade våra kassar som vi lämnat där när vi mötte ungtackorna på fel sida om staketet. Det är bara att släppa allt man har i händerna när fåren är på rymmen… Så när vi hade kommit upp med våra kassar, bytte jag jacka och skodon och så gick vi ut till fåren tillbaka och då tänkte jag, att det nog är bäst att kolla om tackan har fler lamm.
Det hade hon, men det låg också helt konstigt och jag bökade på en bra stund innan jag konstaterade att lammet låg med vänster bakben uppåt, bakåt och huvudet svängt bakåt. Efter lite möblerande med lammet så att benen började ligga någorlunda rätt så kom det ut riktigt lätt, men det var dött.
Med eller utan finkläder, jobbjackan på och så byker man 😉
Äntligen kunde tackan koncentrera sej på sina lamm, det två som mådde bra. Men vinglig var hon och helt slut. Jag fick hjälpa henne upp på benen. Hon fick lite extra ett och annat och så började lammen söka sej att dia och jag kunde konstatera att vi nog inte skulle komma i säng i tid… Det hade vid det här laget farit för länge sedan, men det som skall göras skall göras, sen får klockan vara vad den vill. Skulle jag ha varit ensam på farten skulle jag ha blivit kvar en stund till och se hur det börjat gå för dem alla tre, men nu hade jag en smågrinig och fruktansvärt trött femåring med mej, och klockan var en bra bit över 23, så det var bara att gå hem och hoppas på det bästa…
Idag morse, när jag kom till fårhuset var det två lammen pigga och krya och tackan hade återhämtat sej riktigt bra 🙂
Så, nu äntligen kan jag sätta punkt för lamningen 2012
RESPEKT!!! Du e nog inte bara liiite tuff du Lotta!
Men jo, så e det ju att det som ska göras, ska göras, sen får man reda upp efteråt bäst det går.